På cykeltur med Victor, del 2
Den gode Victor har svarat. Han menar att jag missförstått, och pekar på en liten bisats han tryck in i sitt förra inlägg:
Det är självklart till stor nytta att förklara vad man får för sina pengar, men varför måste det vara i form av recensioner där tyckarna konsekvent ska älta oväsentliga och trötta resonemang om dessa tillökningar?
Victor vill alltså att någon förklarar vad man får för sina pengar, men han vill inte att det ska vara i form av recensioner. Eller åtminstone inte om recensionerna ”ältar oväsentliga och trötta resonemang om dessa tillökningar”. Här har vi ett problem som knappast har med det recenserade att göra, utan snarare recensenten.
Senare i Victors andra inlägg berättar han att han tycker att man kan skippa expansions-recensionerna om recensenten går in i bedömningen med ”fel inställning”. ”Fel inställning” är enligt Victor att leta efter ”förbättringar, innovation och nytänkande” i en expansion. För Victor menar ju att expansioner alltid är mer av samma gamla vara. Och det förklarade jag ju varför det var fel i mitt tidigare inlägg. The Lost and Damned är INTE samma sak som GTA4 – eftersom berättelsen (det centrala i spelet) är ny. För övrigt finns där ju också förbättringar.
Victor ojar sig också över hur det ska gå om vi börjar recensera varenda patchuppdatering. Kom ihåg att hans inlägg tar avstamp i de expansioner som släppts till Fallout 3, GTA 4 och Fable 2 (och dessutom pryds av en bild på Wrath of the Lich King). Snackar vi obetydliga småförändringar här? Jag hävdar dessutom att intresset som sådant måste ställas i relation till målgrupp. För inbitna spelare kan det ju mycket väl vara intressant att få också de minsta uppdateringar bedömda (även om de då kanske inte tekniskt kan motivera en traditionell ”recension”).
”Betygen är aldrig definitiva, åsikterna bara tillfälliga” fortsätter Victor angående upprepade bedömningar av ”samma” spel. Problemet har väl kanske inte så mycket med förekomsten av expansioner att göra som det faktum att det har blivit svårare att definiera när ett spel är moget för att bli bedömt. När är det rätt att recensera ett MMO, till exempel? Innan alla andra, för att få in texten i tidningen lagom till släpp (och därmed missa att spela med andra människor)? Lagom till release? Ett år efter det släppts, när de första stora uppdateringarna kommit? Det bästa svaret är naturligtvis att göra löpande bedömningar av spelet. För en åsikt som baseras på något som inte längre gäller är ju urvattnat och irrelevant om något.
Summan av allt blir så slutligen att Victor anser att trångsynta spelrecensenters (”proffs”) åsikter är överflödiga. Jag håller med, men frågar mej också vad som egentligen kännetecknar en ”trångsynt” spelrecensent? Är det någon som välkomnar förändring och anpassar sig därefter, eller är det en som blint vägrar flytta sin position framåt?
Vad säger du?
Det är självklart till stor nytta att förklara vad man får för sina pengar, men varför måste det vara i form av recensioner där tyckarna konsekvent ska älta oväsentliga och trötta resonemang om dessa tillökningar?
Victor vill alltså att någon förklarar vad man får för sina pengar, men han vill inte att det ska vara i form av recensioner. Eller åtminstone inte om recensionerna ”ältar oväsentliga och trötta resonemang om dessa tillökningar”. Här har vi ett problem som knappast har med det recenserade att göra, utan snarare recensenten.
Senare i Victors andra inlägg berättar han att han tycker att man kan skippa expansions-recensionerna om recensenten går in i bedömningen med ”fel inställning”. ”Fel inställning” är enligt Victor att leta efter ”förbättringar, innovation och nytänkande” i en expansion. För Victor menar ju att expansioner alltid är mer av samma gamla vara. Och det förklarade jag ju varför det var fel i mitt tidigare inlägg. The Lost and Damned är INTE samma sak som GTA4 – eftersom berättelsen (det centrala i spelet) är ny. För övrigt finns där ju också förbättringar.
Victor ojar sig också över hur det ska gå om vi börjar recensera varenda patchuppdatering. Kom ihåg att hans inlägg tar avstamp i de expansioner som släppts till Fallout 3, GTA 4 och Fable 2 (och dessutom pryds av en bild på Wrath of the Lich King). Snackar vi obetydliga småförändringar här? Jag hävdar dessutom att intresset som sådant måste ställas i relation till målgrupp. För inbitna spelare kan det ju mycket väl vara intressant att få också de minsta uppdateringar bedömda (även om de då kanske inte tekniskt kan motivera en traditionell ”recension”).
”Betygen är aldrig definitiva, åsikterna bara tillfälliga” fortsätter Victor angående upprepade bedömningar av ”samma” spel. Problemet har väl kanske inte så mycket med förekomsten av expansioner att göra som det faktum att det har blivit svårare att definiera när ett spel är moget för att bli bedömt. När är det rätt att recensera ett MMO, till exempel? Innan alla andra, för att få in texten i tidningen lagom till släpp (och därmed missa att spela med andra människor)? Lagom till release? Ett år efter det släppts, när de första stora uppdateringarna kommit? Det bästa svaret är naturligtvis att göra löpande bedömningar av spelet. För en åsikt som baseras på något som inte längre gäller är ju urvattnat och irrelevant om något.
Summan av allt blir så slutligen att Victor anser att trångsynta spelrecensenters (”proffs”) åsikter är överflödiga. Jag håller med, men frågar mej också vad som egentligen kännetecknar en ”trångsynt” spelrecensent? Är det någon som välkomnar förändring och anpassar sig därefter, eller är det en som blint vägrar flytta sin position framåt?
Vad säger du?
Kommentarer
Postat av: Jonas Högberg
Åh! Underbar problematik, Gill.
Jag kan bara tala för mig själv - jag skulle aldrig vara medlem i en klubb som accepterar mig som medlem.
Postat av: MGill
Nu snackar vi riktiga problem Jonas. Inte ens i schackklubben?
Postat av: Jonas Högberg
Dräpande comeback där! Och ännu ett underbart problem. För hur kan man säga nej till schackklubben?
Postat av: MGill
TWSS!
Trackback
