När verkligheten kommer för nära
Jag har spelat en hel del Call of Duty 4 senaste dagarna och jag är beredd att kalla det årets bästa multiplayer-fps, som ett Counter-Strike-alternativ (cs är ju ett spel jag alltid haft nära hjärtat) som perfekt kompletterar årets näst bästa mp-fps: Team Fortress 2. Exp-systemet, vapenuppgraderingarna och det underbara kaoset tilltalar mej otroligt mycket. Singleplayer-läget är också bra, även om det ju aldrig blir mer än ett riktigt bra call of duty-spel - med allt vad det innebär av hårdscriptad berättarteknik.
Mitt största problem med spelet, kanske också med den här genrenischen, är ju hela den här macho/arméjargonen. Jag tycker GRAW-spelen är grymma, men mår alltid lite dåligt av all skrevdoftande ramboskit. CoD 4 lider så klart av samma osmakligheter. Mellan uppdragen händer det att man får någon slags blueprint över fordon som kommer användas i kommande uppdrag: en fet commanche, en pansarvagn eller ett flygplan. Man får en snabb genomgång av vapnen, skymtar en Boforsproducerad kanon och mår ännu lite sämre.
En av banorna i singleplayer-delen går ut på att man tar över spakarna i ett så kallat AC-130-flygplan, en slags modern flygande fästning. Det påminner en hel del om de tv-sända klipp man ofta får se från krigshärdar när en part vill få deras insatser att framstå som kliniska och framgångsrika. Det handlar om värmekameror, hus som ramlar ihop och en siffra döda fiendesoldater (right?). Någonstans här kommer verkligheten lite för nära. Metaforen blir glasklar när jag sitter på tryggt avstånd och bombar skiten ur folk med hjälp av mina svenskproducerade 40-millimeterskanoner. Så länge jag befinner mej på rätt ställe, med rätt förutsättningar, kan jag unna mej lyxen att leka krig.
Extra tydligt blir det när jag får en länk från en vän där man får se en riktig AC-130 in action.
En av kommentarerna till klippet säger:
"This is what you are watching
In June 2002, a U.S. AC-130 gunship fired on a wedding party in southern Afghanistan, killing at least 34 people and wounding more than 50, according to a military investigation completed two months later (Afghan estimates put the death toll at more than 40). The military investigation found that airstrike was justified because U.S. aircraft in the area had come under hostile antiaircraft fire beforehand."
Oavsett de källkritiska invändningar man kan ha när det gäller att tro på kommentarer på youtube sätter filmklippet i sig saken på sin spets. Vad fan håller jag på med? Varför tycker jag att det här är underhållande? På ett sätt är det ju intressant att se spelmediet närma sig andra uttryckssätt, där det ju faktiskt är möjligt att till exempel se riktigt bra krigsfilm utan att det för den skull handlar om krigsporr. Jag är i och för sig övertygad om att Inifinity Ward inte har en ifrågasättande agenda med Call of Duty 4, men det öppnar för att framtida upplevelser kanske kan bli lite mer värda.
(Sam Sundberg skrev en, i vanlig ordning riktigt bra, artikel (där IW faktiskt har ett par pratminus) för SvD om spel och krig för en tid sedan: http://www.svd.se/kulturnoje/spel/nyheter/artikel_552467.svd)
Mitt största problem med spelet, kanske också med den här genrenischen, är ju hela den här macho/arméjargonen. Jag tycker GRAW-spelen är grymma, men mår alltid lite dåligt av all skrevdoftande ramboskit. CoD 4 lider så klart av samma osmakligheter. Mellan uppdragen händer det att man får någon slags blueprint över fordon som kommer användas i kommande uppdrag: en fet commanche, en pansarvagn eller ett flygplan. Man får en snabb genomgång av vapnen, skymtar en Boforsproducerad kanon och mår ännu lite sämre.
En av banorna i singleplayer-delen går ut på att man tar över spakarna i ett så kallat AC-130-flygplan, en slags modern flygande fästning. Det påminner en hel del om de tv-sända klipp man ofta får se från krigshärdar när en part vill få deras insatser att framstå som kliniska och framgångsrika. Det handlar om värmekameror, hus som ramlar ihop och en siffra döda fiendesoldater (right?). Någonstans här kommer verkligheten lite för nära. Metaforen blir glasklar när jag sitter på tryggt avstånd och bombar skiten ur folk med hjälp av mina svenskproducerade 40-millimeterskanoner. Så länge jag befinner mej på rätt ställe, med rätt förutsättningar, kan jag unna mej lyxen att leka krig.
Extra tydligt blir det när jag får en länk från en vän där man får se en riktig AC-130 in action.
En av kommentarerna till klippet säger:
"This is what you are watching
In June 2002, a U.S. AC-130 gunship fired on a wedding party in southern Afghanistan, killing at least 34 people and wounding more than 50, according to a military investigation completed two months later (Afghan estimates put the death toll at more than 40). The military investigation found that airstrike was justified because U.S. aircraft in the area had come under hostile antiaircraft fire beforehand."
Oavsett de källkritiska invändningar man kan ha när det gäller att tro på kommentarer på youtube sätter filmklippet i sig saken på sin spets. Vad fan håller jag på med? Varför tycker jag att det här är underhållande? På ett sätt är det ju intressant att se spelmediet närma sig andra uttryckssätt, där det ju faktiskt är möjligt att till exempel se riktigt bra krigsfilm utan att det för den skull handlar om krigsporr. Jag är i och för sig övertygad om att Inifinity Ward inte har en ifrågasättande agenda med Call of Duty 4, men det öppnar för att framtida upplevelser kanske kan bli lite mer värda.
(Sam Sundberg skrev en, i vanlig ordning riktigt bra, artikel (där IW faktiskt har ett par pratminus) för SvD om spel och krig för en tid sedan: http://www.svd.se/kulturnoje/spel/nyheter/artikel_552467.svd)
Kommentarer
Trackback
