Spelgalan
Det är inte världens mest sociala jobb, att frilansa och i princip bara skriva om spel (och dessutom bo i Umeå). Därför var jag extra peppad på att besöka min första Spelgala. Få lite ansikten på folk som mest bara är mailadresser, bylines och snabba mobilsamtal. Den sociala biten gick skitbra, även om jag kanske inte riktigt hann hälsa på alla jag hade önskat.
Dagen började i hetsigast möjliga tempo med powerpackning (så mycket som möjligt i handbagaget - jag avskyr att checka in packning), dagislämning och en kort löptur till flygbussen. De dryga två timmar det tog att ta sig från dörr till dörr (från Kungsgatan, Umeå, till Vireberg, Solna) spenderades med DN:s musikrecensioner, standardsunkig flygmacka samt veckans PSP-recensioner - Steel Horizon och Chains of Olympus (inte särskilt skoj respektive väldigt skoj). Mormor (som jag bodde hos) hade dukat upp med tårta, saftsoppa och andra saker jag gillade som pytteliten Solnabo (och naturligtvis fortfarande tycker om). Jocke hörde av sig om förhäng inför kvällen och sen bar det av in till huvudstaden. Med åren har jag börjat släppa hela tanken på att jag faktiskt har koll på stan, och den här dagen blev verkligen det ultimata beviset på det. Jag gick konsekvent åt fel håll och började till slut välja "fel" väg bara för att komma rätt. Det funkade. Träffade en av mina Stockholms/Österrike-systrar och hennes holländske make för en snabb kopp kaffe innan jag stressade tillbaka till Solna för ett kvickt klädbyte.
En snabb tårtbit, lite mer kaffe (innan kvällen var slut hade jag slagit mitt kafferekord tiofalt) och sen in till Mariatorget för att sluta upp med Tommy Rydling, Boel Bermann och Jocke Bennet på Marie Laveau. Jag klev upp mot Torkel Knutsson och gick. åt. fel. håll. En kvart och ett par ganska fuktiga jeans senare kom jag äntligen rätt. Väl där glömdes alla tråkigheter bort i rekordfart - jag välkomnades med en god öl och en hel hög glada miner. Hela Gameplayer-gänget (minus Johan) satt i soffan brevid och jag vågade mej faktiskt på att hälsa på alla. Jag kände mej lite som en norrlänning när Boel och Tommy drog igång samtal i värsta Gilmore Girls-tempot, alla försök till inkilare från min sida slutade i att jag kommenterade saker dom slutat snacka om för, typ, 20 sekunder sen. Men det var minst lika trevligt att bara luta sig tillbaka, smutta på drickat och skratta åt oväntat många roligheter per minut.
Efter en kort (och torr) taxifärd till Parken var det så dags för dagens höjdpunkt - Spelgalan. Jag drack lite björksav (för att reppa hemstaden), hälsade på getterna (alltså det var riktiga getter där) och hängde av mej jackan. Sedan minglades det, virrades runt lite innan rätt bord hittats och så var det dags att slå sig ned. Prisutdelningen drog igång nästan direkt och höll ett rätt högt tempo - men tog ändå en hel massa timmar innan den var färdig. Under tiden käkades det Tzay-kött med broccoli, kåldolmar och praliner - allt i sällskap med en hel hög trevliga förlagsmänniskor. Jag bevittnade världens största chefredaktörssajt (eller hur var det?) mobilblogga sönder händerna, skrattade åt chefens skämt (som var roliga på riktigt) och försökte krama hemlisar ur en skittrevlig Emil Kraftling. Hans NDA höll. Jag måste jobba på mina förhörstekniker.
Resten av kvällen gled jag runt och njöt av firmafeststämningen. Diskuterade jobb, distansförhållanden och rykten med både gamla och nya bekantskaper (jag tvivlar mer och mer på att det faktiskt finns någon som inte är trevlig i den här branschen). Vad jag vet gjorde jag bara bort mig ordentligt en gång, men så är jag lite osäker över en annan situation. Jag fick en ryggdunk (av Thomas Arnroth), en grym komplimang och en lektion i skäggodling. Underligast var att jag blev misstagen för att vara Mats Nylund. Jag menar det har hänt förr att folk tagit mig för någon som inte alls var jag (typ som en finlandssvensk a-lagares son, en gammal italiensk farbrors polare "Mario" osv), men Mats? Mycket oväntat :)
Allt som allt var det i allafall en grym kväll och jag hoppas att det inte dröjer allt för länge till nästan gång.
