Youtube, stopmotion och kreativitet
Det är andra gången på bara ett par dagar jag snubblar in på Youtube och skjuter sängen framför mej till alldeles för sent. Den här gången var det värt det tror jag. Det var rätt skoj att se Kellerman köra en grej till Fattarus singeln "hörde jag skål". Låten är rätt kass, mackans linor är nästan plågsamma ibland. Gillar vad hela den klicken verkar vilja med sina beats dock, enkelt och elektronisk blir väldigt ofta bra.
Kvällens kreativa peppsmäll stod Kristofer Ström (rätt?) för med sin minilogue-video. Stop motion-filmat på en whiteboard. Riktigt mysigt och grymt imponerande. Plus för hur man ser hur dagen/-arna går på ljuset som faller in genom fönstret.
Och apropå falla så ramlade en hylla full med spel och småpryttlar rakt på min 360 idag. Inte riktigt rakt egentligen, men med tanke på hur sjukligt försiktig jag försökt vara med boxen (av rädsla för röda ringar) var det ett under att jag inte fick hjärtattack när det hände. Hyllan bara släppte och dundrade in i datornmonitorn, en lampa och ett par blommor. Lampan for i sin tur rakt ner på boxen och gjorde ett litet jack. Den funkar fortfarande dock, det trodde jag fan aldrig.
Kvällens kreativa peppsmäll stod Kristofer Ström (rätt?) för med sin minilogue-video. Stop motion-filmat på en whiteboard. Riktigt mysigt och grymt imponerande. Plus för hur man ser hur dagen/-arna går på ljuset som faller in genom fönstret.
Och apropå falla så ramlade en hylla full med spel och småpryttlar rakt på min 360 idag. Inte riktigt rakt egentligen, men med tanke på hur sjukligt försiktig jag försökt vara med boxen (av rädsla för röda ringar) var det ett under att jag inte fick hjärtattack när det hände. Hyllan bara släppte och dundrade in i datornmonitorn, en lampa och ett par blommor. Lampan for i sin tur rakt ner på boxen och gjorde ett litet jack. Den funkar fortfarande dock, det trodde jag fan aldrig.
En stor fotbollsdag
Det har varit en fullständigt fullspäckad dag idag.
Daniel Diaz hade vernissage på Västerbottensmuséet (utställningen kändes tyvärr lite splittrad och tunn. men skills har han så det räcker och blir över), så vi tog bäbisen på magen och knatade dit. Elisa var cool hela tiden, hon gillade tavlorna men tyckte att de vita väggarna och alla lampor var väldigt mycket grymmare.
Hem, med ett gäng dubbelfalafelburgare från kvarterspizzerian, lagom till Man Utd-Chelsea. Riktigt skönt att se de stora ligornas största lag möta varandra. Dagens match kvalade väl inte in som någon av de allra bästa, men underhållande var den absolut. Den krossade årets el classico men kom absolut inte upp i samma klass som höstens derby della madonnina - fy helvete vilken match det var! Jag är jävligt imponerad av Rooney, även om han kanske inte alltid kommer till sin rätt så jobbar han alltid stenhårt och känns faktiskt jävligt ärlig i sin spelstil (oavsett vad Diouf säger). Ligger han så vet man att han har ont. Sliter som ett djur gör han också. Han och Fabregas är nog de två spelare jag uppskattat mest i the premiership den här säsongen.
Jag missade gårdagens borde-varit-toppmöte-match mellan barca och villareal. De gula var grymt skadedrabbade och hade inte mycket att säga till om. Ronaldinho gjorde årets snyggaste mål. Hade gärna sett det live. Kvällens Valencia - Real fick stryka på foten för bäbisnattning. Tråkigt, men samtidigt är det oväntat mysigt att söva lilltjejen.
Palermo - Inter, som väl borde räknas till en av de mer oväntade toppmötena, har jag inte sett än. Ska försöka fånga reprisen imorn istället, och undvika allt vad sportblad och svenskafans heter. Jag är peppad, tror på Palermo faktiskt.
Till råga på allt är det ju deadlinedag också. Men det fick lägre prio idag. Det var det värt.
Daniel Diaz hade vernissage på Västerbottensmuséet (utställningen kändes tyvärr lite splittrad och tunn. men skills har han så det räcker och blir över), så vi tog bäbisen på magen och knatade dit. Elisa var cool hela tiden, hon gillade tavlorna men tyckte att de vita väggarna och alla lampor var väldigt mycket grymmare.
