Vad händer egentligen i norrland?
Eftersom jag är minst sagt partisk i frågan så har jag hållit mun om vad som hänt på spelfronten i Västerbottens-Kurirens den senaste tiden. Men nu när Super Play-kollega Johan Henriksson uppmärksammar VK:s spelblogg, där ett av de senaste inläggen handlar om chippade konsoler, tänkte jag att jag skulle ta och dra en liten Vad har hänt hittills-genomgång - och ge min syn på det hela.
Efter att VK, den större av de två/tre umeåtidningarna, haft ett långt uppehåll gällande speltäckning så tog man upp det igen för två år sedan i samband med en större nöjessatsning - och jag stod vid rodret för spelrecensioner och -krönikor. Över hela nöjesspektrat premierade man lokalanknytning och nischkunskap och det hela kändes faktiskt riktigt fräscht. Efter att den dåvarande nöjesredaktören blivit "uppgraderad" tappade nöjessidan moment rejält och saknade under långa perioder en riktig redaktör. I början av -08 fick VK en heltidsanställd nöjesredaktör, och med det någon slags nytändning (vilket, beroende på vem man frågar, snarare kan ses som en fullständig nedsläckning). Skivrecensionerna har kraftigt skurits ned, min spelsida har försvunnit helt och byråmaterial verkar leta sig in på oroväckande många håll. Den första tisdagen efter att min spelsida försvunnit från tidningssidorna körde man en helsida (egenproducerad) om ett coverband som lirat på samma russinhak i 25 år. Snart efter det började man köpa in spelmaterial från TT Spektra (där bland andra Thomas Arnroth och Hype.se är regelbundna inslag). I samma veva introducerade man en spelbloggare (vågar man gissa på gratisarbetande?), en tonårig tjej vid namn Tove.
Vad jag tycker om TT Spektras spelmaterial är ingen hemlighet, det är den i särklass sämsta i sitt slag och förstår verkligen inte hur någon redaktion kan komma på att det är värt att satsa på - om man bortser från eventuella paketlösningar där spelgrejerna ingår i TT Spektras bredare nöjesportfölj. Vad det gäller bloggen så märks det att den är i startfas och att författarinnan är ganska ung. Än så länge handlar det ju mer om shopping än spel, men jag vet inte om jag tycker det är rättvist att såga Tove för det. Tove är en ung tjej som verkar gilla spel, men uppenbarligen inte är särskilt insatt varken i mediet eller hur det funkar att skriva om spel. Ansvaret för vad som skrivs, och vilka som skriver, ligger ju dock betydligt högre upp i beslutskedjan. Precis som Johan skriver.
...för mig som jobbar med det betyder vad vi kallar speljournalism mycket och att se yrkesformen mogna och växa upp står högt på min önskelista. Och det kan aldrig hända om inte gamla gubb-chefer lär sig respektera det och slutar ge spaltcentimetrar till dåliga, okunniga skribenter som inte ens borde skriva dikter på sin communitypresentation.
Och VK har, med det spelmaterial dom har idag, verkligen visat att dom varken är intresserade av journalistik eller spel. Det är väldigt tråkigt och det främjar inte på något sätt en journalistisk tillväxt i spelfacket. Men Johan, "samerna" här uppe har (fram till helt nyss då i alla fall) hängt med i utvecklingen riktigt bra. VK var tidigt ute med speltäckning med duktiga tyckare (och då syftar jag inte till mej själv, det tillåter inte min jantenerv). Norra Västerbotten (som utöver mina recensioner har regelbundet återkommande krönikor o.dyl. från lokala förmågor) och NSD bevisar att det faktiskt finns en hel del skrivet om spel i Norrland som håller klass. Det är bara synd att VK tagit ett stort steg bakåt den senast tiden. Är det den ekonomiska biten som gör att man inte har råd att satsa på kvalitet längre, eller känner man helt enkelt inte igen vad som faktiskt är bra? Jag vet ärligt talat inte vad som är värst.
(Jag vill klargöra att det här inlägget inte skrivs på grund av att jag är bitter över min nuvarande "relation" till tidningen i fråga, som frilans är man van vid att sällan ha några garantier och säkerheter. Jag har dessutom ingen insyn i hur VK-redaktionen fungerar nu, eller tidigare - utan baserar alla mina intryck på de distanskontakter jag haft genom mitt frilansarbete).
