Fantastisk Gill!

När det handlar om att trycka kuvertet tar kreativa Umeåsonen Marc Strömberg det till nästa nivå med nya Tare Lugnt. Snacket om att han faktiskt skulle göra ett nummer på hud tog jag till en början som ett skämt, men kudos till killen för att han faktiskt lever upp till sina ord. Genialisk PR/konst. Jocke, när gör du din SP/PCG-ryggtavla?

Mike D:s gamla X-Large har inte varit på topp de senaste åren (även om delar av vår/sommar-kollektionen för -09 ser helt okej ut), och vad är väl då bättre för affärerna än att specialsvida upp lite asiatiska gamers med spelrelaterade trådar? Ingenting, det är vad. Eller vänta... Det kanske beror på vilket spel man försöker göra det med. Och exakt VAR i Asien man försöker göra det. Monster Hunter 3-kepsar i Japan? Perfekt. Starcraft 2-brallor i Sydkorea? Succé.


Men Halo Wars-tees i Hong Kong? Jag är inte övertygad. Fast det är klart, det kunde varit värre.

Lars Lindström försvarar sin sakliga klädargumentation idag. Han gör det med kirugprecist rakat fittskägg, gråtonat - svårt tillbakadraget - hårfäste och klassiskt post-medelålderskrisuppknäppt skjorta.

Jag målar med orden kids. Ni skulle aldrig förstå.

(Man måste dock ge karln att "frikyrkobeige" är rätt snyggt).

Rättegången mot The Pirate Bay går varm i medierna. Med all rätt. Det är ju en viktig rättegång (även om den med största sannolikhet inte kommer leda någonstans) och bör så klart täckas och ta upp utrymme i mediebruset. Frågan man ställer sig när man läser en del av det Expressen spottat ur sig under den senaste veckan är bara om det överhuvudtaget finns kompetens för att göra det på tidningen. I fredags skrev Lars Lindström om hur två av de åtalade, Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm Warg, var klädda. Neij var "klädd i svartvit huvjacka och med skägg och halvlångt hår med tveksam frisörinsats". Svartholm Warg var inte bättre "i lite för stor skjorta och tröja och rent kriminellt stripig skepparkrans". På lördagen skrev Karin Olsson en krönika om hur hon tyckte att "piraterna" såg ut att höra hemma på Sjöhistoriska. "Fildelningspiraterna" har "glesa skägg, urtvättade college-tröjor, sladdriga T-shirtar" och "nyckelringsband runt halsen".

Finns det verkligen inte så mycket sakkunskap att man kan argumentera mot fildelarna, utan måste gå till angrepp på någon slags modebloggsnivå (utan att mena något illa mot modebloggare)?

Det finns få saker som är så trevliga som att få respons på något man skrivit – särskilt när merparten av det man skriver är avsett för tryck. Visst händer det att någon droppar en uppskattande kommentar i någon tidningstråd på något spelforum, men oftast dränks det i diskussioner om dålig prenumerationsservice och märkliga betygssiffror. Under hösten fick jag två mail skickade till mej från läsare som uppskattade saker jag gjort (ett för min Mercenaries 2-recension och ett för mitt KORG-reportage), och jag kan inte sticka under stol med att det gjorde mej riktigt glad. Det är ju naturligtvis extra roligt när texterna som får beröm är de som sticker ut lite – antingen på grund av form eller innehåll.

Här om dagen råkade jag hitta en gammal Medie- och kommunikationsuppsats, från en a-kurs i Gävle, som till stora delar lutar sig mot en GTA-artikel jag skrev för Super PLAY förra året (Sam Sundberg, Orvar Säfström och Alfred Holmgren får också vara med på varsitt hörn). Källhänvisningarna är det väl lite så där med (jämför kapitlen ”Den gamla och nya moralpanikens ansikten” och ”Utökade alternativ, utökade risker” med källan) på sina håll och slutsatsen inte helt akademiskt framställd (i regel brukar man väl kanske skriva om hela den där ”När man behandlar ämnet föreligger dock en stor irritationsrisk eftersom vissa människor uppenbarligen är idioter”-biten för att göra saker lite mer neutrala – även om det är just vad man kommit fram till), men det är ändå väldigt roligt att se att någon verkligen läst ens text grundligt.