Hem, med ett gäng dubbelfalafelburgare från kvarterspizzerian, lagom till Man Utd-Chelsea. Riktigt skönt att se de stora ligornas största lag möta varandra. Dagens match kvalade väl inte in som någon av de allra bästa, men underhållande var den absolut. Den krossade årets el classico men kom absolut inte upp i samma klass som höstens derby della madonnina - fy helvete vilken match det var! Jag är jävligt imponerad av Rooney, även om han kanske inte alltid kommer till sin rätt så jobbar han alltid stenhårt och känns faktiskt jävligt ärlig i sin spelstil (oavsett vad Diouf säger). Ligger han så vet man att han har ont. Sliter som ett djur gör han också. Han och Fabregas är nog de två spelare jag uppskattat mest i the premiership den här säsongen.
Jag missade gårdagens borde-varit-toppmöte-match mellan barca och villareal. De gula var grymt skadedrabbade och hade inte mycket att säga till om. Ronaldinho gjorde årets snyggaste mål. Hade gärna sett det live. Kvällens Valencia - Real fick stryka på foten för bäbisnattning. Tråkigt, men samtidigt är det oväntat mysigt att söva lilltjejen.
Palermo - Inter, som väl borde räknas till en av de mer oväntade toppmötena, har jag inte sett än. Ska försöka fånga reprisen imorn istället, och undvika allt vad sportblad och svenskafans heter. Jag är peppad, tror på Palermo faktiskt.
Till råga på allt är det ju deadlinedag också. Men det fick lägre prio idag. Det var det värt.
T minus två veckor
Om exakt två veckor smäller det. I dubbel bemärkelse. Nintendo släpper sitt stora hopp på den stationära marknaden, konsolen som åter ska göra företaget något att räkna med i vardagsrummet - Wii (mer om Kyotos stolthet kan man så klart läsa om i min artikelserie om Nintendos historia, som avslutas i nästa SP(19dec)).
En stor dag för alla leksugna européer. Med undantag för en. Killen som nästan hann bli 50 bast innan hans barndomsdröm gick i uppfyllelse. Nästan lika gammal som killarna i Space Cowboys, den där gamla Clintanrullen om rynkiga människor i rymden. Det handlar så klart om Christer Fuglesang, världens enda svenska astro- och kosmonaut (han har utbildning från både den ryska Stjärnstaden och NASA). Han skiter förmodligen fullständigt i tv-spel (åtminstone den dagen).
Det är nästan lite vackert. Som att födas på den ryska tundran och drömma om att bli beachvolleyballproffs. Som en man i en kvinnas kropp. Som en svensk rymdfarare. Att, mot alla odds, få chansen att bli och göra det man alltid velat.
Med mitt jobb kommer jag med stor sannolikhet aldrig att hamna i rymden. Å andra sidan kan man fråga sig om man behöver ha några drömmar som speljournalist - jag lever ju på att leka. Min plan är följdaktligen att fortsätta vara barn så länge så att jag aldrig behöver ställas till svars för mina barndomsdrömmar. Jag ville bli riddare, som Ivanhoe, och det är ruskigt dåliga förutsättningar på den arbetsmarknaden.
Jag kommer i alla fall att hålla tummarna för dej Christer, hoppas det blir värt!
En stor dag för alla leksugna européer. Med undantag för en. Killen som nästan hann bli 50 bast innan hans barndomsdröm gick i uppfyllelse. Nästan lika gammal som killarna i Space Cowboys, den där gamla Clintanrullen om rynkiga människor i rymden. Det handlar så klart om Christer Fuglesang, världens enda svenska astro- och kosmonaut (han har utbildning från både den ryska Stjärnstaden och NASA). Han skiter förmodligen fullständigt i tv-spel (åtminstone den dagen).
Det är nästan lite vackert. Som att födas på den ryska tundran och drömma om att bli beachvolleyballproffs. Som en man i en kvinnas kropp. Som en svensk rymdfarare. Att, mot alla odds, få chansen att bli och göra det man alltid velat.
