Ninjakonspirationer
Sista inlägget innan vi flyttar till en lite större lägenhet (med eget rum för lilltjejen). Vi har blivit lovade nät så fort vi kommer innanför dörren, men jag vågar inte riktigt lita på att bredbandsleverantörer faktiskt kan hålla löften. Vi får se när vi är uppe och springer igen alltså.
Så i alla fall, ni kanske har hört talas om "The Staten Island Ninja Bandit"? Jag har precis skrivit ihop en kort liten recension om N+ och fick för mej att surfa lite på "ninja". Jag förväntade mej lite sköna 80-talsminnen med ritningar på hur man bäst slöjdar ihop en kaststjärna, eller vilket trä som är bäst om man ska svarva nunchucks - men istället snubblar jag in på wikipedia-sidan om ninjabanditen från Staten Island. Innan det här har jag bara hört om denna potentiella Robin Hood-gynnare i någon kort Conan O'Brien-sketch (där man ifrågasatte varför banditen kallades "ninja" för att han/hon hade skidmask - och inte skidmaskbanditen). Alla som kan sin Wu-Tang-historia vet ju att Staten Island länge varit hemvist för diverse asiatiska krigskonster, och blir väl därför inte heller helt förvånade över att det springer omkring en ninja och rånar rika familjer på ön. Vad som däremot gör allt lite väl läskigt är att NY-polisen har "... dedicated two task forces comprised of 36 officers to his case". 36? Som i The 36th Chamber of Shaolin? Som i Enter the Wu-Tang (36 Chambers)? På med aluminiumfoliehattarna!
Så i alla fall, ni kanske har hört talas om "The Staten Island Ninja Bandit"? Jag har precis skrivit ihop en kort liten recension om N+ och fick för mej att surfa lite på "ninja". Jag förväntade mej lite sköna 80-talsminnen med ritningar på hur man bäst slöjdar ihop en kaststjärna, eller vilket trä som är bäst om man ska svarva nunchucks - men istället snubblar jag in på wikipedia-sidan om ninjabanditen från Staten Island. Innan det här har jag bara hört om denna potentiella Robin Hood-gynnare i någon kort Conan O'Brien-sketch (där man ifrågasatte varför banditen kallades "ninja" för att han/hon hade skidmask - och inte skidmaskbanditen). Alla som kan sin Wu-Tang-historia vet ju att Staten Island länge varit hemvist för diverse asiatiska krigskonster, och blir väl därför inte heller helt förvånade över att det springer omkring en ninja och rånar rika familjer på ön. Vad som däremot gör allt lite väl läskigt är att NY-polisen har "... dedicated two task forces comprised of 36 officers to his case". 36? Som i The 36th Chamber of Shaolin? Som i Enter the Wu-Tang (36 Chambers)? På med aluminiumfoliehattarna!
All play and no work
Om det finns något den här manpojken älskar, utöver tv-spel och sneakers, så är det leksaker. I enstaka fall snubblar man över kombinationer av dessa mina största materiella laster. Och det är gott. Nu senast hittade jag en liten uppdatering på 13B/Specters sida som fick lönekuvertet att kvida av förväntade uttag.
Jag vet inte så mycket om 13B/Specters annat än att dom gjort ett gäng helt sanslösa modeller baserade på några av de mest kända shmup-skeppen där ute. Ikaruga och R-Type till exempel.
I'm not regret - kanske tidernas snyggaste skeppdesign
On the edge of a dark empire, you embark on a mission no one has yet survived - will you?
Det är svårt att inte bli kär i den där matta retrokänslan.
Nu har man i alla fall släppt en ny modell (och med "släppt" vet jag egentligen inte alls vad jag menar, det har kommit upp bilder på 13B/Specters sajt), och den här gången är det Radiant Silvergun som står för förlagan. Gediget och ett galet öga för detaljer. Hobby Fan verkar ha ett par av de äldre modellerna inne, kanske borde man ta sej en titt där till nästa löning?
Man kan till och med öppna in till cockpiten! Bedårande.
Jag vet inte så mycket om 13B/Specters annat än att dom gjort ett gäng helt sanslösa modeller baserade på några av de mest kända shmup-skeppen där ute. Ikaruga och R-Type till exempel.