Söndagsbloggen; lite latare, lite mer tillbakalutad. Lite fler filmklipp.

Först ut: Exile.


Exile "Milli" Video from Jonathan Kim on Vimeo.

Magi.

Jag har inte för avsikt att agera reklamskylt, men i konsumtionsupplysningens tecken kommer det hända att jag måste tipsa om aktuella affärer av särskilt god sort. Nu är ett sådant tillfälle. Indienätverken buzzar lite extra den här helgen och för er som varken har en Playstation 3 att spela Flower på, en Xbox 360 att spela The Lost and Damned på eller kontakterna att spela ett "illa optimerat Empire: Total War" (som hälso-/workout-tompa skulle sagt) är det dags att elda upp Steamkontona. Töm spargrisen, kolla den här länken, upptäck att erbjudandet var billigare än väntat, köp Greatest Indie Pack, stoppa tillbaka det som blir över i sagda finanssugga och njut av fem goda pärlor till riktigt budgetpris. En knapp nittiolapp kostar det att få Tron-RTS:et Multiwinia, finska cykelsadistliret Trials 2: SE, övervackra Gravitron 2 samt I-Fluid och Eets (de sista två spelen har jag alltså inte haft möjlighet att testa - men övriga tre är bara de väl värda växelpengen).


Varje gång jag försöker prata samtidigt som jag ser Gravitron 2 låter det bara som gurgelljud. Prova själv!

Den ofrånkomliga fortsättningen på Moores "spelsatsning" kom tidigare än väntat. Min gode vän Jimmy Håkansson mailade nämligen Johan Norlander på tidningen för att räta ut några av de frågetecken man skulle kunna tänka sig få efter att ha läst ansökningsinlägget.

Så här skrev Jimmy:

I och med att ni söker på ett spelforum betyder det att ni söker efter en "glad gamer" snarare än någon med journalistisk yrkeserfarenhet? Och på vilken nivå ligger ersättningen? Hur omfattande har ni tänkt er satsningen, och med vilken frekvens?

Och så här blev svaret:

I och med att vi inte kan erbjuda någon ersättning mer än att det kan vara en kul grej för någon med skrivarambitioner så söker jag skribenter på just spelforum med sk. "glada gamers". I nuläget finns det inte utrymme för annat. I och med detta så är uppdateringen rätt så mycket upp till skribenten, med på en regelbunden basis.

Och min tes visade sig riktig. Ingen betalning, bara ansvar och krav. Snyggt.

(Tack Jimmy!)

Säga vad man vill om min kära kollega Erik och hans Level7-omröstning(ar), men en sak är säker: sätta saker i rullning, det kan han! Förra årets omröstningar sägs omgärdats av en hel massa drama, och det skulle förvåna mig om årets inte blir minst lika händelserik och juiceig. Nu har ju teh internets släpps in på riktigt också liksom. Bloggarna. Och det roliga(ste) med det här är att det haft en direkt effekt på var spelintresserad bloggläsares eh... bloggläsare.


Så här ledsen blir Erik av bråk (ses bäst med Naseers alv som soundtrack)

Eftersom antalet nominerade bloggar i min mening översteg antalet på riktig intressanta svenska spelbloggar är utgången kanske inte helt oviss - men likväl verkar det som att nomineringarna fungerat som tändvätska modell australiensisk. Mina nominerade kollegor försöker bräcka varandra i allt från personliga påhopp och klarade spel till intressanta analyser och klassiskt roliga youtubeklipp (till och med vi (jag och Jonas H!) som inte blivit nominerade går för högvarv!). Superskoj tycker jag, och hoppas verkligen det håller i sig också efter att omröstningen stängt och Dataspelsgalan gått av stapeln.

