Hela havet stormar
Aluminiumfoliehjälmen är aldrig särskilt långt borta när man diskuterar press-pr-relationer i speltidningsbranschen. Senast i raden av "bevis" på att saker inte riktigt står rätt till bakom kulisserna är det Penny Arcade-grabbarna illustrerar med den här strippen. En av de största profilerna på Gamespot har fått kicken, just efter att han givit Kane & Lynch 6.0 i betyg. Sajten har under den senaste tiden varit (precis som många andra spelsajter) fullständigt nedlusad av reklam för samma spel, och det hela ser naturligtvis riktigt dåligt ut. Det finns ännu inte, vad jag vet, något officiellt uttalande kring händelsen. Spelforumet Neogaf brinner, och det sägs att resten Gamespots redaktion blivit rätt omskakade av vad som hänt (sidan ska också knappt blivit uppdaterad under dagen).
Hur det här påverkar besökarnas förtroende för sajten är naturligtvis en fråga att diskutera, men vad som är intressantare är väl hur recensenterna påverkas - när till och med en så framstående profil som Jeff Gerstmann inte sitter säkert nog för att uttrycka sina egna åsikter...
EDIT: Bilden blev visst lite misshandlad här, läs den på penny arcade direkt istället.
Vardagshumor
Den blir väl lite vad man gör den till, vardagen. Om man inte har tur och snubblar över något sånt här då.
Stort tack till Coop-personalen på Ersboda!
Stort tack till Coop-personalen på Ersboda!
Söndagströst
KK Slider-sånger i dryga 46 minuter är den perfekta trösten en snömulen söndag. Så är det.
Veckans Arnroth-citat
Tompa om Assassins Creed - Man rör sig lite superhjälteaktigt, jag vet inte, man hoppar och så.
Nakenchock
Jag har inte riktigt vant mej vid att när som helst på dygnet (nåja, de få tillfällen dom kör musik) kunna se vänner dansa runt i bar överkropp på MTV. Jag blir liksom lika förvånad varje gång. Vi snackar nakenmusikerna i Addeboy vs Cliff, som ju fixat sitt andra beat till svensk hiphops hetaste bubblare Adam Tensta med låten My Cool. All cred till Adam och hans producent som har mod och smak att plocka upp annorlunda beats, men grejen är ju att det är det är Hans-Olovs och Epistemologens hantverk som lyfter hela skiten. Jag hoppas verkligen killarna brejkar ordentligt när dom får ut skivan dom jobbar på nu. Det förtjänar dom fan.
Adam Tensta - My Cool
För alla som tvivlar på killarnas musikaliska geni:
Addeboy vs Cliff - Låtskiss
(och ja, jag provar milkbartoilets teori om att nakna ord genererar besökare)
Adam Tensta - My Cool
För alla som tvivlar på killarnas musikaliska geni:
Addeboy vs Cliff - Låtskiss
(och ja, jag provar milkbartoilets teori om att nakna ord genererar besökare)
Dagens citat: Call of Duty 4
Lånar ett blogginslag från Kadooosch-Boel idag, med ett citat från multiplayerdelen av CoD4 (jag kan inte sluta spela det...):
Radioröst - Friendly airstrike on the way!
Radioröst - Friendly airstrike on the way!
När verkligheten... del 2
Här är AC-130-uppdraget från Call of Duty 4, "Death from Above".
När verkligheten kommer för nära
Jag har spelat en hel del Call of Duty 4 senaste dagarna och jag är beredd att kalla det årets bästa multiplayer-fps, som ett Counter-Strike-alternativ (cs är ju ett spel jag alltid haft nära hjärtat) som perfekt kompletterar årets näst bästa mp-fps: Team Fortress 2. Exp-systemet, vapenuppgraderingarna och det underbara kaoset tilltalar mej otroligt mycket. Singleplayer-läget är också bra, även om det ju aldrig blir mer än ett riktigt bra call of duty-spel - med allt vad det innebär av hårdscriptad berättarteknik.
Mitt största problem med spelet, kanske också med den här genrenischen, är ju hela den här macho/arméjargonen. Jag tycker GRAW-spelen är grymma, men mår alltid lite dåligt av all skrevdoftande ramboskit. CoD 4 lider så klart av samma osmakligheter. Mellan uppdragen händer det att man får någon slags blueprint över fordon som kommer användas i kommande uppdrag: en fet commanche, en pansarvagn eller ett flygplan. Man får en snabb genomgång av vapnen, skymtar en Boforsproducerad kanon och mår ännu lite sämre.