I'm not regret - kanske tidernas snyggaste skeppdesign
On the edge of a dark empire, you embark on a mission no one has yet survived - will you?
Det är svårt att inte bli kär i den där matta retrokänslan.
Nu har man i alla fall släppt en ny modell (och med "släppt" vet jag egentligen inte alls vad jag menar, det har kommit upp bilder på 13B/Specters sajt), och den här gången är det Radiant Silvergun som står för förlagan. Gediget och ett galet öga för detaljer. Hobby Fan verkar ha ett par av de äldre modellerna inne, kanske borde man ta sej en titt där till nästa löning?
Man kan till och med öppna in till cockpiten! Bedårande.
Chocolate
Det har gått fem år sedan Tony Jaa svepte benet på en kollektiv martial arts-publik med den sanslöst välkoreograferade Ong Bak. Hur mycket man än uppskattar den kinesiska filmens resa innåt (och upp i lövverken) var den råa, rakt-på-sak-inställningen i thailändska Prachya Pinkaews filmer uppfriskande. Lite som när man såg Bruce Lee göra en drakspark för första gången. Fast här var det ju ett butterfly-snurrande knä (som brann). Typ.
Nu har jag i alla fall sett trailern för Pinkaews kommande Chocolate (tack för tipset Toba!), och även om det inte är en lika stor chock den här gången så ser det fortfarande otroligt snyggt ut. Jag är inte helt säker på att plotlinen "Autism - curse or blessing" är något som kommer överleva distribution västerut, men det gör kanske inte så mycket. Det är Forrest Gump möter Ong Bak, och lite som den där New Orleans-bruden i Heroes. Och det kommer bli sjukt bra.
Nu har jag i alla fall sett trailern för Pinkaews kommande Chocolate (tack för tipset Toba!), och även om det inte är en lika stor chock den här gången så ser det fortfarande otroligt snyggt ut. Jag är inte helt säker på att plotlinen "Autism - curse or blessing" är något som kommer överleva distribution västerut, men det gör kanske inte så mycket. Det är Forrest Gump möter Ong Bak, och lite som den där New Orleans-bruden i Heroes. Och det kommer bli sjukt bra.
N+
För ganska exakt två år sedan intervjuade jag Raigan Burns och Mare Sheppard för en artikel som aldrig blev av. Raigan och Mare hade gjort sig lite av en namn i indiescenen med sitt N+, ett stiligt flash-plattformsspel med en svartklädd ninja i huvudrollen, och vi diskuterade vad som motiverade och inspirerade när man väljer att göra spel som inte genererar någon inkomst (utan bara kostar tid och resurser). Den kanadensiska Metanet-duon gjorde stort inryck på mej, både för sin inställning till skapande och deras vilja att vara öppna och ge tillbaka till användarna. Trots att de båda sysslade med Metanet på fulltid så var det inte profiten som var det primära - istället jämförde man spelskapandet med hur en musiker måste uttrycka sig i toner, eller en bildkonstnär med pensel och duk. Spelskapandet främst som ett sätt att uttrycka sina kreativa lustar liksom.
Nu är i alla fall en ny version av spelet släppt för nedladdning via Xbox Live Arcade, och jag tycker alla som har möjlighet ska köpa spelet. Inte bara för att stödja ett par sympatiska och kreativa personer - utan för att N+ är ett grymt bra spel också.
Fantastisk Gill-exklusiv bild från konceptutvecklingen av N+ (som faktiskt kommer från utvecklarna på Metanet). Tänk vad annorlunda saker hade kunnat se ut...
Nu är i alla fall en ny version av spelet släppt för nedladdning via Xbox Live Arcade, och jag tycker alla som har möjlighet ska köpa spelet. Inte bara för att stödja ett par sympatiska och kreativa personer - utan för att N+ är ett grymt bra spel också.
Fantastisk Gill-exklusiv bild från konceptutvecklingen av N+ (som faktiskt kommer från utvecklarna på Metanet). Tänk vad annorlunda saker hade kunnat se ut...