Jag har fått många (sjukt många!) undrande mail om varför det inte går att rösta på mig i årets omröstning, och det har alltså att göra med mitt samarbete med Level7.nu. Det är i alla fall den officiella anledningen. Inofficiellt handlar det om att jag slutade på topp. Skulle jag kunna komma bättre än fyra i Sverige, som jag gjorde senast? Ytterst tveksamt.

Jag upphör aldrig att förvånas över vilket utrymme det faktiskt verkar finnas för T'n'A i landets alla tidningshyllor. Jag trodde liksom att internet skulle slå hårdare (eller åtminstone tidigare) mot mjukporr/herrtidnings-branschen än mot spelditot, men så verkar inte vara fallet. Eller så är det just vad det gjort - och kanske är det något köttmagasinens högsta höns insett, och i ren desperation nu försöker förena naken hud med spelkritik. En kombination som historiskt sett borgar för fantastisk kvalitet.

Se här vad som grävts fram ur Level7.nu:s mörkare forumhörn:

Lystring spelarbröder!
I dagarna lanserar Moore sin nya sajt moore.se som kommer jobba mer med aktuellt innehåll än tidigare. Vi behöver därför komplettera redaktionen med någon som skriver spelrecensioner åt oss. Texterna behöver inte vara särskilt långa, men skrivna på ett avslappnat och underhållande sätt.
Låter detta som en kul grej? Skicka en provrecension på ca 1000-1500 tecken (inkl blanksteg) till [email protected].

Ha det gott!
Johan Norlander / Moore.se

Jag tror inte det är ett långskott att tänka sej att Moore.se förväntar sig billig arbetskraft, som gärna tar spel och en gratis prenumeration som rimlig betalning för sitt arbete, när de smyger ut en sån där liten blänkare (någon som sett om de annonserat på andra spelforum?). Spelkritik ses fortfarande på många håll som ett nödvändigt ont, något som vem som helst kan ägna sig åt - bara de har rätt apparater inkopplade i platt-tvn (här vill jag naturligtvis förtydliga att jag inte på något sätt vill skriva ner eller sätta mej över Level7.nu:s läsare och forumbesökare). Å andra sidan är jag inte helt hundra på att övrigt redaktionellt material i ovan nämnda tidning håller toppklass heller. Fördomar? Damn right. Men så länge någon kränger lösnummer med exponerade bröst som främsta säljargument anser jag mej ha rätten att döma ut dom på förhand.

Vad jag däremot inte behöver tro - utan faktiskt vet - är att de förväntar sig att den är en kille som ska få jobbet (spelarbröder!). Nu har jag inga siffror på hur könsfördelningen på Level7-forumet ser ut, men å andra sidan tror jag inte Johan Norlander har det heller. Pinsamt.

Jag är ingen frekvent TheOnion.com-besökare, men det händer att jag tittar in där. Skrockar lite, ögnar någon ingress och går vidare. Den här grejen (faktiskt det första jag ser från deras rörliga bilder) kan jag dock relatera till. Och det är jätteroligt.



Fast skämtet är ju egentligen inte något som främst borde riktas mot Sony, inte i mitt hem i alla fall.

(Direktlänk om den inbäddade inte funkar)

...i bloggosfären (visst är det någon slags trippelironi att använda det där uttrycket nu?) igen. Plockar bort växtligheten från bloggtangenterna och försöker skaffa sig en lite mer uppdaterad nätnärvaro. På bred front. Tanken är att det här ska bli min plattform (förhoppningsvis byts den ut mot något bättre, snyggare och mer lättläst (och -jobbat) alldeles snart) varifrån man kan läsa typ allt jag skriver - nåja, det jag får publicera själv i alla fall.

Wish me luck.