Fantastisk Gill!

En av zombiegenrens absolut bästa rullar, 28 days later, är med uppföljare. Jag peppar järnet och dör nästan av överpepp när jag får se trailern och premiärdatumet. 11 maj. Sju veckor kvar. Så jävla grymt!

Här finns trailern.

Efter att ha gjort allt utom bokstavligen brottats med distributörerna fick jag äntligen hem PS3:an. En ganska vek startline-up, men precis som med PSP:n är jag ändå jävligt peppad på konsolen. Det lär ju dessutom komma lite mer bra spel till storebror. Frågan är väl bara hur många som blir exklusiva...

Det blev som jag trodde: jag orkade inte se Fichtelius dokumentärserie om Göran Persson. Det finns få offentliga personer jag avskyr så mycket som vår förre landsfader och det räckte med att se honom lägga huvudet på sned, rynka ögonbrynen och säga något överlägset med ett illa dolt hånleende i mungipan för att min zappreflex skulle ge utslag. Det var väl iofs inte så svårt att inse att det skulle bli självupptaget när man sätter modern tids mest självgoda människa framför en kamera i hundra timmar.



Jag tror det var bra att jag bytte direkt. Dels för att de båda första avsnitten verkar ha varit rätt kassa, men när killen säger saker som att kungen "...aldrig fått något gratis" börjar man ju undra inte bara var han levt sitt liv utan också om det inte vore på sin plats att också officiellt byta färg. KUNGEN liksom. Wow.

Det spelar ingen roll vad Olle Agebro säger, indie- och gratisspelsmakare är det tuffaste som finns. Pojkar och flickor som glider runt i mysbrallor hela dagarna (precis som jag!) och skriver spel för inga pengar alls. Guerillaprogrammerare pådrivna av radikala ideologiska tankar om en fri och sant demokratisk kulturflora. Mja, riktigt så bra är det väl kanske inte alltid (varken med mysbrallorna eller politiken), men jag gillar att nära min överromantiska bild av hela grejen. Om inte annat så är det ju i alla fall en otroligt levande och rik scen som hela tiden verkar kunna innovera i det lilla.

GDC-mässan i SF i början av mars hostade också Independent Games Festival där bland andra The Behemoths Castle Crashers, Queasy Games Everyday Shooter och Bit Blots Aquaria fick dela på en pengasäck. Alla tre ser ju sjukt intressanta ut, men har tyvärr väldigt luddiga släppdatum. Bästa sättet att fördriva väntetiden är ju så klart genom att leta reda på andra grymma minilir. Som Echoes - ett otroligt snyggt och beroendeframkallande litet shmup som är en mashup av Asteroids och Geometry Wars. Bara den där lilla featuren som gör att man kan stoppa in sina favorit-mp3:or och göra egna soundtrack gör det ju värt att testa. Inget för epileptikern kanske, men alla andra borde testa det.

Så nu är det alltså sänt. Sverige! visade inslaget med intervju och live-bilder från spelningen på ub-invigningen. Beppe gjorde sitt jobb och det blev ju riktigt bra. Nu är schemat rätt tomt ett tag framöver, sen får vi se vad som händer. Kolla den officiella bloggen för tillkännagivanden.

Gå hit, klicka på "se programmet" och kolla typ 26 minuter in i det.

SP-kollega Naseer Alkhouri skriver om det här.

Vi fortsätter:

Erik Hansson vs VA

Halva grejen med sånna här liknelser är ju att säga att personer som inte alls är lika varandra faktiskt är det. Exakt hur lik spelsveriges mesta hemmapulare Erik Hansson är Mick Hucknall och Daniel Lindström får ni avgöra. Vad jag kan avslöja är dock att efter att Erik inte bara blev simply rädd av min PES 6-spelstil, han såg mig också som sin idol.

Affe vs Wibban vs Scott Wolf

Två unga grabbar med spretigt hår och framträdande positioner på Sveriges stora tv-spelstidningar. Den ena av dom är dessutom läskigt lik Scott Wolf från nittiotalsgodingen "Ensamma hemma".

Medan de olika spelpress-lägren vässar armbågar och pennor och aldrig verkar dra sig för att ta fram biffen tänkte jag att det var lite mer konstruktivt att försöka leka lite tillsammans. Och vilken lek är väl roligare än "lika som bär"? Ingen, om du frågar mej. Så vi kör igång med dagens två finalister:

GR-Benke vs DJ Qualls
      
Tänk dej skådisen, modellen och Hustle & Flow-fenomenet DJ Qualls med vatten i håret. Eller Benke minus ett par kilo och plus en lite stor kostym. Spot on.

David Zander vs Emil Kåberg
     
Årets slutspelsskägg mot årets... LAN-skägg?

Jag kan inte lova att det här blir ett stående inslag, som det ser ut nu har jag egentligen bara två andra finalister, men alla är naturligtvis välkomna att tipsa om möjliga bärgossar.

