Flytt

Den här bloggen är flyttad till MichaelGill.se. Vi ses där!

Tillbaka...

...i bloggosfären (visst är det någon slags trippelironi att använda det där uttrycket nu?) igen. Plockar bort växtligheten från bloggtangenterna och försöker skaffa sig en lite mer uppdaterad nätnärvaro. På bred front. Tanken är att det här ska bli min plattform (förhoppningsvis byts den ut mot något bättre, snyggare och mer lättläst (och -jobbat) alldeles snart) varifrån man kan läsa typ allt jag skriver - nåja, det jag får publicera själv i alla fall.

Wish me luck.

?


En ursäkt

Jag sålde ut. Min bloggstjärt tillhör nu, enligt uppgift från högsta ort, Super Play. Jag borde naturligtvis lagt upp en länk här som pekade er förvirrade själar som fortfarande är trogna den här reinkarnationen av herr Gills fingersvada. Det gjorde jag inte. Jag är ledsen.

"Så", frågar du dej, "är det här slutet? Kommer Fantastisk Gill! dränkas i en uppsjö av löpande band-bloggar?". Nej, faktum är att framtiden ser otroligt spännande ut för Fantastisk Gill!-bloggen, trots flytt och uppdateringsfrekvens. Jag hoppas ni fortfarande har lust att följa med.

Om så, klicka häråt.

Det är roligt att göra dåliga saker

Man fattar ju hur han tänkte, han var förbannad på sin morsa och ville göra hoodratgrejer med sin rökande polare.



Extrapoäng för att han faktiskt funderat ut ett lämpligt straff.

Tecken på att du har tråkigt: Anagram

Vad är väl roligare än att spendera den sena timmen men en anagrammakare? Inte mycket kan jag säga. Vi har väl alla hört historierna om de där vilda högdjursfesterna som urartat i finurligt ordtrollande. Jepp. Lite mer oväntat är väl att det faktiskt går att hitta någon slags universalsanning i de omkastade bokstäverna. Se bara:

Nintendo Wii: Din Nite I Own.
Kommentar: Ska gärna läsas med en vinylraspig baklängesröst. Bäst blir det om man föreställer sig att det är gamm-Yamauchi som träder fram ur badrumsspegeln och berättar om hur han äger din natt. Säg inte Jumpman tre gånger framför spegeln...

Playstation: Anal Spit Toy
Kommentar: Förmodligen tidernas äckligaste ord någonsin. Analspott. Bonuspoäng för "Satan Lip Toy" och freudianska "Saint Pay Lot".

Xbox 360: -
Kommentar: Microsoft har genomskådat allt och döpt sin konsol till en riktig anagramdödare. Å andra sidan blir ju Bill Gates "Beats Gill" så...

Veckans rubriker

Efter en vecka med fullt upp på alla håll och kanter (dålig sömn, pissig kvartsfinal, massor med jobb och research inför mitt tveklöst största (och hemligaste) spelgig hittills) har bloggstackaren blivit väldigt lidande. Jag är medveten om det, och därför bjuder på jag en snabb recap över vad jag borde ha skrivit om.

* Båko har haft premiär. Jag tycker det ser spännande ut och hoppas få tillfälle att bidra.
* Ett av tidernas bästa multiplayerspel (och eftersom man inte kan skapa egen musik i Rock Band undrar jag nästan om också det får en match...) och anledningen till att Stylusorkestern öht skapades - Daigasso! Band Brothers ska få en uppföljare. Svårt att beskriva hur stor det här är.
* Jag har spelat en hel del Crisis Core: FFVII. Jag gillar det, trots att jag inte har så mycket till övers för original-sjuan. Dialogen är precis som vanligt. Sug på den här pärlan tex (utdraget kommer från en tidig mellansekvens och spoilar väl egentligen inget):

Zack: So what's this about?
Lazard: A new assignment. I want you to go to the hometown of our missing SOLDIER 1st Class, Genesis.
Zack: Huh?
Lazard: According to the parents, they've had no contact with Genesis whatsoever. But, they can't be trusted.
Zack: Why?
[obekväm konstpaus]
Lazard: They're his family.
Zack: Oh.