Efter att VK, den större av de två/tre umeåtidningarna, haft ett långt uppehåll gällande speltäckning så tog man upp det igen för två år sedan i samband med en större nöjessatsning - och jag stod vid rodret för spelrecensioner och -krönikor. Över hela nöjesspektrat premierade man lokalanknytning och nischkunskap och det hela kändes faktiskt riktigt fräscht. Efter att den dåvarande nöjesredaktören blivit "uppgraderad" tappade nöjessidan moment rejält och saknade under långa perioder en riktig redaktör. I början av -08 fick VK en heltidsanställd nöjesredaktör, och med det någon slags nytändning (vilket, beroende på vem man frågar, snarare kan ses som en fullständig nedsläckning). Skivrecensionerna har kraftigt skurits ned, min spelsida har försvunnit helt och byråmaterial verkar leta sig in på oroväckande många håll. Den första tisdagen efter att min spelsida försvunnit från tidningssidorna körde man en helsida (egenproducerad) om ett coverband som lirat på samma russinhak i 25 år. Snart efter det började man köpa in spelmaterial från TT Spektra (där bland andra Thomas Arnroth och Hype.se är regelbundna inslag). I samma veva introducerade man en spelbloggare (vågar man gissa på gratisarbetande?), en tonårig tjej vid namn Tove.
Vad jag tycker om TT Spektras spelmaterial är ingen hemlighet, det är den i särklass sämsta i sitt slag och förstår verkligen inte hur någon redaktion kan komma på att det är värt att satsa på - om man bortser från eventuella paketlösningar där spelgrejerna ingår i TT Spektras bredare nöjesportfölj. Vad det gäller bloggen så märks det att den är i startfas och att författarinnan är ganska ung. Än så länge handlar det ju mer om shopping än spel, men jag vet inte om jag tycker det är rättvist att såga Tove för det. Tove är en ung tjej som verkar gilla spel, men uppenbarligen inte är särskilt insatt varken i mediet eller hur det funkar att skriva om spel. Ansvaret för vad som skrivs, och vilka som skriver, ligger ju dock betydligt högre upp i beslutskedjan. Precis som Johan skriver.
...för mig som jobbar med det betyder vad vi kallar speljournalism mycket och att se yrkesformen mogna och växa upp står högt på min önskelista. Och det kan aldrig hända om inte gamla gubb-chefer lär sig respektera det och slutar ge spaltcentimetrar till dåliga, okunniga skribenter som inte ens borde skriva dikter på sin communitypresentation.
Och VK har, med det spelmaterial dom har idag, verkligen visat att dom varken är intresserade av journalistik eller spel. Det är väldigt tråkigt och det främjar inte på något sätt en journalistisk tillväxt i spelfacket. Men Johan, "samerna" här uppe har (fram till helt nyss då i alla fall) hängt med i utvecklingen riktigt bra. VK var tidigt ute med speltäckning med duktiga tyckare (och då syftar jag inte till mej själv, det tillåter inte min jantenerv). Norra Västerbotten (som utöver mina recensioner har regelbundet återkommande krönikor o.dyl. från lokala förmågor) och NSD bevisar att det faktiskt finns en hel del skrivet om spel i Norrland som håller klass. Det är bara synd att VK tagit ett stort steg bakåt den senast tiden. Är det den ekonomiska biten som gör att man inte har råd att satsa på kvalitet längre, eller känner man helt enkelt inte igen vad som faktiskt är bra? Jag vet ärligt talat inte vad som är värst.
(Jag vill klargöra att det här inlägget inte skrivs på grund av att jag är bitter över min nuvarande "relation" till tidningen i fråga, som frilans är man van vid att sällan ha några garantier och säkerheter. Jag har dessutom ingen insyn i hur VK-redaktionen fungerar nu, eller tidigare - utan baserar alla mina intryck på de distanskontakter jag haft genom mitt frilansarbete).
Räkna får?
Jag vet inte hur det är med androiderna, men jag drömmer fan bara om elektriska får nu för tiden.
