Fantastisk Gill!

2008 var året då de oberoende – indiespelen – lyftes upp till en ny nivå, utan att de behövde göra avkall på sin integritet. Nu, precis som då, spelar det ingen roll hur du vill spela dina spel – på mobiltelefoner, datorer eller spelkonsoler – indiespelen finns där. Och ofta erbjuder de dig spännande, annorlunda upplevelser till budgetpris (eller inget pris alls). Indiespelen bär dessutom med sig på en lekfullhet som inspirerar och smittar av sig. Sonys kanske viktigaste Playstation 3-släpp under 2008, Little Big Planet, är bara ett av många bevis på detta.

Och kanske är det inte så underligt att det är just nu det exploderar. De kommersiella storproduktionerna kräver hundratals anställda, miljontals dollar i startkostnader och avancerade distributionsnätverk för att nå ut till butiker och kunder. Allt det här hotar ta död på de små utvecklarhusen, men samtidigt öppnar det för att de ännu mindre ska hitta oväntade utvägar. I en värld där ingen längre har råd att producera plattformsexklusiva spel är det de nedladdningsbara spelen som definierar konsolerna. När Final Fantasy, Resident Evil och de andra storserierna släpps till samtliga maskiner blir det istället småpärlor som Geometry Wars, Everyday Shooter och Flower som utgör de viktigaste säljargumenten. Det är en intressant paradox, och det kan vara en själens räddning för en marknad som accelererar mot allt vansinnigare hastigheter.

Genreöverskridande och med konstnärliga pretentioner känns de stundtals som perfekta små motpoler till de kioskvältande, testosteronstinna titlar som får mest medieutrymme. Jag vill försöka rubba den obalansen lite och säga att det inte är okej att de med mest pengar automatiskt ska få mest plats. Därför kommer jag göra mitt bästa för att hålla er uppdaterade med vad som händer, vilka utvecklare man bör hålla ögonen på och var man kan få tag på alla de härliga spelen.

Först ut är mina intryck från ett kort, ganska simpelt men ändå fängslande spel: Bars of Black and White. Ett bra exempel på att saker inte behöver vara komplicerat byggda för att vara underhållande och stämningsfyllda.

I en bur byggd av streckkoder
Spel: Bars of Black and White
Utvecklare: Gregory Weir
Länk: Bars of Black and White
Pris: Gratis

Ett tjockt kuvert fastnar i brevinkastet på en ytterdörr som är låst från utsidan. I kuvertet ligger en streckkodsscanner som snart visar att konservburkarna i skafferiet bär hemliga budskap. Gregory Weirs Bars of Black and White är ett långsamt äventyr som bär på samma obehagliga övervakningskänslor som laddade det annars väldigt humoristiska Portal med ett becksvart djup. Gränsen mellan verklighet och påtvingat drogrus, vård och fångenskap ifrågasätts och när den korta berättelsen nått sitt slut är det svårt att skaka av sig den klaustrofobiska känslan. Inget speltekniskt mästerverk, men sprängfyllt med atmosfär.

Texten är tidigare publicerad på Level7.nu