Min bästa vän i vintermörkret
Jag spenderade ett par dagar i förra veckan med att vara förkyld. Feberfrossa och ont i alla muskler. Som tur var jobbade jag med Professor Layton and the Curious Village - ett äventyr-/pusselspel med massor av myspysig atmosfär. Med en fleecefilt om benen, en kopp turkiskt äppelte i ena handen och Layton i andra var det lätt att glömma bort alla sorger, bekymmer och besvär. Det gjorde inte ens något att jag fick för mej att vakna mitt i natten och vara tvärpigg - natten till lördag loggade jag tre timmar tändstickspussel (och sen sov jag två timmar innan jag klev upp med dottern). Recensionen skrevs i feberrus och blev lite småflummig, men jag kan så klart fortfarande stå för vad den säger (och betyget 4/5).
När jag surfade lite på de två kommande delarna hittade jag en bild som gjorde mej alldeles varm (fast nu är jag frisk, så det var varm på ett betydligt bättre sätt). London i en steampunkig framtidsversion. Har ni sett något så bedårande? Alla förkylda minnen till trots så längtar jag redan.
När jag surfade lite på de två kommande delarna hittade jag en bild som gjorde mej alldeles varm (fast nu är jag frisk, så det var varm på ett betydligt bättre sätt). London i en steampunkig framtidsversion. Har ni sett något så bedårande? Alla förkylda minnen till trots så längtar jag redan.
We bring stories to life
"Bifirma" är en ekonomisk term som kan upplevas lite luddig. Wikipedia förklarar betydelsen med:
Bifirma är ett namn som används av en firma för en viss avgränsad del av dess näringsverksamhet.
Någon beskrev det med en skivbutik som vill börja sälja skivor via postorder - och därför startar en bifirma som enbart sysslar med postorderförsäljningen. På danska heter samma term "Binavn" - vilket nästan mer förklarar relationen mellan företaget och dess bi-verksamhet. En bifirma är en slags undergren till huvudföretaget - fast med ett eget namn. Relationen erbjuder skydd åt båda håll, och kan därför vara att föredra framför att starta ett helt nytt företag.
Den tredje maj 2002, för snart sex år sedan, registrerade Nordisk Film AB - företaget som distribuerar Sonys Playstation-produkter - en bifirma. Bifirmans namn? Gamereactor.
Nordisk Films PR-ansvarige för den svenska marknaden, Annica Bellander, vet ingenting om det här. Och på de nära två veckor som gått sedan vi talades vid om det här för första gången, har hon inte lyckats hitta någon annan på företaget som vet något heller.
Tidningen Gamereactors chefredaktör Petter Hegevall menar att allt är ett missförstånd. Den första och enda kontakten de båda parterna emellan var när man köpte namnet Gamereactor av Nordisk Film, för fem och ett halvt år sedan. Utöver namnet fick man också en databaslösning, en liten serverpark, en sajt samt domännamnen Gamereactor.se, .no och .dk. Ett par månader efter affären hade den nya redaktionen bytt ut i princip allt. Hegevall menar att relationen mellan Gamereactor och Nordisk Film nu är likvärdig de relationer tidningen har med andra speldistributörer - och hävdar med bestämdhet sitt oberoende.
Hegevall berättar om Solgames.se och Gamereactor, som var en stor spelsajtssatsning som pågick parallellt i Sverige, Norge och Danmark. Petter menar att Nordisk Film gick in med en summa pengar, som landade någonstans kring 10 miljoners-strecket, i den verksamheten - som ändå gick under kort därefter, och arbetet som bedrevs på sajten skedde i stort sett ideellt innan Nordisk Film till slut sålde namnet.
Jag ser egentligen ingen anledning att misstro Petter, eller undergräva tidningen Gamereactors trovärdighet, men måste ändå ifrågasätta hur Bolagsverket och Näringslivsregistret fortfarande kan ha aktuella uppgifter om Gamereactors bifirmestatus om navelsträngen klipptes för fem och ett halvt år sedan (vilket, enligt samma register, ska vara bara ett par månader efter att bifirman förts in i registret)? Jag har inte dubbelkollat de uppgifterna kring Nordisk Films iblandning i Solgames, och vet inte säkert om det är Nordisk Film eller Egmont-koncernen som gått in med ekonomiskt stöd till (köpt?) sajten. Skillanden är ju avgörande, och det borde vara av betydande vikt för Egmont att dra klara linjer mellan sina tidnings- och produktdistribuerande led.
