Fantastisk Gill!

Söndagen tillbringades till största delen i soffan (eller i kuddhögen precis brevid soffan), när det inte var Daft-relaterat som rullade var det antingen fotboll (jävla 'boro-as) eller bara slötittande på halvsunkig bakistv (utan att ha haft nöjet att vara full dagen innan). I vilket fall så kör sexan en Eniro-reklam (en sån där "det här programmet presenterades av...") som verkade innehålla signaler som bara de allra minsta kunde uppfatta. Vår lilla sextonmånaderstjej spenderade dagen med att konstant tjattra, springa fram och tillbaka, leka med hänglås (tydligen världens roligaste leksak), sjunga tip-tap (midnatt råder?) och vara så där superhjälteenergisk som bara barn kan vara. Men varje gång (säkert sex gånger) hon hörde den där Eniro-reklamen tvärstannade hon, kollade på oss med svinstora ögon och vidöppen mun och såg genuint häpen ut. Fantastiskt roligt.

Blåbär är så jävla gott.

den 23 december 2005 var en av de absolut konstigaste dagarna i mitt liv. vi hade just kommit hem från pre-julfirandet hos mina föräldrar där F dragit på sej en underlig magsjuka. bussen anlände till stationen precis så att jag kunde åka på apoteket och köpa kisstickor. inom loppet av ett par timmar fick vi reda på att vi skulle ha barn - och att en inte så nära, men ändå kär, vän dött. overklighetskänslan har fortfarande inte släppt, trots att E föddes för lite mer än sex veckor sen.

förövrigt så åker J, J och E (inte vår) till thailand snart och är borta till jul. det är lite galet, våra barn kommer vara asstora när dom träffas igen. hoppas dom slipper obekväma saker som statskupper och översvämningar bara