Fantastisk Gill!

Vi hade tv-spelslan igår kväll. Uffe, Hammarn och Fyrkant (Annelie och Frida med en liten stund) kom hit och gjorde upp i Mario Kart Wii, Mario and Sonic at the Olympics, N+ och Ikaruga. Det var grymt, jag hoppas vi får tillfälle att göra om det snart igen. Kvällens kanske absoluta höjdpunkt inträffade dock när vi slog igång Singstar till PS3. En av gästerna (jag väljer att inte skriva ut något namn här) har ju lite av en grej för Totos Africa, och vi skulle se om den möjligen fanns som DLC. Det gjorde den inte, men jag är inte helt säker på att det var något dåligt. Istället började vi surfa runt på den Youtubiga My Singstar-delen, och det var något av det roligaste jag gjort i år. Här har tusentals Singstar-spelare uppat 30 sekunders filmklipp på sig själva när de spelar. Två timmar satt vi och gottade oss i allt från slemmigt tillgjorda ungkarlar, desperat ensamstående tonårsmorsor, galet fulla tyska pensionärer och naivt ärliga indoneser. Singstar brukar ju sägas vara ett av de bästa förfestspelen någonsin. Det är det även om man vägrar ta ton.

Ödmjukhet är en egenskap jag sätter stort värde i. Jag gillar människor som låter sina handlingar tala snarare än att själva basunera ut sin egen förträfflighet.

Gårdagens minst ödmjuka uttalande kommer från Gamereactors Jonas Mäki, när han på sitt eget forum agerar huvudklappare av högsta rang. Se bara här:

Kunskap om spel vågar jag påstå att jag har nästan mest i Sverige om (japp, på riktigt) och proffessionell är jag eftersom det är vad jag lever av (gå slå upp proffessionell).

Jag har ingen aning om hur mycket du vet om spel Jonas (säkert getemkt!1), men du får gärna hjälpa mej med att svara på en annan fråga: Vad händer egentligen om forumit "Abdullah96" slår upp "proffesionell" i ordboken?

Level7-Erik tipsar om en Webhallen-anställds inför-GTA4-blogg. Folk köar redan 20 dagar innan spelet släpps. Mina pengar är på att dom inte pallar så många minusgradiga nätter till och inser att man faktiskt inte ska köa för ett GTA-spel (alternativet är väl att dom får betalt av Webhallen för att köa - det stinker viral marketing!). Okej om man gör det till World of Warcraft eller Final Fantasy, kanske svidar upp i egenknypplad ringbrynja och peruk med ståltrådsförstärkta lugg - men GTA? Bakläxa killar.

Efter en vecka med fullt upp på alla håll och kanter (dålig sömn, pissig kvartsfinal, massor med jobb och research inför mitt tveklöst största (och hemligaste) spelgig hittills) har bloggstackaren blivit väldigt lidande. Jag är medveten om det, och därför bjuder på jag en snabb recap över vad jag borde ha skrivit om.

* Båko har haft premiär. Jag tycker det ser spännande ut och hoppas få tillfälle att bidra.
* Ett av tidernas bästa multiplayerspel (och eftersom man inte kan skapa egen musik i Rock Band undrar jag nästan om också det får en match...) och anledningen till att Stylusorkestern öht skapades - Daigasso! Band Brothers ska få en uppföljare. Svårt att beskriva hur stor det här är.
* Jag har spelat en hel del Crisis Core: FFVII. Jag gillar det, trots att jag inte har så mycket till övers för original-sjuan. Dialogen är precis som vanligt. Sug på den här pärlan tex (utdraget kommer från en tidig mellansekvens och spoilar väl egentligen inget):

Zack: So what's this about?
Lazard: A new assignment. I want you to go to the hometown of our missing SOLDIER 1st Class, Genesis.
Zack: Huh?
Lazard: According to the parents, they've had no contact with Genesis whatsoever. But, they can't be trusted.
Zack: Why?
[obekväm konstpaus]
Lazard: They're his family.
Zack: Oh.

* "Leaderboardsen" i Mario Kart Wii är genialiska. MK har ju alltid handlat om Time Trials - allt annat är bara bonustillägg.
* Manuela i Pascal gillar Broken Sword. Isak ska lära sig spela Super Mario med sin son. Mimmi hajpar hudik hardcore och nya Kristet-singlar.

Vi har börjat se första säsongen av Cheers, den där serien som utspelade sig på en bar en trappa ner nånstans i Boston. Det är omöjligt att inte charmas av den naiva 80-talskänslan, och introlåten är ju faktiskt hur bra som helst. Norm och Cliff är ju dessutom två helt fantastiska karaktärer.



Det är liksom tråkroligt. Sjukt bra. Bäst var det ju naturligtvis när femman körde Cheers och Taxi på varandra på mornarna för en så där sex-sju år sedan. Lite som en svensk variant på Must See Thursday, fast varje dag - och typ tolv timmar tidigare.

Som en liten bonus kan man notera att en av seriens co-producenterna heter Ken Levine. Ganska precis exakt som den där snubben bakom Bioshock - ett spel som utvecklades av Irrational, eller 2K Boston(/2K Australia). Cheers sändes fram till -93 och "vår" Ken slöt upp med Looking Glass -95. Mystiken tätnar!

UNT:s mest spelpeppade praktikant ringde upp mej igår för en "Hallå där"-grej inför dagens spelsida. Jag känner mej sällan särskilt bekväm på den där sidan blocket och pennan och det blir inte lättare när frågorna handlar om vilket mitt favoritspel är eller vilket spel jag ser mest fram emot. PES och Skate samt GTA4 och MGS4 blev mitt svar igår. Jag ångrade mej sekunden efter att jag sagt det. Vagrant Story och Half-Life 2 kanske hade varit bättre svar. Eller Shadow of the Colossus och Civilization. Left 4 dead och Noitu Love 2. Eller kanske Heav Rain och Mirrors Edge. Fyfan, det går ju inte att svara på sånna frågor.

Jag har haft lite dåligt samvete över ett visst regelbundet blogginslag här på Fantastisk Gill! och har därför haft lite radiotystnad den senaste månadens onsdagar. Lösningen är att börja köra under ny flagg. Istället för det där gamla vanliga kör vi nu igång med "Gills varannan onsdagsmorgon-reflektioner (som eventuellt stulits från någon annan)". Här är premiärfunderingarna:

1. Krigsspel, bilspel och skjutaspel kommer alltid att finnas. Precis som filmer om agenter som tappar minnet och filmer där en kille blir kär i en tjej och sen löser det sej på slutet.

2. Hundarna i Puppy Love ser exakt likadana ut - fast dom har olika hud.