Veckans Arnroth-tips
Okej, så att plocka ut godbitar ur Thomas Arnroth regelbundna SVT-svammel kanske är lite småaktigt ändå. Han är ju trots allt bara en go gubbe som gillar att spela tv-spel med sina barn - och på något sätt lyckats övertyga rätt folk att han ska ha betalt för det. Så istället för att peka och skratta kommer det här inlägget fokusera på att ge Tompa ett litet tips på vägen:
När du spelar Geometry Wars: Galaxies så behöver du inte trycka för varje skott - det räcker jättebra med att bara hålla in A-knappen.
..och nej, det heter inte "zoombier".
När du spelar Geometry Wars: Galaxies så behöver du inte trycka för varje skott - det räcker jättebra med att bara hålla in A-knappen.
..och nej, det heter inte "zoombier".
Patapon till Sverige!
I motsats till vad många tror, kan det speljournalistiska (eller är det -ismiska Jimmy? :)) skrået faktiskt vara till nytta ibland. Det senaste beviset för detta är att Nordisk Film, Sonys nordiska Playstation-distributörer, faktiskt tagit tillbaka sitt beslut att inte släppa rytm-rts:et Patapon i Sverige - som följd av att flera undrande speljournalister hört av sig (och tack vare vissa personer inom företaget). Inget världsomvälvande kanske, men jag anser det fortfarande vara en kulturgärning att stödja alla charmiga 2D-spel där ute.
Det nuvarande släppdatumet för Patapon är satt till den 27 februari.
Det nuvarande släppdatumet för Patapon är satt till den 27 februari.
Jorasatteh...
Jag får nog göra en ny tolkning av Eriks "alla spelskribenter är dryga"-utspel nu när det visat sej att jag faktiskt också var en av de nominerade. Riktigt skoj - eller?!
Who watches the watchmen?
Som vanligt när det kommer till den här årstiden, och en speltorka så säker att man kan ställa klockan efter den, duggar årsbästapriserna tätt i tidningshyllorna. Galaxy, Portal och Skate (till min stora förtjusning) har blivit belönade i stort sett varenda spelrelaterad trycksak. Men vem belönar egentligen belönarna?
Svaret? Level7.
I samband med Dataspelsbranschens Spelgala, som går av stapeln den 12 mars, har nämligen folket borta på Level7.nu styrt upp två lite mer branschinterna priser - priser som alltså kommer delas ut vid Spelgalan. Årets speltidning och Årets spelskribent ska utses av Level7-besökare och en "påläst jurygrupp" (bestående av fem Level7-are) och röstningen pågår mellan den 4 och 27 februari. De 25 nominerade spelskribenterna presenteras under veckan, i grupper om fem. De första fem nominerade presenterades idag, och det rör väl sig om fem stycken mer eller mindre välkända namn: Emil Kraftling (PC Gamer), Andreas Berg (Gameplayer), Tobias Bjarneby (Level), Alfred Holmgren (Super Play) och Susanne Möller (DN).
På Level7 heter det, i ett officiellt uttalande att:
- Vi vill belysa att den svenska speljournalistiken mår väldigt bra. Det finns massor av bra skribenter som förtjänar att uppmärksammas. Vi vill på det här sättet bidra till att öka svenska spelskribenters och speltidningars anseende, säger Erik Hansson, chefredaktör på Level7.nu.
Så vem förtjänar egentligen att uppmärksammas? Jag tog mej ett snack med Erik Hansson för att reda ut hur man egentligen tänker när man sammanställer en sådan här lista. De 25 har på förhand valts ut för att både passa juryns egen smak och vilka man anser vara de mest populära bland läsarskaran. Juryn ska enligt Erik haft ett oväntat tungt jobb, och han beklagar sig - lite skämtsamt - över att tyvärr inte kunnat "utesluta skribenter som är dryga".
De fem första namnen ni publicerat på listan över nominerade är välkända personer som redan sitter säkert på sina positioner. Kommer listan bjuda på någon överraskning, eller är det bara "kändisarna" som förtjänar uppmärksamhet?
- Det är mestadels välkända namn på listan för oss som har lite koll på branschen. Detta eftersom de bästa skribenterna i landet oftast plockas upp av speltidningarna i hopp om att få betalt för sina alster. Några överraskningar hoppas jag dock att ni tycker där finns. Om inget annat så saknas kanske några som många vill ha med. Men det beror inte på att de är dryga.
Erik öppnar för ett par snackisar, och det ska bli intressant att följa uppdateringarna veckan ut för att se vart det slutar.
Svaret? Level7.
I samband med Dataspelsbranschens Spelgala, som går av stapeln den 12 mars, har nämligen folket borta på Level7.nu styrt upp två lite mer branschinterna priser - priser som alltså kommer delas ut vid Spelgalan. Årets speltidning och Årets spelskribent ska utses av Level7-besökare och en "påläst jurygrupp" (bestående av fem Level7-are) och röstningen pågår mellan den 4 och 27 februari. De 25 nominerade spelskribenterna presenteras under veckan, i grupper om fem. De första fem nominerade presenterades idag, och det rör väl sig om fem stycken mer eller mindre välkända namn: Emil Kraftling (PC Gamer), Andreas Berg (Gameplayer), Tobias Bjarneby (Level), Alfred Holmgren (Super Play) och Susanne Möller (DN).
På Level7 heter det, i ett officiellt uttalande att:
- Vi vill belysa att den svenska speljournalistiken mår väldigt bra. Det finns massor av bra skribenter som förtjänar att uppmärksammas. Vi vill på det här sättet bidra till att öka svenska spelskribenters och speltidningars anseende, säger Erik Hansson, chefredaktör på Level7.nu.