Jag inser naturligtvis ironin i att killen som spelar tv-spel hela dagarna väljer "matte" när han ska blogga om vad som är coolt (säger man coolt fortfarande?). Hur stereotyp kan man vara liksom? Men anyways, tillbaka till spåret.
Har du sett Pi? Primer? Bra, då vet du vad vi snackar om här (och ja, drum'n'bass och numerologi är också coolt). I princip det enda jag hunnit med den senaste veckan är (förutom att pressa en extra stor artikel till nästa SP) att kika på min nya skärmsläckare. Min kontorskollega (visst Daniel? nångång?) tipsade mej nyligen om Electric Sheep - ett projekt som tydligen varit igång i en hel massa år redan - som är en skärmsläckare med ögonbedövande vackra fraktaler (närmare bestämt fraktalflammor(?) - fractal flames). Antingen tankar man skärmsläckaren och ett par megapacks och bara konsumerar, eller så är man med och skapar själv. Hypnotiserande snyggt. Man skulle haft högupplösta versioner till tvn bara, det hade kunnat bli precis hur bra som helst.
Jag inser naturligtvis ironin i att killen som spelar tv-spel hela dagarna väljer "matte" när han ska blogga om vad som är coolt (säger man coolt fortfarande?). Hur stereotyp kan man vara liksom? Men anyways, tillbaka till spåret.
Har du sett Pi? Primer? Bra, då vet du vad vi snackar om här (och ja, drum'n'bass och numerologi är också coolt). I princip det enda jag hunnit med den senaste veckan är (förutom att pressa en extra stor artikel till nästa SP) att kika på min nya skärmsläckare. Min kontorskollega (visst Daniel? nångång?) tipsade mej nyligen om Electric Sheep - ett projekt som tydligen varit igång i en hel massa år redan - som är en skärmsläckare med ögonbedövande vackra fraktaler (närmare bestämt fraktalflammor(?) - fractal flames). Antingen tankar man skärmsläckaren och ett par megapacks och bara konsumerar, eller så är man med och skapar själv. Hypnotiserande snyggt. Man skulle haft högupplösta versioner till tvn bara, det hade kunnat bli precis hur bra som helst.
Mäktigast i Sverige?
Jag måste bara kommentera IT24:s lista över spelsveriges mäktigaste män och kvinnor. För det första gjorde ju kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth en poäng (när hon delade ut pris till Årets svenska spel på Spelgalan) av att branschen ligger ruskigt dåligt till när det kommer till jämn representation över könen. Det räcker med att snabbt kolla på de båda listorna för att inse att "tjejerna" inte riktigt spelar i samma liga som männen när det kommer till arbetsbeskrivning och inflytande. Det är också intressant att se hur IT24 rubriksatt sina olika nyheter - män är män, men kvinnor är bara tjejer. Härskarteknik eller slarv?
Underligt är också att Örjan Johansson plockar förstaplaceringen på männens lista. Motiveringen till Örjans förstaplats är att Nintendo "fått ett stort genomslag i Sverige" tack vare Bergsalas arbete och att man "lyckats nå ut till nya målgrupper som tidigare inte spelat spel". Bergsala har två spel på Dataspelsbranschens Speltoppen-lista för mest sålda spel 2007 (Galaxy på 7:e plats och New SMB på 20:e) och Nintendo-konsolerna står för 16,1% av förra årets omsättning (enligt Dataspelsbranschens "Försäljning av dataspel 2007"-statistik). Jämförelsevis har Vivendi fyra titlar och Electronic Arts åtta på topp 20. Microsoft står för 17,9% av omsättningen (Xbox 360 omsatte mer än Nintendos alla konsoler tillsammans) och Sonys konsoler för hela 37,9%. Störst genomslag och bredast marknadsandel har utan tvekan PC- och PS2-plattformarna, som tillsammans står för över 70% av antalet sålda spel. Örjans och Bergsalas historiska arbete för Nintendo i Sverige går ju inte att förminska, men när IT24 röstar fram en representant för Bergsala som mäktigast i spelsverige är det svårt att inte fundera på om man bedömer företaget på andras (internationella) meriter.