Dagen började i hetsigast möjliga tempo med powerpackning (så mycket som möjligt i handbagaget - jag avskyr att checka in packning), dagislämning och en kort löptur till flygbussen. De dryga två timmar det tog att ta sig från dörr till dörr (från Kungsgatan, Umeå, till Vireberg, Solna) spenderades med DN:s musikrecensioner, standardsunkig flygmacka samt veckans PSP-recensioner - Steel Horizon och Chains of Olympus (inte särskilt skoj respektive väldigt skoj). Mormor (som jag bodde hos) hade dukat upp med tårta, saftsoppa och andra saker jag gillade som pytteliten Solnabo (och naturligtvis fortfarande tycker om). Jocke hörde av sig om förhäng inför kvällen och sen bar det av in till huvudstaden. Med åren har jag börjat släppa hela tanken på att jag faktiskt har koll på stan, och den här dagen blev verkligen det ultimata beviset på det. Jag gick konsekvent åt fel håll och började till slut välja "fel" väg bara för att komma rätt. Det funkade. Träffade en av mina Stockholms/Österrike-systrar och hennes holländske make för en snabb kopp kaffe innan jag stressade tillbaka till Solna för ett kvickt klädbyte.
En snabb tårtbit, lite mer kaffe (innan kvällen var slut hade jag slagit mitt kafferekord tiofalt) och sen in till Mariatorget för att sluta upp med Tommy Rydling, Boel Bermann och Jocke Bennet på Marie Laveau. Jag klev upp mot Torkel Knutsson och gick. åt. fel. håll. En kvart och ett par ganska fuktiga jeans senare kom jag äntligen rätt. Väl där glömdes alla tråkigheter bort i rekordfart - jag välkomnades med en god öl och en hel hög glada miner. Hela Gameplayer-gänget (minus Johan) satt i soffan brevid och jag vågade mej faktiskt på att hälsa på alla. Jag kände mej lite som en norrlänning när Boel och Tommy drog igång samtal i värsta Gilmore Girls-tempot, alla försök till inkilare från min sida slutade i att jag kommenterade saker dom slutat snacka om för, typ, 20 sekunder sen. Men det var minst lika trevligt att bara luta sig tillbaka, smutta på drickat och skratta åt oväntat många roligheter per minut.
Efter en kort (och torr) taxifärd till Parken var det så dags för dagens höjdpunkt - Spelgalan. Jag drack lite björksav (för att reppa hemstaden), hälsade på getterna (alltså det var riktiga getter där) och hängde av mej jackan. Sedan minglades det, virrades runt lite innan rätt bord hittats och så var det dags att slå sig ned. Prisutdelningen drog igång nästan direkt och höll ett rätt högt tempo - men tog ändå en hel massa timmar innan den var färdig. Under tiden käkades det Tzay-kött med broccoli, kåldolmar och praliner - allt i sällskap med en hel hög trevliga förlagsmänniskor. Jag bevittnade världens största chefredaktörssajt (eller hur var det?) mobilblogga sönder händerna, skrattade åt chefens skämt (som var roliga på riktigt) och försökte krama hemlisar ur en skittrevlig Emil Kraftling. Hans NDA höll. Jag måste jobba på mina förhörstekniker.
Resten av kvällen gled jag runt och njöt av firmafeststämningen. Diskuterade jobb, distansförhållanden och rykten med både gamla och nya bekantskaper (jag tvivlar mer och mer på att det faktiskt finns någon som inte är trevlig i den här branschen). Vad jag vet gjorde jag bara bort mig ordentligt en gång, men så är jag lite osäker över en annan situation. Jag fick en ryggdunk (av Thomas Arnroth), en grym komplimang och en lektion i skäggodling. Underligast var att jag blev misstagen för att vara Mats Nylund. Jag menar det har hänt förr att folk tagit mig för någon som inte alls var jag (typ som en finlandssvensk a-lagares son, en gammal italiensk farbrors polare "Mario" osv), men Mats? Mycket oväntat :)
Allt som allt var det i allafall en grym kväll och jag hoppas att det inte dröjer allt för länge till nästan gång.
Kommentarer
Postat av: Jimmy
Låter skitkul. Nästa gång är jag fan där.
Postat av: MGill
Det vore grymt!
Postat av: John
Nej nej nej, Sveriges största chefredaktör är det!
3 av 3!
Postat av: MGill
Jag har ju ingen koll!
Trackback