* "Leaderboardsen" i Mario Kart Wii är genialiska. MK har ju alltid handlat om Time Trials - allt annat är bara bonustillägg.
* Manuela i Pascal gillar Broken Sword. Isak ska lära sig spela Super Mario med sin son. Mimmi hajpar hudik hardcore och nya Kristet-singlar.

Vardagshumor

Den blir väl lite vad man gör den till, vardagen. Om man inte har tur och snubblar över något sånt här då.

112728-38


Stort tack till Coop-personalen på Ersboda!

Hört på Affärn

Kökille: Hej, jag skulle vilja hyra den här.
Shady looking kassörkille: Jaha... Har du sett The Prestige?
Kökille: Näe, är den bra?
Shady looking kassörkille: Om vi säger så här, av dom 10 bästa filmer jag sett - av alla filmer jag sett genom alla tider alltså - ligger den på topp fem.

Tillbaka från andra sidan, del 3: All work and no play...

Största anledningen till min bloggfrånvaro är en stundtals helt sanslös jobbhög som började stacka upp efter ubiresan. Inte för att jag klagar eller nått, men utrymmet för lek och spel blir ju helt naturligt mindre i takt med att lönekuvertet blir större. Det var först när min 360 slutligen visade att den inte ville vara med längre som jag började gnälla. Sommaren ser riktigt intressant ut för plattformen, och jag hade precis börjat få koll på vinylpillandet i Forza 2 när den röda ringen så slutligen visade sin nuna. Jag har väntat på det i över ett år och nu verkar det som att det var dags. Jävla röv.

Ducka Sarko, här kommer jag

Imorn bär det av till Paris för Ubisoft-jippo på Louvren. Sin vana trogen ställer man upp en stabil line up (med Haze, BIA och Assassins Creed kan det vara den bästa de lyckats vaska fram någonsin) och kryddar med några nya casual-titlar. Ubisoft verkar göra allt mer anspråk på EA:s distributörtitel. Spännande.

Packningen görs som vanligt i sista sekunden. Panel de Pon DS får stanna hemma till förmån för Touch the Dead och Ouendan 2 till NDS. Det var nära att PSP:n fick följa, men en osprättad Ouendan-uppföljare knäcker det mesta. Utöver de allra viktigaste podcastsändningarna är spelaren laddad med nya Justice (som låter otroligt bra, trots att hälften av alla låtar sedan länge nästan är helt sönderspelade), Surkins Action Replay och SebastiAns Pig-spelning - allt för att insupa så mycket Parisstämning det bara går innan vi landar (och ja gustav, jag styrde upp nya El-P för att fylla Defjux-kvotan också).

Jag återkommer så klart med rapporter om hur allt gått (texterna om spelen får ni läsa i sin helhet i ett kommande Super PLAY).

Hemlighetsmakeriet snart över

Ja, på fredag ska det tydligen bli officiellt. Spännande.

Uppdatering: ...Eller på tisdag. Hm.

Maktspel för gallerierna

Tv 4-sajten Ekonominyheterna.se har stoppat Sveriges 24 "tyngsta spelhjältar", inte att blanda ihop med blågula spelkaraktärer, i vad som verkar vara en ganska godtycklig lista. Som vanligt kan man ju tycka att det saknas ett par namn, och att några kanske halkat in lite väl högt, men det intressantaste tycker jag är att det finns ett par representanter för den svenska spelpressen på listan.

För hur pass mycket makt har egentligen speljournalisterna? Kan man överhuvudtaget tala om mer än ett marginellt inflytande? För att besvara frågan måste man först försöka definiera på vilket sätt spelpressen påverkar branschstruktur och konsumentval. Som det ser ut idag existerar i princip ingen reellt granskande journalistik (varken från "våra" egna led eller annan press) som ifrågasätter de stora aktörerna på den svenska marknaden. Aftonbladet inledde sin spelsatsning med ett par svingar mot både Nintendo och Microsoft, men tappade snart moment. Också GON har börjat få lite för långt mellan de saftigare knytnävarna.

