"Allt är precis som vanligt, men det var bättre förr"
Med exakt precision har man lyckats skära ut de kollektiva minnesfragment från sina respektive tidsperioder och sammanfogat dem till rika referensnät där allt från musik, kläder, uttryck och vapen alla bildar en helhet som är större än summan av dess delar. Miamis hårdsminkade partyfasad, med en smältdegel kokande av kulturer på kollisionskurs (påeldad av den så kallade Mariel Boatlift, där fler än 120 000 exilkubaner landade på Floridas stränder med hopp om att förverkliga den amerikanska drömmen) under ytan, porträtteras med den sedvanliga glimten i ögat ? och resultatet blev en uppskruvad Scarface-berättelse dränkt i vitt festpulver och röda kroppsvätskor. Om Vice City var 24/7-festen som gick överstyr är San Andreas baksmällan, där de stekheta South Central- och Compton-ghettona sjuder av undertryckt ilska. (Utdrag ur "Den amerikanska mardrömmen" - SP 146, april -08)
Intertextuella lapptäcken som knyter ihop det gamla goda med nya framsteg och resulterar i något som är så mycket bättre (GTA-seriens största styrka ligger ju i just det här med, hur det lyckas koppla samman hela popkulturella sjok snarare än bara nöja sig med spelnischen). Jag diskuterade det här med Love Bolin angående Metal Gear Solid 4, om hur ett av spelets kanske största styrkor är hur det kommunicerar med sig självt, sina föregångare och sin skapare. Det finns framför allt ett inslag i MGS4 där Kojima gör något helt nytt, som är så jävla snyggt att jag nästan får gåshud när jag tänker på det. Jävligt meta och fan så mycket mer intressant än att gå tillbaka och plocka fram MSX- och PS1-konsolerna.
Slutsatsen är väl egentligen jävligt enkel: det gamla är alltid bäst sett genom nya glasögon.
(Berätta gärna varför jag har fel!)
En del spelserier förstärks av att de klarar av att titta bakåt på rätt sätt, i andra serier är det
begränsande. Det förbannade pipandet när hjärtan nästan är slut i Zeldaspelen till exempel. En dålig rest från förr som de vägrar skala av.
Virtual Console är annars ett jobbigt sätt att se sanningen i vitögat och omvärdera gammal kärlek. Till och med de få spel som fortfarande fungerar (Punch-Out!) är troligen menlösa för en spelare som inte har någon tidigare koppling till spelet.
Summan av referenserna är ofta större än det de refererar till, jag håller med. Gillade Odin Sphere och Viewtiful Joe. Orkar inte med Guardian Heroes och Final Fight.
Ska bli intressant att läsa din recension av MGS4.
Ja, jag håller helt med. Flywrench är ett bra exempel på ett spel som är sådär retrocoolt som bara moderna spel kan vara.
Kärleksfrun: Detsamma! Fast förtitt! När kommer den upp?
Prego: Ja så sjukt jävla coolt är det.