Extralivsljudet som börjat låta ur jump-dosan blev under dagen allt mer frekvent och hade under en period nästan helt tagit hoppljudets plats. Vi lyckades få Uffe att höra ljudet när han var förbi, det kändes bra. Vad som kändes mindre bra, fast samtidigt fantastiskt, var att den lilla leksaken vid två tillfällen började spela dom första takterna ur mario-låten. helt sjukt.

vi har fortfarande ingen aning om vad det kan vara som gör att det låter så här, men det finns två möjliga förklaringar:
1. elisa har kortslutit skiten med sin saliv så att den upptäckt helt nya kretsar
2. batteriet håller på att ta slut och det här är sättet den berättar det på.

Missa inte den spännande fortsättningen!

Dagens största händelse inträffade under morgonrutinen med Elisa. Hon har upptäckt Mario-keychainen (med hoppljudet), som vi fick av Uffe, och hon älskar att käka på den. Att hon käkar på den gör naturligtvis att hon hela tiden utstöter små, lätt kvävda hoppljud ur munnen. Idag hände det dock, helt plötsligt kommer extralivsljudet ur den lilla manicken - ett ljud jag inte hade en aning om att grejen ens hade i sig. Kanske var det den tusende gången den hoppade?

Inter-Milan blev inte så jättemycket mer än okej även om Zlatan gjorde sitt bästa för att underhålla. Allt är så klart relativt till urladdningen på "camp now" igår.

Killen på canal+ är väl helt okej på att kommentera, men det blir sällan mer än lite whiskey-skrik från hans sida. Man önskar lite att det skulle vara lite mer känsla ibland. Kanske om man kunde portugisiska. Eller arabiska. Hell, kanske till och med norska.

När jag var nitton år hade jag ingen aning om var jag var på väg. Framtiden låg sällan längre bort än helgen. Lionel Messi är nitton bast och en av världens bästa fotbollsspelare. Igår fixade han oavgjort åt ett Barca som bara gick att känna igen i några enstaka anfall och joinade den exklusiva skaran spelare som gjort hattrick för Barca i ett Real-möte (tillsammans med Romario och Lineker). Rätt bra gjort för en snubbe som för typ åtta år sedan inte hade råd med tillväxtmediciner. Vi började båda spela i en klubb som tränades av våra fäder. Jag låssas att likheterna inte slutar där.

Det var iaf en ruskigt bra match, även om spelkvalitén inte alltid var i topp. Oleguer betedde sig som en klantskalle, Valdes storspelade (!) och förmodligen 95% av alla frisparkar real fick fixades av Guti... Matchen var på många sätt rätt lik milan-inter från förra året - många kort, många mål och massor med känslor (hoppas på ett madonna-derby av samma klass i eftermiddag).

Spelningen vi hade på invigningen för nya universitetsbiblioteket kändes ändå helt okej.

Just innan spelningen var det lite upplagt för att gå helt åt helvete, men ljudteknikern gick på kablaget med mattkniv och vi lyckades få samtliga DS:ar till PA:t (jag fattar verkligen inte hur Nintendo tänkte när dom fixade den där kanten på gamla DS-modellen). Sen kändes det ruttet för att publiken till 98% bestod av kostymer (de resterande var antingen familj, vänner eller mediefolk). Jag har iofs lite svårt att definiera vilken publik som skulle passa oss, men jag gissar att 50-60-åriga biblioteksfreaks inte är den absolut bästa fitten.

Under spelningen lät allt så jävla dåligt, men vi hoppas lite att det beror på att vi hade sjukt dålig medhörning (inga monitorer eller så). Dom som stod på andra sidan högtalarna säger nämligen att det lät bra. Jag vet inte om det beror på att dom försöker vara snälla mot oss, men jag är lite rädd för det.

Under hela grejen blev vi filmade av en snubbe från kulturprogrammet Sverige! som går på SVT, som dessutom intervjuade oss lite senare för ett inslag som förmodligen dyker upp inom dom närmaste veckorna. Humlab-folket filmade också och streamade ut allt på ub-sidan. Jag har fortfarande inte sett något så jag är rätt nervös.

Annelie fotade oss.

Det finns egentligen inga tvivel om saken: alla som någon gång spelat ett spel har också stött på bugg-fenomenet. Svävande föremål, hål i texturer och NPC:s som för sig på ett sånt sätt att man undrar om bokstavskombinationen för att förklara deras beteende borde vara något annat än "AI".

Dom står att finna, visserligen i olika former, överallt. Det finns naturligtvis grader av jävlighet, men till och med dom mest genomarbetade titlar har en hemlig liten garderob med ett hemskt buggskelett i.



Så, vad gör man om man stöter på ett spel som är extra inflammerat? Svär? Stänger av? Gör en musikal av det?
Hädanefter ska jag nog försöka ta till det tredje alternativet lite oftare, för resultatet kan ju bli fantastiskt.

Två tänkvärda, [mer eller mindre] konspiratoriska och snyggt animerade småklipp på en och samma gång. Det bästa av båda världar.

What Barry Says