"Den wiilda jakten"
Det är det med det här i bakhuvudet jag själv gav mig ut på jakt efter en Wii. Jag vill direkt poängtera att jag inte tycker illa om folk som köar, tvärtom tycker jag att det är rätt charmigt. Eller, själva köandet är ju svintråkigt - men som företeelse är det ju rätt charmigt. Jag kan inte riktigt identifiera mig med dom bara. Jag vill ju också vara lite speciell, lite bättre än någon annan. Så min vinkling på det hela blev lite vildare. Mitt mål var att få tag på en Wii så sent som möjligt. Om förbokningar och veckoköande är som att spela Kubb är det jag gjorde som att hoppa fallskärm. Naken. Spelsfärens extremsportare.
För att inte tappa i journalistisk trovärdighet kan jag ju så klart inte själva stödja ett företag mer än något annat så precis som vid 360-releasen så var mitt främsta mål att dokumentera. Texterna är tidigare publicerad på en annan sida, här drar jag bara ihop allt (till världens längsta inlägg).
Ett tips kan vara att luta huvudet för att se vissa bilder på det sätt de först var tänkta att ses.
Del 0 - Bakgrund
Bergsala är förmodligen sveriges sämsta distributörer. Jag vet inte om det beror på att den PR-ansvarige är virrig eller om dom bara är arroganta. I vilket fall som helst så blev jag lovad en Wii-konsol i slutet på november. Jag borde så klart ha skaffat en förbokning som backup, vet egentligen inte varför jag sket i det. Nu sitter jag i alla fall här, samtidigt som alla som förbokat redan står i butiken och hämtar ut sin konsol.
Imorn är det min tur - då börjar jakten på dom kanske 20 konsoler som inte blivit förbokade än. Wiish mii luck (det var den sista ordvitsen).
Del 1 - förberedelser
Nyponsoppan är köpt, men inte blandad. Termosen är kollad - den tappar värme lite för fort, men det funkar nog ändå. Clementinerna är inte köpta, vi tar det på ica maxi imorn. Kameran är tömd och batteriet laddat. Pengarna överförda. Nu återstår bara ett par timmars sömn tills uppgång 06:30.
Mitt team består av grannen-daniel och Brotherhood of broken hearts-arvid. Det är bara jag som ska handla, dom andra är moraliskt stöd. Klädseln kommer vara dubbel, trots att vi tar bilen. Långkalsongerna kommer fram, tillsammans med snowboardhandskar och fingervantar innanför. jag funderar seriöst på dubbla strumpor och tidningspapper i skorna. jag har för mej att nån sa att det var bra isolering och jag räknar med att det mesta av kylan kommer nerifrån. det här kommer bli grymt!
som vanligt är det kaos när jag ska upp tidigt och göra något. kommer alltid i säng senare än planerat. och river till det nått så jävulskt. äh, städa gör vi efter att vi köpt wii.
del 2 - morgon
Klockan börjar pingla 06:30. trots att jag är småbarnsförälder och har varit det i exat fyra månader (minus en dag) har jag jävligt svårt att ställa in kroppen på den här tiden. det är så där så att man bara rör sig på autopilot. inte så jävla proletärt att gnälla om att kliva upp halv sju, jag vet. in i duschen för att vakna till liv. det regnar ute. överväger att lämna dom varma kläderna för tunna och vattentäta men skiter i det.
jag kommer på att det faktiskt var plus-sverker som tipsade om tidningspapper när han recenserade sulor för nån vinter sen. sverker känns som rätt person att lita på så här dags, så jag fyller skorna till bredden med DNs ekonomidel. ringer grannen och får reda på att chauffören är försenad. inte så farligt, det regnar ju. folk borde dra sig för att ge sig ut så här dags. fyller magen med müsli, klär på mej det yttersta lagret kläder och ger mej av.
del 3 - avfärd
rusar ner till grannen. i trappan tänker jag "fan va nice det är att kliva upp så här tidigt ändå, man kanske borde göra det oftare? ord jag kommer få äta upp ikväll, det är jag fullständigt övertygad om. förararvid har kommit och daniel letar reda på paraplyer. vi klär oss och jag berättar om mitt tidningspapper. dom hånar mej och säger "det är ju plusgrader ute". ord dom får äta upp ett par timmar senare.
efter att ha lyckats få daniel från låset (han måste dubbelkolla det i några minuter varje gång han går hemifrån) tar vi trapporna ner och ut i regnet. vi är vid gott mod och det spelar inte ens nån roll att ett av våra paraplyer ser ut att sjunga på sista versen. kupé- och motorvärmaren har varit igång ett par timmar innan avfärd så det kommer bli riktigt mysigt. vi drar iväg, det känns som att det kommer bli en bra dag. kanske har vi en wii om ett par timmar.
det visar sig när vi kommer hem att vi haft så bråttom att vi glömt att dra ur motorvärmaren. som tur är har inte bilen pajat på nått sätt, sladden hänger bara på stolpen och ser övergiven ut... puh.
del 4 - första stoppet
jag har förberett så jävla bra att jag har min svärfar att svänga förbi onoff på ersboda för att kolla eventuella köer där. vi drar till elgiganten. när vi kommer dit känns det tungt som fan - det är fullt av folk. det sitter minst 8 pers inkapslade i filtar, kläder och sjukt fula frisyrer. jag frågar sista personen i kön (en snubbe med råliten skinnpaj, gråspräcklig mössa, kackigt hakskägg och hästsvans) om dom vet hur många konsoler som ska släppas. och hur många är det i kön? killen vet ingenting, men han är nummer 19 i kön. arvid höjer stämningen med att säga att dom ju borde åtminstone få jämna femtal konsoler. vi hoppas på 20 och kurar under vårt fina paraplytak (som ungefär var femte minut raseras av att det trasiga paraplyet blåser upp och fylls med vatten). klockan är tjugo över sju och jag tror mej ha en rätt god chans att fixa det här. vi har ju vårt ess i skjortärmen - onoff.