Så vem förtjänar egentligen att uppmärksammas? Jag tog mej ett snack med Erik Hansson för att reda ut hur man egentligen tänker när man sammanställer en sådan här lista. De 25 har på förhand valts ut för att både passa juryns egen smak och vilka man anser vara de mest populära bland läsarskaran. Juryn ska enligt Erik haft ett oväntat tungt jobb, och han beklagar sig - lite skämtsamt - över att tyvärr inte kunnat "utesluta skribenter som är dryga".
De fem första namnen ni publicerat på listan över nominerade är välkända personer som redan sitter säkert på sina positioner. Kommer listan bjuda på någon överraskning, eller är det bara "kändisarna" som förtjänar uppmärksamhet?
- Det är mestadels välkända namn på listan för oss som har lite koll på branschen. Detta eftersom de bästa skribenterna i landet oftast plockas upp av speltidningarna i hopp om att få betalt för sina alster. Några överraskningar hoppas jag dock att ni tycker där finns. Om inget annat så saknas kanske några som många vill ha med. Men det beror inte på att de är dryga.
Erik öppnar för ett par snackisar, och det ska bli intressant att följa uppdateringarna veckan ut för att se vart det slutar.
Dagens citat
Clive Barkers Jericho:
Revolver Ocelot-kopia med sjukt fula läderkläder: Are we having fun yet?!
Brud med skyddsglasögon och lite mindre (i storlek) fula läderkläder: No!
Revolver Ocelot-kopia med sjukt fula läderkläder: Are we having fun yet?!
Brud med skyddsglasögon och lite mindre (i storlek) fula läderkläder: No!
Extrem Översättning, del 2
Kanske inte så mycket i översättningen som i förkortningen, men ändå.
(Det kan mycket väl vara så att jag är sist i hela världen med att se det här, men det känns som att det ändå förtjänar att uppmärksammas lite mer)
(Det kan mycket väl vara så att jag är sist i hela världen med att se det här, men det känns som att det ändå förtjänar att uppmärksammas lite mer)
Not Even Remotely Dorky
Manusstrejken är, om än rättfärdigad, inte min bästa vän när det kommer till att ta sig genom vintermörkret. Det finns en hel hög med spännande plotlines som fått allt annat än ett rent avslut. Det smärtar. Å andra sidan kan man ju göra det bästa av situationen och försöka se saker man missat, eller kanske prova något helt nytt. Vilket för mej in på ett av vinterns allra trevligaste fynd: The Big Bang Theory.
"Smart is the new sexy" heter det när kanalerna försöker sälja in serien till sina tittare, och hur romantisk tanken än är är den exakt lika mycket lögn nu som den alltid varit. Fred Savage härliga tider fanns liksom ingenstans att hitta när man fick spö av hormonstinna högstadiemutanter som inte alls gillade datorspel, drakar och demoner eller serietidningar. Men kanske är det också därför Big Bang Theory funkar, precis som typ alla andra nörd-revenge-filmer. Man behöver lite askungeskimmer över sina dåliga minnen, så man kan tänka "hah, vem var det egentligen som vann i slutänden?". Saken är väl bara att killarna i serien passerat högstadiet för längesen men fortfarande älskar att cosplaya The Flash och spela WoW. Much like... Eh.
"Smart is the new sexy" heter det när kanalerna försöker sälja in serien till sina tittare, och hur romantisk tanken än är är den exakt lika mycket lögn nu som den alltid varit. Fred Savage härliga tider fanns liksom ingenstans att hitta när man fick spö av hormonstinna högstadiemutanter som inte alls gillade datorspel, drakar och demoner eller serietidningar. Men kanske är det också därför Big Bang Theory funkar, precis som typ alla andra nörd-revenge-filmer. Man behöver lite askungeskimmer över sina dåliga minnen, så man kan tänka "hah, vem var det egentligen som vann i slutänden?". Saken är väl bara att killarna i serien passerat högstadiet för längesen men fortfarande älskar att cosplaya The Flash och spela WoW. Much like... Eh.
Extrem översättning
Jag brukar undvika svenska översättningar i spel, alla som någonsin provat vet varför. Det har hänt fler än en gång att man frågat sig om personen som stått för översättningen faktiskt kan svenska. Pursuit Force: Extreme Justice är ett sånt spel. Jag vet inte varför, men jag testade det med svenska subtitles. Det visade sig vara något av det roligaste med hela spelet. Extrem rättvisa måste skipas, oavsett hur töntig man låter doing it. I uppdrag som döpts till saker som "Möte med båten" och "Ta lastbilen till staden" får man höra stenhårda oneliners som:
"Ge upp lastbilen eller ge upp andan!", "Åh, jag kommer med smärtan nu!" och favoriten "Det luktar mat!" (I smell fresh meat).
Det är klart redan från början att spelet inte tar sig själv på så stort allvar, men det här är ju bara löjligt. Det enda som skulle kunna ha gjort det värre vore väl om det varit på norska. Jeg kommer med manglet nu!
PS. Vi klarade oss igenom jul och nyår till slut, och nu står vi här på andra sidan utan magsjuka och bölder. Och 2008 ser redan ut att kunna bli ett bra år...
"Ge upp lastbilen eller ge upp andan!", "Åh, jag kommer med smärtan nu!" och favoriten "Det luktar mat!" (I smell fresh meat).
Det är klart redan från början att spelet inte tar sig själv på så stort allvar, men det här är ju bara löjligt. Det enda som skulle kunna ha gjort det värre vore väl om det varit på norska. Jeg kommer med manglet nu!
PS. Vi klarade oss igenom jul och nyår till slut, och nu står vi här på andra sidan utan magsjuka och bölder. Och 2008 ser redan ut att kunna bli ett bra år...