(I slutet av april förra året postade Ekonominyheterna sin lista över svenska spelhjältar, då skrev jag om det så här).
Underligt är också att Örjan Johansson plockar förstaplaceringen på männens lista. Motiveringen till Örjans förstaplats är att Nintendo "fått ett stort genomslag i Sverige" tack vare Bergsalas arbete och att man "lyckats nå ut till nya målgrupper som tidigare inte spelat spel". Bergsala har två spel på Dataspelsbranschens Speltoppen-lista för mest sålda spel 2007 (Galaxy på 7:e plats och New SMB på 20:e) och Nintendo-konsolerna står för 16,1% av förra årets omsättning (enligt Dataspelsbranschens "Försäljning av dataspel 2007"-statistik). Jämförelsevis har Vivendi fyra titlar och Electronic Arts åtta på topp 20. Microsoft står för 17,9% av omsättningen (Xbox 360 omsatte mer än Nintendos alla konsoler tillsammans) och Sonys konsoler för hela 37,9%. Störst genomslag och bredast marknadsandel har utan tvekan PC- och PS2-plattformarna, som tillsammans står för över 70% av antalet sålda spel. Örjans och Bergsalas historiska arbete för Nintendo i Sverige går ju inte att förminska, men när IT24 röstar fram en representant för Bergsala som mäktigast i spelsverige är det svårt att inte fundera på om man bedömer företaget på andras (internationella) meriter.
(I slutet av april förra året postade Ekonominyheterna sin lista över svenska spelhjältar, då skrev jag om det så här).
PK-gardet
SP-kollegan Tommy Preger uppmärksammar mig på att han fortsätter kampen för det politiskt korrekta på nystartade bloggen PK-gardet. Bloggen är resultatet av polemiken mellan Tommy och resten av världen (nåja) angående Devil May Cry 4:s art design och kvinnosyn. Fredrik Schaufelberger menar å sin sida att lökigheten är ett av spelets stora styrkor.
Tommys första inlägg ägnas helt åt Fredriks påstående att det skulle finnas ett PK-garde, en kritikerrörelse som kämpar mot sexism och dumhet.
"Överallt tjatas det om sexistiska karaktärer, om överdrivna Matrix-plagiat till mellansekvenser, om trist machoattityd."
- Fredrik Schaufelberger
Preger plockar sedan isär Schaufelbergers kommentarer om den påstått utbredda politiska korrektheten på ett väldigt intressant sätt.
"Det är något uppenbart obekvämt med ett kulturklimat där kritiker uppmuntras att blunda och hålla tyst om påtagliga brister. Ett klimat där vi har infört en självgående bestraffningsmekanism som ger immunitet åt idioti. Där vi är så rädda att vara kritiska att en viss typ av skavanker inte bara är förbjudna att uppmärksamma. Utan till och med värda att hyllas."
- Tommy Preger
Även om jag förstår Fredriks poäng, där man angriper spelet med någon slags kalkon-logik (där dåligt + jättedåligt = charmigt "bra"), ställer jag mig bakom Tommy i den här frågan. Jag uppskattar genren som Devil May Cry, Ninja Gaiden och God of War tillhör - men jag är fantastiskt trött på att kombotunga knappmosare by default måste innehålla en massa idiotier. Och att den svenska spelkritikerkåren faktiskt kan visa upp ett spektrum av åsikter borde väl snarare ses som ett friskhetstecken än något som har med fundamentalism och ilska att göra?
Tommys första inlägg ägnas helt åt Fredriks påstående att det skulle finnas ett PK-garde, en kritikerrörelse som kämpar mot sexism och dumhet.
"Överallt tjatas det om sexistiska karaktärer, om överdrivna Matrix-plagiat till mellansekvenser, om trist machoattityd."
- Fredrik Schaufelberger
Preger plockar sedan isär Schaufelbergers kommentarer om den påstått utbredda politiska korrektheten på ett väldigt intressant sätt.
"Det är något uppenbart obekvämt med ett kulturklimat där kritiker uppmuntras att blunda och hålla tyst om påtagliga brister. Ett klimat där vi har infört en självgående bestraffningsmekanism som ger immunitet åt idioti. Där vi är så rädda att vara kritiska att en viss typ av skavanker inte bara är förbjudna att uppmärksamma. Utan till och med värda att hyllas."