Det här inlägget är inte så mycket ett avslöjande av en stor konspiration (för de finns väl inte?) som ett undrande ögonbryn höjt i riktning mot Nordisk Films ledning. Vad har egentligen hänt?
(Rubriken är Nordisk Films slogan)
EDIT: Efter en kort mailväxling med Solgames gamla chefredaktör Mikael Svärdh visar det sig att Nordisk Film inte direkt hade något att göra med Solgames. Sajten startades -97 av Scandinavia Online, och enligt Svärdh var;
basen i sajten [...] ett innehållsavtal som var tecknat med amerikanska förlaget Ziff Davis. Avtalet gick ut på att man fick möjlighet att översätta allt material från Gamespot/Videogamespot till svenska, norska och danska.1998 slogs Scandinavia Online ihop med Telia Infomedia Interactive och Solgames blev Passagen Spel. -99 såldes sajten till Egmont och döptes om till Gamereactor.
Tre år senare registrerades Gamereactor som en bifirma till Egmonts dotterbolag Nordisk Film - och så ser det fortfarande ut.
Bifirma är ett namn som används av en firma för en viss avgränsad del av dess näringsverksamhet.
Någon beskrev det med en skivbutik som vill börja sälja skivor via postorder - och därför startar en bifirma som enbart sysslar med postorderförsäljningen. På danska heter samma term "Binavn" - vilket nästan mer förklarar relationen mellan företaget och dess bi-verksamhet. En bifirma är en slags undergren till huvudföretaget - fast med ett eget namn. Relationen erbjuder skydd åt båda håll, och kan därför vara att föredra framför att starta ett helt nytt företag.
Den tredje maj 2002, för snart sex år sedan, registrerade Nordisk Film AB - företaget som distribuerar Sonys Playstation-produkter - en bifirma. Bifirmans namn? Gamereactor.
Nordisk Films PR-ansvarige för den svenska marknaden, Annica Bellander, vet ingenting om det här. Och på de nära två veckor som gått sedan vi talades vid om det här för första gången, har hon inte lyckats hitta någon annan på företaget som vet något heller.
Tidningen Gamereactors chefredaktör Petter Hegevall menar att allt är ett missförstånd. Den första och enda kontakten de båda parterna emellan var när man köpte namnet Gamereactor av Nordisk Film, för fem och ett halvt år sedan. Utöver namnet fick man också en databaslösning, en liten serverpark, en sajt samt domännamnen Gamereactor.se, .no och .dk. Ett par månader efter affären hade den nya redaktionen bytt ut i princip allt. Hegevall menar att relationen mellan Gamereactor och Nordisk Film nu är likvärdig de relationer tidningen har med andra speldistributörer - och hävdar med bestämdhet sitt oberoende.
Hegevall berättar om Solgames.se och Gamereactor, som var en stor spelsajtssatsning som pågick parallellt i Sverige, Norge och Danmark. Petter menar att Nordisk Film gick in med en summa pengar, som landade någonstans kring 10 miljoners-strecket, i den verksamheten - som ändå gick under kort därefter, och arbetet som bedrevs på sajten skedde i stort sett ideellt innan Nordisk Film till slut sålde namnet.
Jag ser egentligen ingen anledning att misstro Petter, eller undergräva tidningen Gamereactors trovärdighet, men måste ändå ifrågasätta hur Bolagsverket och Näringslivsregistret fortfarande kan ha aktuella uppgifter om Gamereactors bifirmestatus om navelsträngen klipptes för fem och ett halvt år sedan (vilket, enligt samma register, ska vara bara ett par månader efter att bifirman förts in i registret)? Jag har inte dubbelkollat de uppgifterna kring Nordisk Films iblandning i Solgames, och vet inte säkert om det är Nordisk Film eller Egmont-koncernen som gått in med ekonomiskt stöd till (köpt?) sajten. Skillanden är ju avgörande, och det borde vara av betydande vikt för Egmont att dra klara linjer mellan sina tidnings- och produktdistribuerande led.
Det här inlägget är inte så mycket ett avslöjande av en stor konspiration (för de finns väl inte?) som ett undrande ögonbryn höjt i riktning mot Nordisk Films ledning. Vad har egentligen hänt?