Med mitt jobb kommer jag med stor sannolikhet aldrig att hamna i rymden. Å andra sidan kan man fråga sig om man behöver ha några drömmar som speljournalist - jag lever ju på att leka. Min plan är följdaktligen att fortsätta vara barn så länge så att jag aldrig behöver ställas till svars för mina barndomsdrömmar. Jag ville bli riddare, som Ivanhoe, och det är ruskigt dåliga förutsättningar på den arbetsmarknaden.
Jag kommer i alla fall att hålla tummarna för dej Christer, hoppas det blir värt!
Säg mitt namn!
Urban dictionary, som sveriges roligaste donnie skriver om, är stundtals hysteriskt rolig att läsa igenom. Vem som helst får skriva in och berätta vad ord och uttryck betyder, så det blir inte alltid rätt. Men rätt är ju inte alltid roligast heller å andra sidan (och kanske inte heller poängen med sidan).
En snabb namnsökning resulterade i en fin topp 6-lista, nerifrån och upp:
Plats 6:
Another name for priestess or a gayish word.
That's miko in the tv.
Plats 5:
A type of mamal commonly found in north-east asia and south-west Iraq. Looks much like an ant-eater, except for the purple stripe and green whiskers.
That Miko ate my pizza
Plats 4:
The literal translation is "medium, sorceress, or shrine maiden". It often crops up in anime.
“See that woman praying? She's a miko."
Plats 3:
Shinto shrine maiden. Often seen in various anime, where a female character works as a miko.
Plats 2:
loudmouth malcontent
see also morono
i wanted to use the library basement computers, but they were being occupied by a miko
Plats 1:
best fuking CS player in the world .... beat up adam frod and kurpt ... pwnz all #miami miko`a1{H}
MiKo pwned fRoD at the lan.
Det är roligt, för det är nästan sant (allt utom den där präst och helgedomsjungfrun möjligtvis).
Fantastisk TV
Kollade just färdigt på senaste Euro Talk/FAN TV från svenskafans.se och jag måste säga att det bara blir bättre. Nät-tv kan ju vara så jävla bra när det vill sig. Ta 1up show liksom, världens bästa tvspelsprogram någonsin. I Euro Talk är David Fjäll skön och att ta med dokusåparebellen (och vän till en vän till en vän) Niva var ett utomordentligt lyckat drag. Fortfarande en hel del kackel, men värst är ändå Mjällbys konstanta förkylningsflås - har han myggan på läppen eller? Fyrans Kristiansson tog billiga (och inte särskilt goda) poänger på damlandslaget så honom ser vi helst i en fortsatt inte särskilt bekväm stol på tv4+, håll honom ifrån de mer tillbakalutade sammanhangen. Tråkigt bara att dom inte har möjlighet att visa rörliga bilder från de olika ligorna. Men det gör inte så mycket, så länge dom behåller Malmbergets nasala svar på rainman.
Upp till kamp mot publika relationer!
Reklam är ett jävla gissel. Inget kontroversiellt uttalande direkt, men det tål att upprepas. Ett par dagar efter att vår risiga "ingen reklam tack"-lapp ramlat av dörren och gjort vår redan sprängfyllda (blöjpåsar och DN-bilagor) hall nästintill omöjlig att röra sig igenom ramlar nya Super Play ner i brevinkastet. Omslaget, som rent logiskt borde vara det första man ser, är galet snyggt. Problemet är bara att det nästan är omöjligt att få syn på. För tidningen, som är inplastad, täcks till hälften av en reklamflärp som är fastlimmad i ryggen. Och vips blev det fina försöket att ha ett omslag nästan helt utan text (en trend som jag hoppas rydling och kompani fortsätter utan att motarbeta sig själva med rutten reklamförsäljning) fullständigt förstört.
Det här är ju så klart varken den första gången något sånt här händer, eller ens det värsta för den delen. Bergsalavännerna på Hype sålde ju nyligen hela sitt färgschema för att promota redan nämnda företags försök att göra bärbart spelande tjejvänligt (nyckelordet är självklart "rosa"). Reset Media får exklusivt täcka (och hylla) Halo 3 i sitt alfautförande (?) samtidigt som de ger ut Xbox Life, en tidskrift som från många håll (inklusive innifrån) kritiserats för att stundtals nästan grovhångla med den hand som föder både den och Bungie. GON gör en IGN och säljer ut hela sin själ med så kallad "intelliTXT" - i samtliga texter som publiceras på sidan highlightas automatiskt ord som sedan länkar till olika shoppingsidor. Gränsen mellan redaktionellt material och reklam suddas ut. Spelbolagens PR-nissar - speljournalistiken 110-0.