- Tommy Preger
Även om jag förstår Fredriks poäng, där man angriper spelet med någon slags kalkon-logik (där dåligt + jättedåligt = charmigt "bra"), ställer jag mig bakom Tommy i den här frågan. Jag uppskattar genren som Devil May Cry, Ninja Gaiden och God of War tillhör - men jag är fantastiskt trött på att kombotunga knappmosare by default måste innehålla en massa idiotier. Och att den svenska spelkritikerkåren faktiskt kan visa upp ett spektrum av åsikter borde väl snarare ses som ett friskhetstecken än något som har med fundamentalism och ilska att göra?
Spelgalan
Det är inte världens mest sociala jobb, att frilansa och i princip bara skriva om spel (och dessutom bo i Umeå). Därför var jag extra peppad på att besöka min första Spelgala. Få lite ansikten på folk som mest bara är mailadresser, bylines och snabba mobilsamtal. Den sociala biten gick skitbra, även om jag kanske inte riktigt hann hälsa på alla jag hade önskat.
Dagen började i hetsigast möjliga tempo med powerpackning (så mycket som möjligt i handbagaget - jag avskyr att checka in packning), dagislämning och en kort löptur till flygbussen. De dryga två timmar det tog att ta sig från dörr till dörr (från Kungsgatan, Umeå, till Vireberg, Solna) spenderades med DN:s musikrecensioner, standardsunkig flygmacka samt veckans PSP-recensioner - Steel Horizon och Chains of Olympus (inte särskilt skoj respektive väldigt skoj). Mormor (som jag bodde hos) hade dukat upp med tårta, saftsoppa och andra saker jag gillade som pytteliten Solnabo (och naturligtvis fortfarande tycker om). Jocke hörde av sig om förhäng inför kvällen och sen bar det av in till huvudstaden. Med åren har jag börjat släppa hela tanken på att jag faktiskt har koll på stan, och den här dagen blev verkligen det ultimata beviset på det. Jag gick konsekvent åt fel håll och började till slut välja "fel" väg bara för att komma rätt. Det funkade. Träffade en av mina Stockholms/Österrike-systrar och hennes holländske make för en snabb kopp kaffe innan jag stressade tillbaka till Solna för ett kvickt klädbyte.
En snabb tårtbit, lite mer kaffe (innan kvällen var slut hade jag slagit mitt kafferekord tiofalt) och sen in till Mariatorget för att sluta upp med Tommy Rydling, Boel Bermann och Jocke Bennet på Marie Laveau. Jag klev upp mot Torkel Knutsson och gick. åt. fel. håll. En kvart och ett par ganska fuktiga jeans senare kom jag äntligen rätt. Väl där glömdes alla tråkigheter bort i rekordfart - jag välkomnades med en god öl och en hel hög glada miner. Hela Gameplayer-gänget (minus Johan) satt i soffan brevid och jag vågade mej faktiskt på att hälsa på alla. Jag kände mej lite som en norrlänning när Boel och Tommy drog igång samtal i värsta Gilmore Girls-tempot, alla försök till inkilare från min sida slutade i att jag kommenterade saker dom slutat snacka om för, typ, 20 sekunder sen. Men det var minst lika trevligt att bara luta sig tillbaka, smutta på drickat och skratta åt oväntat många roligheter per minut.
Efter en kort (och torr) taxifärd till Parken var det så dags för dagens höjdpunkt - Spelgalan. Jag drack lite björksav (för att reppa hemstaden), hälsade på getterna (alltså det var riktiga getter där) och hängde av mej jackan. Sedan minglades det, virrades runt lite innan rätt bord hittats och så var det dags att slå sig ned. Prisutdelningen drog igång nästan direkt och höll ett rätt högt tempo - men tog ändå en hel massa timmar innan den var färdig. Under tiden käkades det Tzay-kött med broccoli, kåldolmar och praliner - allt i sällskap med en hel hög trevliga förlagsmänniskor. Jag bevittnade världens största chefredaktörssajt (eller hur var det?) mobilblogga sönder händerna, skrattade åt chefens skämt (som var roliga på riktigt) och försökte krama hemlisar ur en skittrevlig Emil Kraftling. Hans NDA höll. Jag måste jobba på mina förhörstekniker.