(Rubriken är Nordisk Films slogan)
EDIT: Efter en kort mailväxling med Solgames gamla chefredaktör Mikael Svärdh visar det sig att Nordisk Film inte direkt hade något att göra med Solgames. Sajten startades -97 av Scandinavia Online, och enligt Svärdh var;
basen i sajten [...] ett innehållsavtal som var tecknat med amerikanska förlaget Ziff Davis. Avtalet gick ut på att man fick möjlighet att översätta allt material från Gamespot/Videogamespot till svenska, norska och danska.1998 slogs Scandinavia Online ihop med Telia Infomedia Interactive och Solgames blev Passagen Spel. -99 såldes sajten till Egmont och döptes om till Gamereactor.
Tre år senare registrerades Gamereactor som en bifirma till Egmonts dotterbolag Nordisk Film - och så ser det fortfarande ut.
Musik <3 spel
Kombinationen spel och musik behöver inte nödvändigtvis innebära plastgitarrer, stylusorkestrar eller konserthus fyllda med gråtmilda gamers. En enkel textrad eller ett beat som knyter an till spelkulturen smäller oftast högre, i min bok, än symfoniversioner av gamla 8-bitsdängor. Här är min snabba topp-tre-lista.
3. The Notorious B.I.G. - Juicy
När Biggie sträcker sitt längsta finger mot alla som hatat på honom och verkligen vill understryka hur lång vägen varit från vanlig tjuv och high school-drop out till att sippa skumpa varje torsdag, är det inte femtiotums-tvn eller den pengagröna soffan som agerar bästa värdemätare - det är tv-spelen (men Megadrive på en femtiotummare? jag är inte övertygad...).
Super Nintendo, Sega Genesis, When I was dead broke, man I couldn't picture this...
2. Random (Mega Ran) - Grow Up
Varje dag, någon gång mellan sju och halv åtta, kliver jag upp och sätter igång dagen. Fixar välling, byter blöjor, cyklar till dagis. Sen åker jag hem och spelar tv-spel hela dagen.
I just can't seem to grow up (but you know what? I don't think I want to).
1. Benefit - Warp to level 69
Det fanns en tid då flickor var så spännande att bara tanken på en pixlig Peach-byst resulterade i lite pirr (det här var väl ungefär samtidigt som 2 Live Crews "Me so horny" var världens bästa låt). Benefit fångar allt det här i den fantastiska "Warp to level 69", en låt som använder Mario-blippet lika bra som den är svår att hitta (och därför kan jag bara bjuda på en myspace-länk). Låt er inte luras av låttitlar som "If I owned a midget", Warp to... är bra på riktigt. Sug bara på dom här raderna:
Hopping on little mushroom men and turtle shells. Dropping down green pipes and secret passage ways, making his move to the end where the final castle lays. Eat a magic mushroom, grow a little higher. Eat a white flower and spit balls of fire.
Klart som fan Mario aldrig lessnar på att jaga, det är svårt att få ligga när man är rörmokare.
--
Nångång snart ska jag försöka sätta mej och skriva en lista över mina favoritmashups också, men så länge langar jag vidare ett tips från Randoms blogg - K-Murdocks Say Hello/Streets of Rage-mash. Random, K-Murdock och pac0naut jobbar med en remixversion av Jiggas American Gangster-album - med speltema.
Titeln? American Gamer. Så klart.
3. The Notorious B.I.G. - Juicy
När Biggie sträcker sitt längsta finger mot alla som hatat på honom och verkligen vill understryka hur lång vägen varit från vanlig tjuv och high school-drop out till att sippa skumpa varje torsdag, är det inte femtiotums-tvn eller den pengagröna soffan som agerar bästa värdemätare - det är tv-spelen (men Megadrive på en femtiotummare? jag är inte övertygad...).
Super Nintendo, Sega Genesis, When I was dead broke, man I couldn't picture this...
2. Random (Mega Ran) - Grow Up
Varje dag, någon gång mellan sju och halv åtta, kliver jag upp och sätter igång dagen. Fixar välling, byter blöjor, cyklar till dagis. Sen åker jag hem och spelar tv-spel hela dagen.
I just can't seem to grow up (but you know what? I don't think I want to).