Kvar blir spelkritiken, spelmedias möjlighet att påverka konsumentens val. Och jämför man Manuals Speltoppen med den uppmärksamhet och de omdömen topplistetitlarna fått från spelpressen blir diskrepansen väldigt tydlig. Tittar man på Speltoppen för vecka 16 i år ser man tydligt att den fullständigt domineras av EA:s juggernaut-franchise The Sims 2. Fyra av tio placeringar går till spelet och dess expansioner. Extra intressant blir det när man tittar på lanseringsdatumen för spelen på listan, och utifrån det se om det möjligen kan vara ny spelpress-hajp som driver på försäljningen. Tre av titlarna på listan släpptes i april 2007, ytterligare två i mars och ett i januari - sex av tio spel på listan släpptes i år. Listans fyra sista placeringar går till spel som släppts mellan 2004 (!) och 2006.

Sims 2 fick visserligen mycket uppmärksamhet och goda omdömen när det släpptes, men det var för snart tre år sedan nu. Expansionerna har duggat tätt i butik, men får sällan mer än notisstora recensioner i spelpressen. Slutsatsen blir ju, inte helt oväntat, att (mainstream?)konsumenten skiter fullständigt i vad "vi" säger.

Så var finns makten?

Manuals Speltoppen v.16

1. Sims 2: Fest & Bröllop (PC) (2007-04)
2. Guitar Hero 2 (XB360) (2007-04)
3. The Sims 2 Året Runt (PC) (2007-03)
4. World Of Warcraft Burning Crusade (PC) (2007-01)
5. Command & Conquer 3: Tiberium Wars (PC) (2007-03)
6. Pokemon Ranger (DS) (2007-04)
7. The Sims 2 Djurliv (PC) (2006-10)
8. The Sims 2 (PC) (2004-09)
9. Singstar Svenska hits (PS2) (2005-08)
10. Counter-Strike: Source (PC) (2005-10)


Ordförande Gonzalo

Det blev som jag trodde: jag orkade inte se Fichtelius dokumentärserie om Göran Persson. Det finns få offentliga personer jag avskyr så mycket som vår förre landsfader och det räckte med att se honom lägga huvudet på sned, rynka ögonbrynen och säga något överlägset med ett illa dolt hånleende i mungipan för att min zappreflex skulle ge utslag. Det var väl iofs inte så svårt att inse att det skulle bli självupptaget när man sätter modern tids mest självgoda människa framför en kamera i hundra timmar.

image27

Jag tror det var bra att jag bytte direkt. Dels för att de båda första avsnitten verkar ha varit rätt kassa, men när killen säger saker som att kungen "...aldrig fått något gratis" börjar man ju undra inte bara var han levt sitt liv utan också om det inte vore på sin plats att också officiellt byta färg. KUNGEN liksom. Wow.

Echoes

Det spelar ingen roll vad Olle Agebro säger, indie- och gratisspelsmakare är det tuffaste som finns. Pojkar och flickor som glider runt i mysbrallor hela dagarna (precis som jag!) och skriver spel för inga pengar alls. Guerillaprogrammerare pådrivna av radikala ideologiska tankar om en fri och sant demokratisk kulturflora. Mja, riktigt så bra är det väl kanske inte alltid (varken med mysbrallorna eller politiken), men jag gillar att nära min överromantiska bild av hela grejen. Om inte annat så är det ju i alla fall en otroligt levande och rik scen som hela tiden verkar kunna innovera i det lilla.