Resten av kvällen gled jag runt och njöt av firmafeststämningen. Diskuterade jobb, distansförhållanden och rykten med både gamla och nya bekantskaper (jag tvivlar mer och mer på att det faktiskt finns någon som inte är trevlig i den här branschen). Vad jag vet gjorde jag bara bort mig ordentligt en gång, men så är jag lite osäker över en annan situation. Jag fick en ryggdunk (av Thomas Arnroth), en grym komplimang och en lektion i skäggodling. Underligast var att jag blev misstagen för att vara Mats Nylund. Jag menar det har hänt förr att folk tagit mig för någon som inte alls var jag (typ som en finlandssvensk a-lagares son, en gammal italiensk farbrors polare "Mario" osv), men Mats? Mycket oväntat :)
Allt som allt var det i allafall en grym kväll och jag hoppas att det inte dröjer allt för länge till nästan gång.
Dagen började i hetsigast möjliga tempo med powerpackning (så mycket som möjligt i handbagaget - jag avskyr att checka in packning), dagislämning och en kort löptur till flygbussen. De dryga två timmar det tog att ta sig från dörr till dörr (från Kungsgatan, Umeå, till Vireberg, Solna) spenderades med DN:s musikrecensioner, standardsunkig flygmacka samt veckans PSP-recensioner - Steel Horizon och Chains of Olympus (inte särskilt skoj respektive väldigt skoj). Mormor (som jag bodde hos) hade dukat upp med tårta, saftsoppa och andra saker jag gillade som pytteliten Solnabo (och naturligtvis fortfarande tycker om). Jocke hörde av sig om förhäng inför kvällen och sen bar det av in till huvudstaden. Med åren har jag börjat släppa hela tanken på att jag faktiskt har koll på stan, och den här dagen blev verkligen det ultimata beviset på det. Jag gick konsekvent åt fel håll och började till slut välja "fel" väg bara för att komma rätt. Det funkade. Träffade en av mina Stockholms/Österrike-systrar och hennes holländske make för en snabb kopp kaffe innan jag stressade tillbaka till Solna för ett kvickt klädbyte.
En snabb tårtbit, lite mer kaffe (innan kvällen var slut hade jag slagit mitt kafferekord tiofalt) och sen in till Mariatorget för att sluta upp med Tommy Rydling, Boel Bermann och Jocke Bennet på Marie Laveau. Jag klev upp mot Torkel Knutsson och gick. åt. fel. håll. En kvart och ett par ganska fuktiga jeans senare kom jag äntligen rätt. Väl där glömdes alla tråkigheter bort i rekordfart - jag välkomnades med en god öl och en hel hög glada miner. Hela Gameplayer-gänget (minus Johan) satt i soffan brevid och jag vågade mej faktiskt på att hälsa på alla. Jag kände mej lite som en norrlänning när Boel och Tommy drog igång samtal i värsta Gilmore Girls-tempot, alla försök till inkilare från min sida slutade i att jag kommenterade saker dom slutat snacka om för, typ, 20 sekunder sen. Men det var minst lika trevligt att bara luta sig tillbaka, smutta på drickat och skratta åt oväntat många roligheter per minut.
Efter en kort (och torr) taxifärd till Parken var det så dags för dagens höjdpunkt - Spelgalan. Jag drack lite björksav (för att reppa hemstaden), hälsade på getterna (alltså det var riktiga getter där) och hängde av mej jackan. Sedan minglades det, virrades runt lite innan rätt bord hittats och så var det dags att slå sig ned. Prisutdelningen drog igång nästan direkt och höll ett rätt högt tempo - men tog ändå en hel massa timmar innan den var färdig. Under tiden käkades det Tzay-kött med broccoli, kåldolmar och praliner - allt i sällskap med en hel hög trevliga förlagsmänniskor. Jag bevittnade världens största chefredaktörssajt (eller hur var det?) mobilblogga sönder händerna, skrattade åt chefens skämt (som var roliga på riktigt) och försökte krama hemlisar ur en skittrevlig Emil Kraftling. Hans NDA höll. Jag måste jobba på mina förhörstekniker.