1. Benefit - Warp to level 69
Det fanns en tid då flickor var så spännande att bara tanken på en pixlig Peach-byst resulterade i lite pirr (det här var väl ungefär samtidigt som 2 Live Crews "Me so horny" var världens bästa låt). Benefit fångar allt det här i den fantastiska "Warp to level 69", en låt som använder Mario-blippet lika bra som den är svår att hitta (och därför kan jag bara bjuda på en myspace-länk). Låt er inte luras av låttitlar som "If I owned a midget", Warp to... är bra på riktigt. Sug bara på dom här raderna:
Hopping on little mushroom men and turtle shells. Dropping down green pipes and secret passage ways, making his move to the end where the final castle lays. Eat a magic mushroom, grow a little higher. Eat a white flower and spit balls of fire.
Klart som fan Mario aldrig lessnar på att jaga, det är svårt att få ligga när man är rörmokare.
--
Nångång snart ska jag försöka sätta mej och skriva en lista över mina favoritmashups också, men så länge langar jag vidare ett tips från Randoms blogg - K-Murdocks Say Hello/Streets of Rage-mash. Random, K-Murdock och pac0naut jobbar med en remixversion av Jiggas American Gangster-album - med speltema.
Titeln? American Gamer. Så klart.
Veckans dramadrottning
Jag tänker inte sitta här och fundera högt över vilka eventuella självhävdelsebehov som kan väckas av att, som klassisk spelnörd, få jobb på en herrtidning. Nej, istället ger jag er länken till bråket, där herr Wiborgh försöker försvara sin heder efter att herr Ahlström slagit sig för bröstet på sedvanligt spelbloggen-manér.
Fantastisk g(r)ill
Skymning, motljus och mobilkamera - men du förstår poängen.
TV-spelshemligheter (aka "Mysteriet med molnbusken")
Klumpar man ihop tillräckligt många nördar på samma ställe kommer man till slut att uppnå makalösa resultat. Det är lite som den där grejen med aporna som skriver skrivmaskin, fast dom hjälps åt - och är fullpackade med spetskunskap. Spelforum är inte på något sätt annorlunda. Jag skulle nästan kunna hävda att dom snarare är det yttersta beviset för teorin - och det är ju därför vi gillar dom så mycket.
NeoGAF, som ju har varit med förut här på bloggen (då för den fantastiska photoshop-tråden), visar prov på det bästa exemplet med sin "Videogame facts that will blow your mind" -tråd. Insprängt bland en massa allmänbildning och grejer folk kommer avfärda som gamla nyheter (som Totakas sång, FedEx-pilen och Alucard-namnet (världens minst hemliga hemlighet?)) finns där uppenbarelser som - på riktigt - kan spränga din hjärna.
Här är min favoriter:
7. Gordon Freeman skulle från början heta Ivan the Spacebiker. Och ändå var det inte hans namn som var det fulaste...
6. Pacman gör minicameos på de mest underliga ställen (eller vad sägs om bältesspännen i Soul Calibur?).
5. Optimus Prime gästspelade som medeltida balkongdörr i Assassins Creed:
Nu börjar de riktiga galenskaperna...
4. Kopplingen mellan Bomberman och Lode Runner? Det är SAMMA PERSON!1
3. De flygande manetmonstren i Kid Icarus, Komayto, sägs komma från en annan planet. Med lite grundkunskaper i japanska (och engrishu) kommer man fram till att (för att citera NeoGAF-användaren Revenant Kiouku):
ko is prefixed to the words for an animal to indicate it in baby form. For example dog and cat to make puppy and kitten. ( inu -> koinu, neko -> koneko). Cutting kometoroido to kometo and then changing it to komayto to get the pronunciation more or less right in English makes perfect sense.
2. Bio-chocken vi aldrig vill se på riktigt: väggutsmyckningar som föreställer uppspända kroppsöppningar (en tribute till vad som bara kan beskrivas som internets vidrigaste påfund (<-bildlös wikipedia-länk)):
1. Och så nummer ett: återanvända sprites. Kolla molnet. Kolla busken. Håll i dej.
Vill ni kolla källmaterialet (jag är inte källkritisk för fem öre i den här posten, det överlåter jag till er), klicka här.