Reklam är ett jävla gissel.
Det här är ju så klart varken den första gången något sånt här händer, eller ens det värsta för den delen. Bergsalavännerna på Hype sålde ju nyligen hela sitt färgschema för att promota redan nämnda företags försök att göra bärbart spelande tjejvänligt (nyckelordet är självklart "rosa"). Reset Media får exklusivt täcka (och hylla) Halo 3 i sitt alfautförande (?) samtidigt som de ger ut Xbox Life, en tidskrift som från många håll (inklusive innifrån) kritiserats för att stundtals nästan grovhångla med den hand som föder både den och Bungie. GON gör en IGN och säljer ut hela sin själ med så kallad "intelliTXT" - i samtliga texter som publiceras på sidan highlightas automatiskt ord som sedan länkar till olika shoppingsidor. Gränsen mellan redaktionellt material och reklam suddas ut. Spelbolagens PR-nissar - speljournalistiken 110-0.
Reklam är ett jävla gissel.
Pangschisar och dagdrömmeri
Drömmar är bra skit. Sovdrömmar alltså. Dagdrömma försöker jag stenhårt sluta med eftersom jag är fullständigt övertygad om att dagdrömmeri motverkar och jinxar precis allt drömmarna handlar om. Eftersom jag spenderade stora delar av min vakna ungdom med att dagdrömma (och därför inte lyckades genomföra ett enda skit under min, för att ta ett exempel, högstadieperiod) är det rätt svårt att bara helt sonika sluta göra det - något jag verkar få betala extra dyrt för nu för tiden. Drömmar om fasta löner, platta tv-apparater och resor (som direkta följder av de fasta lönerna) är exempel på saker som jag nu alltså aldrig kommer att få ta emot, äga eller uppleva.
I alla fall: sovdrömmar är bra skit. Jag borde egentligen styra upp en drömkategori och regelbundet redogöra för mina nattliga äventyr. Som till exempel när jag som iraksoldat blev återupplivad genom att andas in koksaltlösning och fick nacken knäckt av idol-snäckan. I samma dröm.
Jag har inte riktigt bestämt mej för vilken sorts dröm jag gillar bäst: dom episka (som när jag jagades av Darth Vader, sköt mej själv i munnen med ett lasergevär, dog och hamnade i himlen - som var en långgrund vik där det simmade jättesmå delfiner) eller de vardagliga. I natt drömde jag en vardaglig dröm. Jag och grannarna försökte rädda en sommarstuga i Göteborg undan det fruktansvärda ödet att bli nerplockat och fraktat till Söderhamn. Problemet var att det enda sätt vi kunde rädda stugan var att peppa byns pensionärer på att samla ihop pengar och köpa stugan - något som i sin tur skulle innebära att vi skulle bli tvungna att dela stugan med pangschisar. Jag minns inte längre, men jag gissar att jag vaknade kallsvettig när jag insåg att stugans framtid låg antingen i Söderhamn eller i ett gäng 80-taggares knotiga grepp...
I alla fall: sovdrömmar är bra skit. Jag borde egentligen styra upp en drömkategori och regelbundet redogöra för mina nattliga äventyr. Som till exempel när jag som iraksoldat blev återupplivad genom att andas in koksaltlösning och fick nacken knäckt av idol-snäckan. I samma dröm.
Jag har inte riktigt bestämt mej för vilken sorts dröm jag gillar bäst: dom episka (som när jag jagades av Darth Vader, sköt mej själv i munnen med ett lasergevär, dog och hamnade i himlen - som var en långgrund vik där det simmade jättesmå delfiner) eller de vardagliga. I natt drömde jag en vardaglig dröm. Jag och grannarna försökte rädda en sommarstuga i Göteborg undan det fruktansvärda ödet att bli nerplockat och fraktat till Söderhamn. Problemet var att det enda sätt vi kunde rädda stugan var att peppa byns pensionärer på att samla ihop pengar och köpa stugan - något som i sin tur skulle innebära att vi skulle bli tvungna att dela stugan med pangschisar. Jag minns inte längre, men jag gissar att jag vaknade kallsvettig när jag insåg att stugans framtid låg antingen i Söderhamn eller i ett gäng 80-taggares knotiga grepp...