Resten av kvällen gled jag runt och njöt av firmafeststämningen. Diskuterade jobb, distansförhållanden och rykten med både gamla och nya bekantskaper (jag tvivlar mer och mer på att det faktiskt finns någon som inte är trevlig i den här branschen). Vad jag vet gjorde jag bara bort mig ordentligt en gång, men så är jag lite osäker över en annan situation. Jag fick en ryggdunk (av Thomas Arnroth), en grym komplimang och en lektion i skäggodling. Underligast var att jag blev misstagen för att vara Mats Nylund. Jag menar det har hänt förr att folk tagit mig för någon som inte alls var jag (typ som en finlandssvensk a-lagares son, en gammal italiensk farbrors polare "Mario" osv), men Mats? Mycket oväntat :)
Allt som allt var det i allafall en grym kväll och jag hoppas att det inte dröjer allt för länge till nästan gång.
Sist när det gäller
Ola på Att skriva om spel-bloggen postade en nyhet om att PC Gamers chefredaktör inte riktigt kommit överens med förlaget och helt sonika slutat. Det här var ju inte igår, snarare typ tre veckor sedan. Men jag är inte sämre, jag har nämligen hittat en nyhet om är mer än dubbelt så gammal: Emil Kraftling, tidigare i allra högsta grad verksam på PC Gamer, har också lämnat tidningen! Emil har ju, som synes av länken, hittat sig ett jobb på Avalanche och det lär ju därför knappast finnas några samband mellan de båda avdroppandena. Eller? Lycka till på "nya" jobbet!
Klockmännen
Jag litar på Zack Snyder. Om mitt barn var en serietidning och Zack ville göra film på den så skulle jag tacka ja utan att blinka. Jag menar jag skulle låta Terry Gilliam göra det också, men jag skulle vara betydligt bekvämare med att låta Zack hållar i tåtarna. Jag skulle se det som en ära att få stå med i eftertexterna. Men så är ju inte jag ett galet grottmanstajlat brittiskt geni som inte bara nöjer sig med att tyst fundera över hur en trekant mellan Alice (från Alice i underlandet), Dorothy (Wizard of Oz) och Wendy (Peter Pan) skulle se ut.
I alla fall så har ju Zack jobbat med att översätta Alan Moores The Watchmen, en av tidernas bästa grafiska noveller, till vita duken. Det har läckt lite konceptbilder tidigare, men nu firar man att filmen bara är ett år bort med att släppa bilder på några av karaktärerna. Det ser så jävla coolt ut.
I alla fall så har ju Zack jobbat med att översätta Alan Moores The Watchmen, en av tidernas bästa grafiska noveller, till vita duken. Det har läckt lite konceptbilder tidigare, men nu firar man att filmen bara är ett år bort med att släppa bilder på några av karaktärerna. Det ser så jävla coolt ut.
Veckans andra nostalgitripp
DN Kultur droppar inte en, utan två sköna ingångar till en trevlig nostalgitripp idag (Thente kommenterar Straight Edge-artiklar och så recenseras Billy Braggs nya). Fantastisk Gill! är aldrig sen med att hoppa på det tåget, så här kommer 90-talets kanske allra charmigaste (i backspegeln) och mäktigaste (när det gick ner) svenska musikvideo.
Weblollen
Vad jag kan minnas har jag bara beställt grejer från Webhallen en gång, typ ett minneskort eller något liknande, men jag brukar ändå kolla sidan lite då och då. Om inte annat så för att hitta små underligheter som det här. Det är inte någon isolerad händelse dock, det finns någon lite tomte på företaget som lägger (medvetet?) ut små påskägg (eller är det harar som lägger ut ägg?) lite här och där. Eller vad sägs om Webhallens Seal of approval-text för kommande Age of Conan?
Bästa spelet alla kategorier. Innehåller Conan, björnkalsonger och yppiga kvinnfolk.
Jag säger då det...
(Tack till Roo för tipset!)
Bästa spelet alla kategorier. Innehåller Conan, björnkalsonger och yppiga kvinnfolk.
Jag säger då det...
(Tack till Roo för tipset!)