NeoGAF, som ju har varit med förut här på bloggen (då för den fantastiska photoshop-tråden), visar prov på det bästa exemplet med sin "Videogame facts that will blow your mind" -tråd. Insprängt bland en massa allmänbildning och grejer folk kommer avfärda som gamla nyheter (som Totakas sång, FedEx-pilen och Alucard-namnet (världens minst hemliga hemlighet?)) finns där uppenbarelser som - på riktigt - kan spränga din hjärna.
Här är min favoriter:
7. Gordon Freeman skulle från början heta Ivan the Spacebiker. Och ändå var det inte hans namn som var det fulaste...
6. Pacman gör minicameos på de mest underliga ställen (eller vad sägs om bältesspännen i Soul Calibur?).
5. Optimus Prime gästspelade som medeltida balkongdörr i Assassins Creed:
Nu börjar de riktiga galenskaperna...
4. Kopplingen mellan Bomberman och Lode Runner? Det är SAMMA PERSON!1
3. De flygande manetmonstren i Kid Icarus, Komayto, sägs komma från en annan planet. Med lite grundkunskaper i japanska (och engrishu) kommer man fram till att (för att citera NeoGAF-användaren Revenant Kiouku):
ko is prefixed to the words for an animal to indicate it in baby form. For example dog and cat to make puppy and kitten. ( inu -> koinu, neko -> koneko). Cutting kometoroido to kometo and then changing it to komayto to get the pronunciation more or less right in English makes perfect sense.
2. Bio-chocken vi aldrig vill se på riktigt: väggutsmyckningar som föreställer uppspända kroppsöppningar (en tribute till vad som bara kan beskrivas som internets vidrigaste påfund (<-bildlös wikipedia-länk)):
1. Och så nummer ett: återanvända sprites. Kolla molnet. Kolla busken. Håll i dej.
Vill ni kolla källmaterialet (jag är inte källkritisk för fem öre i den här posten, det överlåter jag till er), klicka här.
Svensk spelpress bäst i världen?
Ja, åtminstone på ett plan - omslagen. Även om man kanske saknar den detalj- och textur(!)finish till exempel Edge kan skryta med så har det senaste året bjudit på en hel massa kreativa idéer från både Super Play-folket och Reset Media. Och även om det kanske inte alltid blir lyckat så finns det ändå en ambition att göra något mer än bara blåsa upp boxshots med skalliga marinsoldater och lättklädda brudar. Levels Megaman-målning, +N:s fantastiska Paper Mario-utklipp (går det att köpa en större version av den? hör av er om ni vet!) och nu senast Super Play:s Purcell-målade Sam 'n Max-framsida (för prenumeranter). Det är grymt roligt att se, och jag hoppas att det inte dröjer så länge innan man vågar ta lite mer spännande (snygga) designbeslut innuti tidningarna också.
(Tack till Kalle Dubbel-J för fotot)
(Tack till Kalle Dubbel-J för fotot)
Det kan få fan att gråta
Du har just spöat en gruntboss, får en mellansekvens - följt av en laddningsskärm. Spelet laddar färdig och du kommer till den nya banan, tar två steg och sen kommer en ny mellansekvens.
Vem fan kom på att det var ett smart beslut att låta ett spel fungera så här? Jag menar, det finns en hel del saker jag stör mej på i Devil May Cry 4 (som att man outsourcat dialog OCH karaktärsdesign till en mellanstadieklass) - men det absolut värsta är nog ändå det där. Det finns inget som för mej närmare handlingen eller placerar mej i rätt stämning bara för att jag får styra karaktären i en sekund innan spelet tar över igen - så varför inte köra laddningsskärm - mellansekvens istället?
Men bortsett från det är DMC4 riktig rövrens - precis som det ska alltså.
Vem fan kom på att det var ett smart beslut att låta ett spel fungera så här? Jag menar, det finns en hel del saker jag stör mej på i Devil May Cry 4 (som att man outsourcat dialog OCH karaktärsdesign till en mellanstadieklass) - men det absolut värsta är nog ändå det där. Det finns inget som för mej närmare handlingen eller placerar mej i rätt stämning bara för att jag får styra karaktären i en sekund innan spelet tar över igen - så varför inte köra laddningsskärm - mellansekvens istället?
Men bortsett från det är DMC4 riktig rövrens - precis som det ska alltså.
Sjödraken
Multitouchplattor och internet som ett kollektivt Borg-medvetande - jag längtar till framtiden!
