Wow, bara wow.
"The biggest of games, the biggest of names - it's Henry"
Det är mäktigt när dom där stora mötena verkligen blir stora matcher. Och jag har en svag punkt för stora namn, särskilt när dom är franska. Inter möter Roma om två veckor, hoppas det blir lika värt.
Det är mäktigt när dom där stora mötena verkligen blir stora matcher. Och jag har en svag punkt för stora namn, särskilt när dom är franska. Inter möter Roma om två veckor, hoppas det blir lika värt.
Radioskuggan är över
Så ja, bloggen lever fortfarande. Jag med - trots allt.
Vi lyckades dodga vinterkräksjukan i nästan exakt en månad. Sen drog jag till England en snabbis (och träffade bland annat Levels Magnus Eriksson, mycket trevlig gosse), kom hem just innan vinden började blåsa ordentligt där borta och anlände till ett hem fyllt av bleka och kraftlösa tjejer. För min del bröt skiten ut kvällen innan deadline, omåttligt dålig tajming. Drog iväg ett krassligt förlåt-sms från sjuksängen, tror det gick bra - dagen efter guldpixelgalan har folk förhoppningsvis lite förståelse (om nu inte spysjuka räcker).
Vi lyckades dodga vinterkräksjukan i nästan exakt en månad. Sen drog jag till England en snabbis (och träffade bland annat Levels Magnus Eriksson, mycket trevlig gosse), kom hem just innan vinden började blåsa ordentligt där borta och anlände till ett hem fyllt av bleka och kraftlösa tjejer. För min del bröt skiten ut kvällen innan deadline, omåttligt dålig tajming. Drog iväg ett krassligt förlåt-sms från sjuksängen, tror det gick bra - dagen efter guldpixelgalan har folk förhoppningsvis lite förståelse (om nu inte spysjuka räcker).
Årets bästa film?
Ja, den gick upp den 25:e tror jag, men ändå. Children of Men är fan en av dom bästa filmerna jag sett. Alla borde se den, om inte annat så för ett par hantverksmässigt galet snygga (och lååånga oklippta) scener. Toba sa det bäst "som Half-Life 2".
Smartsnygga Julianne Moore och Clive Owen tillsammans med en svinbra Michael Caine och en massa schyssta britter. En skön undergångskänsla och en bild av en framtid där allt är skitigt och deprimerande. Så jävla bra! Och så lite banksy mitt i allt, så klart.
Supertouch pubbar en grym NYTimes-text om filmen här.
Efterrätt
Blåbär är så jävla gott.
"den wiilda jakten" del. 2
Fuglesang kom iväg till slut och nästan direkt efter fick jag min Wii.
del 9 - räddaren i nöden
klockan är strax innan 12 den 11:e december när min mobil börjar kväka (jag har grodsignal). jag har spenderat morgonen med att ringa till barnens hus (som inte tog emot förbokningar), onoff (som inte svarade) och börjat planera att ringa till bergsala för att på mina bara knän erbjuda allt min slitna kropp kan i betalning. jag trycker på grön lur:
"Hej Miko. Det är David. Är du fortfarande på jakt efter en Wii?"
Hjärtat tar ett skutt rakt upp i gommen när jag hör Friskys djupa stämma, len som honung rakt in i hörselgången. Han berättar den mest otroliga berättelse om hur Grafit, känd som rövbutiken no1, har tre stycken Wii-konsoler. Dom kostar nästan 3200, lika mycket som jag räknat med att betala för ett paket MED Zelda, men det gör inte så mycket. Efter att ha ringt till butiken och inte fått något svar lovar Frisky att han ska dit och boka en enhet åt mej.
Närmare än så här har jag inte varit. I eftermiddag kanske jag har en Wii. Och ett altare till Friskys ära.
del 10 - slutet, för den här gången
jag luktar svett, adrenalin, mysk, tårar och nyöppnad plastförpackning. jag är glad som ett barn på julafton. tindrar med precis allt jag kan tänkas tindra med. frisky räddade mej. grafit snodde sex hundra spänn extra av mej, för att jag skulle köpa en konsol jag för en månad sen trodde jag skulle få gratis. men det spelar ingen roll. mina största problem just nu är hur jag ska få ett snyggare skägg på min Mii, om jag kan förstärka armstrappen själv och vilka spel jag ska byta in för att få zelda (och gärna en sån där wifipenna). jag konsumerar, därför är jag. nu kan jag lägga mitt ha-begär i malpåse tills ps3:an kommer och kräver en hdtv av mej.
men det är en helt annan berättelse.
del 9 - räddaren i nöden
klockan är strax innan 12 den 11:e december när min mobil börjar kväka (jag har grodsignal). jag har spenderat morgonen med att ringa till barnens hus (som inte tog emot förbokningar), onoff (som inte svarade) och börjat planera att ringa till bergsala för att på mina bara knän erbjuda allt min slitna kropp kan i betalning. jag trycker på grön lur:
"Hej Miko. Det är David. Är du fortfarande på jakt efter en Wii?"
Hjärtat tar ett skutt rakt upp i gommen när jag hör Friskys djupa stämma, len som honung rakt in i hörselgången. Han berättar den mest otroliga berättelse om hur Grafit, känd som rövbutiken no1, har tre stycken Wii-konsoler. Dom kostar nästan 3200, lika mycket som jag räknat med att betala för ett paket MED Zelda, men det gör inte så mycket. Efter att ha ringt till butiken och inte fått något svar lovar Frisky att han ska dit och boka en enhet åt mej.
Närmare än så här har jag inte varit. I eftermiddag kanske jag har en Wii. Och ett altare till Friskys ära.
del 10 - slutet, för den här gången
jag luktar svett, adrenalin, mysk, tårar och nyöppnad plastförpackning. jag är glad som ett barn på julafton. tindrar med precis allt jag kan tänkas tindra med. frisky räddade mej. grafit snodde sex hundra spänn extra av mej, för att jag skulle köpa en konsol jag för en månad sen trodde jag skulle få gratis. men det spelar ingen roll. mina största problem just nu är hur jag ska få ett snyggare skägg på min Mii, om jag kan förstärka armstrappen själv och vilka spel jag ska byta in för att få zelda (och gärna en sån där wifipenna). jag konsumerar, därför är jag. nu kan jag lägga mitt ha-begär i malpåse tills ps3:an kommer och kräver en hdtv av mej.
men det är en helt annan berättelse.