del 5 - vä(n)tan
väntan fortsätter i kön samtidigt som timman närmar sig åtta - det magiska klockslaget då svärfar ska höra av sig och berätta om hur vi garanterat ska ha en köplats. skinnpajen verkar ha fattat tycke för oss och ställer sig lite för nära för att det ska kännas okej. vi snackar om ps3-lanseringen och skottlossningar. skinnpajen hasar ett steg närmare. vi pratar om wii-konsolen och hur fan rörelsesensorerna egentligen funkar. skinnpajen tar två has mot oss och säger:
"det finns en artikel om det på internet"
vi nickar, ler och säger:
"-åh fan"
"ja, jag fattade ingenting av den. men den ska känna av rörelser som är små enda ner på storleken av en väteatom"
"-jorasatteh..."
jag börjar leta efter mobilen för att dra iväg ett sms till svärfar. klockan är fem över åtta och han sa att han skulle ringa innan. vill inte ligga på honom för hårt, han behöver ju liksom inte göra det här.
det är mörkt, det regnar och blåser från älven. peppmätaren sjunker och daniel erkänner sitt misstag. klart som fan tidningspapper är skiten, det sa ju sverker. helt ärligt börjar jag känna av kylan om låren också.
del 6 - helvetets första fas
mörkret börjar ge med sig och vi är inte längre sist i kön. just bakom oss står en farbror på säkert femtio år. grymt om han ska ha konsolen själv. stå och svinga golfklubban och förbättra handikappet över vintern. skinnpajen har stoppat in hörlurarna i öronen och verkar mest upptagen med att lyssna på vad jag antar är blind guardian.
jag pallar inte vänta längre utan slår numret till svärfar. han låter helt jävla full när han svarar och det visar sig att han inte varit så trött på flera år (till saken hör att han har haft ryggproblem och sällan kunnat sova mer än fyra timmar i taget). han har glömt att kolla onoff... han låter jävligt ångerfull och säger att han far och kollar direkt. hans jobb är ju på ersboda så det borde gå fort. fem minuter senare ringer han, han sitter i bilen utanför onoff. bara för att vara så jävla dramatisk som möjligt räknar han högt hur många som står i kö. "1,2,3..." SJUKT frustrerande! "...7,8,9" avslutar han. "ska jag ställa mej här så ni kan komma?". jag känner lyckan spritta i mina ihopkärvade leder och hinner nästan säga ja, det är då det händer. "vänta, nu kommer en till. och en till. och där är några fler på väg". plötsligt känns allt mörkt igen.
del 7 - det definitiva slutet?
kring halvniotiden börjar det droppa in personal på elgiganten. en farbror som ser ut som han som sjöng "får man ta hunden med sig in i himlen" (kvennaböske?) med en kvinna som ser ut som tomtemor. en snubbe med väst. och så glider det upp en man i en bmw, han verkar vara boss på stället. han ställer sig vid kön och tar ett djupt andetag:
"vi har tio konsoler i butiken"
jag dör.
"men vi har tjugo på väg..."
jag vaknar igen.
"...som förmodligen kommer in innan jul"
jag dör ännu mer.
det känns förjävligt. vi lämnar kön, tillsammans med ett tiotal andra. vi sätter oss i bilen och tänker att det kanske finns en chans på onoff ändå, kanske är det bara folk som hänger med som står där. vi vet att det inte är sant. vi åker ett par meter innan vi vänder, en wii innan jul är bättre än en efter.
tillbaka i kön kommer glidarmannen ut med asstora twixpaket som han delar upp bland oss som står kvar. han säger att vi ska få komma in i foajén och värma oss. vi som ska boka får göra det klockan nio. innan vi kommer in ringer uffe på mobilen och tänder hoppet igen med en grym berättelse om hur ica maxi var den första butiken i sverige att ha xboxar. daniel, som ändå ska köpa potatis, tar med sej arvid och springer för att kolla. under tiden får jag komma in i foajén och boka upp mej på en wii. bokningen är inte bindande och dom lovar att den ska komma in till affären typ den 21:a. jag tror inte en sekund på vad han säger men hoppas att han har rätt. onoff ska tydligen få in nya laddningar den 15:e och 23:e, i värsta fall får jag väl köa där då. daniel ringer, inga konsoler på ica.
del 8 - hem igen
det är inte så mycket mer att göra än att packa väskan, stoppa ner nyponsoppan och några fler twix och sätta sig i bilen. kall utav helvete och blöt in på bara själen inser jag att jag är besegrad. det blev ingen wii den här gången. kanske inte ens i år. sällskapet var trevligt även om miljön kunde varit mysigare.
vi far hem, dricker lite nyponsoppa, snackar lite spel och fastslår att wii förmodligen är en ascool konsol. daniel och arvid lämnar mej med ett par sjukt blöta skor i hallen (som luktar trycksvärta). posten kommer, som salt i såren, med ett par överraskningar som borde varit glada.
den enda chansen jag har att få en wii innan jul (som jag ser det) är att utnyttja fridas föräldrar och sno fridas lillebrors julklapp - en förbokad wii från game/tradition. dom kan hämta ut den idag. det enda jag behöver är en garanterad, paketerad wii innan jul. och det kan jag fan inte.
--
Det var så klart inte något sammanträffande att Fuglesang inte fick lyfta i fredags... Mitt konsolägande och hans rymdknallande verkar väldigt länkade. Vilket gör att jag håller tummarna lite extra hårt.