En av banorna i singleplayer-delen går ut på att man tar över spakarna i ett så kallat AC-130-flygplan, en slags modern flygande fästning. Det påminner en hel del om de tv-sända klipp man ofta får se från krigshärdar när en part vill få deras insatser att framstå som kliniska och framgångsrika. Det handlar om värmekameror, hus som ramlar ihop och en siffra döda fiendesoldater (right?). Någonstans här kommer verkligheten lite för nära. Metaforen blir glasklar när jag sitter på tryggt avstånd och bombar skiten ur folk med hjälp av mina svenskproducerade 40-millimeterskanoner. Så länge jag befinner mej på rätt ställe, med rätt förutsättningar, kan jag unna mej lyxen att leka krig.
Extra tydligt blir det när jag får en länk från en vän där man får se en riktig AC-130 in action.
En av kommentarerna till klippet säger:
"This is what you are watching
In June 2002, a U.S. AC-130 gunship fired on a wedding party in southern Afghanistan, killing at least 34 people and wounding more than 50, according to a military investigation completed two months later (Afghan estimates put the death toll at more than 40). The military investigation found that airstrike was justified because U.S. aircraft in the area had come under hostile antiaircraft fire beforehand."
Oavsett de källkritiska invändningar man kan ha när det gäller att tro på kommentarer på youtube sätter filmklippet i sig saken på sin spets. Vad fan håller jag på med? Varför tycker jag att det här är underhållande? På ett sätt är det ju intressant att se spelmediet närma sig andra uttryckssätt, där det ju faktiskt är möjligt att till exempel se riktigt bra krigsfilm utan att det för den skull handlar om krigsporr. Jag är i och för sig övertygad om att Inifinity Ward inte har en ifrågasättande agenda med Call of Duty 4, men det öppnar för att framtida upplevelser kanske kan bli lite mer värda.
(Sam Sundberg skrev en, i vanlig ordning riktigt bra, artikel (där IW faktiskt har ett par pratminus) för SvD om spel och krig för en tid sedan: http://www.svd.se/kulturnoje/spel/nyheter/artikel_552467.svd)
Mitt största problem med spelet, kanske också med den här genrenischen, är ju hela den här macho/arméjargonen. Jag tycker GRAW-spelen är grymma, men mår alltid lite dåligt av all skrevdoftande ramboskit. CoD 4 lider så klart av samma osmakligheter. Mellan uppdragen händer det att man får någon slags blueprint över fordon som kommer användas i kommande uppdrag: en fet commanche, en pansarvagn eller ett flygplan. Man får en snabb genomgång av vapnen, skymtar en Boforsproducerad kanon och mår ännu lite sämre.
En av banorna i singleplayer-delen går ut på att man tar över spakarna i ett så kallat AC-130-flygplan, en slags modern flygande fästning. Det påminner en hel del om de tv-sända klipp man ofta får se från krigshärdar när en part vill få deras insatser att framstå som kliniska och framgångsrika. Det handlar om värmekameror, hus som ramlar ihop och en siffra döda fiendesoldater (right?). Någonstans här kommer verkligheten lite för nära. Metaforen blir glasklar när jag sitter på tryggt avstånd och bombar skiten ur folk med hjälp av mina svenskproducerade 40-millimeterskanoner. Så länge jag befinner mej på rätt ställe, med rätt förutsättningar, kan jag unna mej lyxen att leka krig.
Extra tydligt blir det när jag får en länk från en vän där man får se en riktig AC-130 in action.
En av kommentarerna till klippet säger:
"This is what you are watching
In June 2002, a U.S. AC-130 gunship fired on a wedding party in southern Afghanistan, killing at least 34 people and wounding more than 50, according to a military investigation completed two months later (Afghan estimates put the death toll at more than 40). The military investigation found that airstrike was justified because U.S. aircraft in the area had come under hostile antiaircraft fire beforehand."
Oavsett de källkritiska invändningar man kan ha när det gäller att tro på kommentarer på youtube sätter filmklippet i sig saken på sin spets. Vad fan håller jag på med? Varför tycker jag att det här är underhållande? På ett sätt är det ju intressant att se spelmediet närma sig andra uttryckssätt, där det ju faktiskt är möjligt att till exempel se riktigt bra krigsfilm utan att det för den skull handlar om krigsporr. Jag är i och för sig övertygad om att Inifinity Ward inte har en ifrågasättande agenda med Call of Duty 4, men det öppnar för att framtida upplevelser kanske kan bli lite mer värda.
(Sam Sundberg skrev en, i vanlig ordning riktigt bra, artikel (där IW faktiskt har ett par pratminus) för SvD om spel och krig för en tid sedan: http://www.svd.se/kulturnoje/spel/nyheter/artikel_552467.svd)
