Stylusorkestern pt.2
Spelningen vi hade på invigningen för nya universitetsbiblioteket kändes ändå helt okej.
Just innan spelningen var det lite upplagt för att gå helt åt helvete, men ljudteknikern gick på kablaget med mattkniv och vi lyckades få samtliga DS:ar till PA:t (jag fattar verkligen inte hur Nintendo tänkte när dom fixade den där kanten på gamla DS-modellen). Sen kändes det ruttet för att publiken till 98% bestod av kostymer (de resterande var antingen familj, vänner eller mediefolk). Jag har iofs lite svårt att definiera vilken publik som skulle passa oss, men jag gissar att 50-60-åriga biblioteksfreaks inte är den absolut bästa fitten.
Under spelningen lät allt så jävla dåligt, men vi hoppas lite att det beror på att vi hade sjukt dålig medhörning (inga monitorer eller så). Dom som stod på andra sidan högtalarna säger nämligen att det lät bra. Jag vet inte om det beror på att dom försöker vara snälla mot oss, men jag är lite rädd för det.
Under hela grejen blev vi filmade av en snubbe från kulturprogrammet Sverige! som går på SVT, som dessutom intervjuade oss lite senare för ett inslag som förmodligen dyker upp inom dom närmaste veckorna. Humlab-folket filmade också och streamade ut allt på ub-sidan. Jag har fortfarande inte sett något så jag är rätt nervös.
Annelie fotade oss.
Just innan spelningen var det lite upplagt för att gå helt åt helvete, men ljudteknikern gick på kablaget med mattkniv och vi lyckades få samtliga DS:ar till PA:t (jag fattar verkligen inte hur Nintendo tänkte när dom fixade den där kanten på gamla DS-modellen). Sen kändes det ruttet för att publiken till 98% bestod av kostymer (de resterande var antingen familj, vänner eller mediefolk). Jag har iofs lite svårt att definiera vilken publik som skulle passa oss, men jag gissar att 50-60-åriga biblioteksfreaks inte är den absolut bästa fitten.
Under spelningen lät allt så jävla dåligt, men vi hoppas lite att det beror på att vi hade sjukt dålig medhörning (inga monitorer eller så). Dom som stod på andra sidan högtalarna säger nämligen att det lät bra. Jag vet inte om det beror på att dom försöker vara snälla mot oss, men jag är lite rädd för det.
Under hela grejen blev vi filmade av en snubbe från kulturprogrammet Sverige! som går på SVT, som dessutom intervjuade oss lite senare för ett inslag som förmodligen dyker upp inom dom närmaste veckorna. Humlab-folket filmade också och streamade ut allt på ub-sidan. Jag har fortfarande inte sett något så jag är rätt nervös.
Annelie fotade oss.
"den wiilda jakten" del. 2
Fuglesang kom iväg till slut och nästan direkt efter fick jag min Wii.
del 9 - räddaren i nöden
klockan är strax innan 12 den 11:e december när min mobil börjar kväka (jag har grodsignal). jag har spenderat morgonen med att ringa till barnens hus (som inte tog emot förbokningar), onoff (som inte svarade) och börjat planera att ringa till bergsala för att på mina bara knän erbjuda allt min slitna kropp kan i betalning. jag trycker på grön lur:
"Hej Miko. Det är David. Är du fortfarande på jakt efter en Wii?"
Hjärtat tar ett skutt rakt upp i gommen när jag hör Friskys djupa stämma, len som honung rakt in i hörselgången. Han berättar den mest otroliga berättelse om hur Grafit, känd som rövbutiken no1, har tre stycken Wii-konsoler. Dom kostar nästan 3200, lika mycket som jag räknat med att betala för ett paket MED Zelda, men det gör inte så mycket. Efter att ha ringt till butiken och inte fått något svar lovar Frisky att han ska dit och boka en enhet åt mej.
Närmare än så här har jag inte varit. I eftermiddag kanske jag har en Wii. Och ett altare till Friskys ära.
del 10 - slutet, för den här gången
jag luktar svett, adrenalin, mysk, tårar och nyöppnad plastförpackning. jag är glad som ett barn på julafton. tindrar med precis allt jag kan tänkas tindra med. frisky räddade mej. grafit snodde sex hundra spänn extra av mej, för att jag skulle köpa en konsol jag för en månad sen trodde jag skulle få gratis. men det spelar ingen roll. mina största problem just nu är hur jag ska få ett snyggare skägg på min Mii, om jag kan förstärka armstrappen själv och vilka spel jag ska byta in för att få zelda (och gärna en sån där wifipenna). jag konsumerar, därför är jag. nu kan jag lägga mitt ha-begär i malpåse tills ps3:an kommer och kräver en hdtv av mej.
men det är en helt annan berättelse.
del 9 - räddaren i nöden
klockan är strax innan 12 den 11:e december när min mobil börjar kväka (jag har grodsignal). jag har spenderat morgonen med att ringa till barnens hus (som inte tog emot förbokningar), onoff (som inte svarade) och börjat planera att ringa till bergsala för att på mina bara knän erbjuda allt min slitna kropp kan i betalning. jag trycker på grön lur:
"Hej Miko. Det är David. Är du fortfarande på jakt efter en Wii?"
Hjärtat tar ett skutt rakt upp i gommen när jag hör Friskys djupa stämma, len som honung rakt in i hörselgången. Han berättar den mest otroliga berättelse om hur Grafit, känd som rövbutiken no1, har tre stycken Wii-konsoler. Dom kostar nästan 3200, lika mycket som jag räknat med att betala för ett paket MED Zelda, men det gör inte så mycket. Efter att ha ringt till butiken och inte fått något svar lovar Frisky att han ska dit och boka en enhet åt mej.
