Dagens boktips
Dagens uttryck, "så jävla meta", handlar ju egentligen mest om hur folket på Stadsbiblioteket förslog att Kulturnatta-spelningen med Stylusorkestern skulle kunna spelas in och upp under det kommande kvällsjippot. Datumet funkade lite så där halvbra för oss och arrangörerna ville helst ha oss att spela ett par-tre gånger. Och det här bara några månader efter att vi skämtat om hur vi skulle uppträda, på bästa Kraftwerk-manér, på tre olika ställen samtidigt och bara ställa upp ett par skyltdockor utan ben och ett gäng daigasso-laddade DS-konsoler. Det verkar som att allt underligt vi kan tänkas skratta åt går i lås för orkestern...
Men uttrycket fungerar nästan lika bra på min senast konsumerade serietidning. Fyrkant-Mattias lånade ut sitt ex av den grafiska novellen Marvels till mig. Det är en tjock historia, från -94, som berättas ur fotojournalisten Phil Sheldons vinkel. En helt vanlig snubbe som är med och upplever allt från superhjältarnas första NY-framträdanden till Fyrans stadskamp mot Galactus och slutar nånstans vid Gwen Stacys död. Det är en oväntat mänsklig berättelse som allra mest handlar om att sätta ansikten och namn på den lilla människan i en värld där Homo Superior oftast aldrig är mer än en rubrik eller något man knappt kan urskilja på himlen. Den är också otroligt underhållande för alla som har lite koll på sitt Marvel-universum. Och grymt snygg. Om inte annat fungerar den (och det där exet av Spider-Man 3 som just damp ner i brevinkastet) som en skön uppladdning för helgens tajtaste filmpremiär.
Men uttrycket fungerar nästan lika bra på min senast konsumerade serietidning. Fyrkant-Mattias lånade ut sitt ex av den grafiska novellen Marvels till mig. Det är en tjock historia, från -94, som berättas ur fotojournalisten Phil Sheldons vinkel. En helt vanlig snubbe som är med och upplever allt från superhjältarnas första NY-framträdanden till Fyrans stadskamp mot Galactus och slutar nånstans vid Gwen Stacys död. Det är en oväntat mänsklig berättelse som allra mest handlar om att sätta ansikten och namn på den lilla människan i en värld där Homo Superior oftast aldrig är mer än en rubrik eller något man knappt kan urskilja på himlen. Den är också otroligt underhållande för alla som har lite koll på sitt Marvel-universum. Och grymt snygg. Om inte annat fungerar den (och det där exet av Spider-Man 3 som just damp ner i brevinkastet) som en skön uppladdning för helgens tajtaste filmpremiär.