GDC-mässan i SF i början av mars hostade också Independent Games Festival där bland andra The Behemoths Castle Crashers, Queasy Games Everyday Shooter och Bit Blots Aquaria fick dela på en pengasäck. Alla tre ser ju sjukt intressanta ut, men har tyvärr väldigt luddiga släppdatum. Bästa sättet att fördriva väntetiden är ju så klart genom att leta reda på andra grymma minilir. Som Echoes - ett otroligt snyggt och beroendeframkallande litet shmup som är en mashup av Asteroids och Geometry Wars. Bara den där lilla featuren som gör att man kan stoppa in sina favorit-mp3:or och göra egna soundtrack gör det ju värt att testa. Inget för epileptikern kanske, men alla andra borde testa det.

Stylusorkestern pt. 3

Så nu är det alltså sänt. Sverige! visade inslaget med intervju och live-bilder från spelningen på ub-invigningen. Beppe gjorde sitt jobb och det blev ju riktigt bra. Nu är schemat rätt tomt ett tag framöver, sen får vi se vad som händer. Kolla den officiella bloggen för tillkännagivanden.

hit, klicka på "se programmet" och kolla typ 26 minuter in i det.

SP-kollega Naseer Alkhouri skriver om det här.

Lika som bär pt.2

Vi fortsätter:

Erik Hansson vs VA
image21image22image23
Halva grejen med sånna här liknelser är ju att säga att personer som inte alls är lika varandra faktiskt är det. Exakt hur lik spelsveriges mesta hemmapulare Erik Hansson är Mick Hucknall och Daniel Lindström får ni avgöra. Vad jag kan avslöja är dock att efter att Erik inte bara blev simply rädd av min PES 6-spelstil, han såg mig också som sin idol.

Affe vs Wibban vs Scott Wolf
image24image25image26
Två unga grabbar med spretigt hår och framträdande positioner på Sveriges stora tv-spelstidningar. Den ena av dom är dessutom läskigt lik Scott Wolf från nittiotalsgodingen "Ensamma hemma".

Lika som bär...

Medan de olika spelpress-lägren vässar armbågar och pennor och aldrig verkar dra sig för att ta fram biffen tänkte jag att det var lite mer konstruktivt att försöka leka lite tillsammans. Och vilken lek är väl roligare än "lika som bär"? Ingen, om du frågar mej. Så vi kör igång med dagens två finalister:

GR-Benke vs DJ Qualls
112728-17       112728-18
Tänk dej skådisen, modellen och Hustle & Flow-fenomenet DJ Qualls med vatten i håret. Eller Benke minus ett par kilo och plus en lite stor kostym. Spot on.

David Zander vs Emil Kåberg
 112728-19     112728-20
Årets slutspelsskägg mot årets... LAN-skägg?

Jag kan inte lova att det här blir ett stående inslag, som det ser ut nu har jag egentligen bara två andra finalister, men alla är naturligtvis välkomna att tipsa om möjliga bärgossar.

Extraliv! pt 2

Extralivsljudet som börjat låta ur jump-dosan blev under dagen allt mer frekvent och hade under en period nästan helt tagit hoppljudets plats. Vi lyckades få Uffe att höra ljudet när han var förbi, det kändes bra. Vad som kändes mindre bra, fast samtidigt fantastiskt, var att den lilla leksaken vid två tillfällen började spela dom första takterna ur mario-låten. helt sjukt.

vi har fortfarande ingen aning om vad det kan vara som gör att det låter så här, men det finns två möjliga förklaringar:
1. elisa har kortslutit skiten med sin saliv så att den upptäckt helt nya kretsar
2. batteriet håller på att ta slut och det här är sättet den berättar det på.

Missa inte den spännande fortsättningen!

Extraliv!

Dagens största händelse inträffade under morgonrutinen med Elisa. Hon har upptäckt Mario-keychainen (med hoppljudet), som vi fick av Uffe, och hon älskar att käka på den. Att hon käkar på den gör naturligtvis att hon hela tiden utstöter små, lätt kvävda hoppljud ur munnen. Idag hände det dock, helt plötsligt kommer extralivsljudet ur den lilla manicken - ett ljud jag inte hade en aning om att grejen ens hade i sig. Kanske var det den tusende gången den hoppade?

Tidigare inlägg
RSS 2.0