Närmare än så här har jag inte varit. I eftermiddag kanske jag har en Wii. Och ett altare till Friskys ära.
del 10 - slutet, för den här gången
jag luktar svett, adrenalin, mysk, tårar och nyöppnad plastförpackning. jag är glad som ett barn på julafton. tindrar med precis allt jag kan tänkas tindra med. frisky räddade mej. grafit snodde sex hundra spänn extra av mej, för att jag skulle köpa en konsol jag för en månad sen trodde jag skulle få gratis. men det spelar ingen roll. mina största problem just nu är hur jag ska få ett snyggare skägg på min Mii, om jag kan förstärka armstrappen själv och vilka spel jag ska byta in för att få zelda (och gärna en sån där wifipenna). jag konsumerar, därför är jag. nu kan jag lägga mitt ha-begär i malpåse tills ps3:an kommer och kräver en hdtv av mej.
men det är en helt annan berättelse.
T minus två veckor
Om exakt två veckor smäller det. I dubbel bemärkelse. Nintendo släpper sitt stora hopp på den stationära marknaden, konsolen som åter ska göra företaget något att räkna med i vardagsrummet - Wii (mer om Kyotos stolthet kan man så klart läsa om i min artikelserie om Nintendos historia, som avslutas i nästa SP(19dec)).
En stor dag för alla leksugna européer. Med undantag för en. Killen som nästan hann bli 50 bast innan hans barndomsdröm gick i uppfyllelse. Nästan lika gammal som killarna i Space Cowboys, den där gamla Clintanrullen om rynkiga människor i rymden. Det handlar så klart om Christer Fuglesang, världens enda svenska astro- och kosmonaut (han har utbildning från både den ryska Stjärnstaden och NASA). Han skiter förmodligen fullständigt i tv-spel (åtminstone den dagen).
Det är nästan lite vackert. Som att födas på den ryska tundran och drömma om att bli beachvolleyballproffs. Som en man i en kvinnas kropp. Som en svensk rymdfarare. Att, mot alla odds, få chansen att bli och göra det man alltid velat.
Med mitt jobb kommer jag med stor sannolikhet aldrig att hamna i rymden. Å andra sidan kan man fråga sig om man behöver ha några drömmar som speljournalist - jag lever ju på att leka. Min plan är följdaktligen att fortsätta vara barn så länge så att jag aldrig behöver ställas till svars för mina barndomsdrömmar. Jag ville bli riddare, som Ivanhoe, och det är ruskigt dåliga förutsättningar på den arbetsmarknaden.
Jag kommer i alla fall att hålla tummarna för dej Christer, hoppas det blir värt!
En stor dag för alla leksugna européer. Med undantag för en. Killen som nästan hann bli 50 bast innan hans barndomsdröm gick i uppfyllelse. Nästan lika gammal som killarna i Space Cowboys, den där gamla Clintanrullen om rynkiga människor i rymden. Det handlar så klart om Christer Fuglesang, världens enda svenska astro- och kosmonaut (han har utbildning från både den ryska Stjärnstaden och NASA). Han skiter förmodligen fullständigt i tv-spel (åtminstone den dagen).
Det är nästan lite vackert. Som att födas på den ryska tundran och drömma om att bli beachvolleyballproffs. Som en man i en kvinnas kropp. Som en svensk rymdfarare. Att, mot alla odds, få chansen att bli och göra det man alltid velat.
Med mitt jobb kommer jag med stor sannolikhet aldrig att hamna i rymden. Å andra sidan kan man fråga sig om man behöver ha några drömmar som speljournalist - jag lever ju på att leka. Min plan är följdaktligen att fortsätta vara barn så länge så att jag aldrig behöver ställas till svars för mina barndomsdrömmar. Jag ville bli riddare, som Ivanhoe, och det är ruskigt dåliga förutsättningar på den arbetsmarknaden.
Jag kommer i alla fall att hålla tummarna för dej Christer, hoppas det blir värt!
alltså...
Kärlek med läpphår
Ruskigt bra reklamfilm. Lite Come to daddy över slutet nästan, fast på ett bra sätt.
lär av dina bäbismisstag
en grej man fattar ganska fort när man har ett spädbarn är att aldrig planera för mycket i förväg. att sitta och försöka söva en liten tjej som inte är på humör utan att göra det på hennes villkor är dömt att misslyckas. och vad du än gör: titta inte på klockan. för bäbisar är det som en blöt blöja och blixtmagknip på en och samma gång.en annan viktig lärdom är att aldrig tro sig vara säker på några rutiner. bara för att den lille gynnaren käkar si och så mycket och somnar på det sättet ena dan betyder inte det att den kommer gilla samma grej imorn. vilket ju, fullständigt osökt, får en att tänka på monsieur kutaragi, le grand toupé på SCE. pappa playstation. bara för att han skeppat typ 210 miljoner tv-spelskonsoler tror han att allt är lugnt, att han kan bete sej hur som helst och ändå landa på fötterna. det finns en gräns för vad folk pallar liksom, och kutaragi-sans jättebäbis har börjat tassa farligt nära den.
senaste 1Up Yours-podcasten är en ren orgie i sonyhat. den är rätt underhållande, men jag tycker grabbarna kanske är lite snabba med att räkna ut ps3:an. man får inte glömma att den nästa generationen knappt ens börjat i japan.
