Fleshmags vs Speljournalistik, del 2
Så här skrev Jimmy:
I och med att ni söker på ett spelforum betyder det att ni söker efter en "glad gamer" snarare än någon med journalistisk yrkeserfarenhet? Och på vilken nivå ligger ersättningen? Hur omfattande har ni tänkt er satsningen, och med vilken frekvens?
Och så här blev svaret:
I och med att vi inte kan erbjuda någon ersättning mer än att det kan vara en kul grej för någon med skrivarambitioner så söker jag skribenter på just spelforum med sk. "glada gamers". I nuläget finns det inte utrymme för annat. I och med detta så är uppdateringen rätt så mycket upp till skribenten, med på en regelbunden basis.
Och min tes visade sig riktig. Ingen betalning, bara ansvar och krav. Snyggt.
(Tack Jimmy!)
Du missar ju poängen här, man jobbar ju på Moore för att få vara nära bröst, eftersom chansen till boob action ökar linjärt med närheten till dem. Mitt CV är inskickat!
Vore kul om övriga sektioner i tidningen hade samma upplägg. "glad fotograf", "glad moderedaktör".
"Och min tes visade sig riktig. Ingen betalning, bara ansvar och krav. Snyggt."
Det här är väl inte ett dugg ovanligt för onlineskribenter? Enda skillnaden är att det är en sexistisk skittidning som söker skribenter, fast mycket speljournalistik är sexistisk ändå så...
David: Ah, det förstås. Att hänga med på photoshoots är ingen dålig lön. Eh. (hur mår du?)
Tommy: Clash of the myt-titaner: Den avlönade online-spelskribenten vs Den lyckliga horan. Allt på samma ställe.
Henrik: Poäng. Åas är det få spelsajter som sitter med en pappersprodukt med X antal tusen i upplaga (och en uppbackande förläggare).
Fast det blir att skjuta lite snett tycker jag att klanka alltför mycket på dem, eller så åtminstone måste man nyansera VAD man klankar på. 1) De gör det för att de kan, förstås. 2) Och för att de inte har så höga ambitioner med sin spelsatsning. 3) Och för att det räcker (och i många fall blir över) med halvdana läsarrecensioner för att blidka massan. 4) Varför skulle de ringa ett proffs? De skulle aldrig få igen de pengarna de investerar. Det får ingen spelsajt i Sverige. Inget konstigt alls. Samma tankesätt har Gamereactor blivit Nordens största speltidning på. Kvalitet utan tillräckligt mycket vid sidan av-jox säljer ofta inte, som bekant.
/Lät grinig men menade det inte. Bara debatterande.
Henrik V: Spelsajter har ju, så vitt jag vet, sällan de likvida medlen som krävs för att kunna betala sina skribenter. Tror inte att Moore lider av det problemet i samma utsträckning =)
Jimmy och Gill: Att Moore har mer pengar än spelsajt x har ni förstås rätt i, och Tompa skjuter helt klart rätt. Likväl är det ett problem att det är standard för en stor del av arbete på internet inte skapar klirr i kassan för de (kanske inte en majoritet) som lägger ner stor tid på att göra bra journalistik. Å andra sidan kanske det hör lite till vad som har blivit internets natur. Problem som skapas då för internetskribenter som har som mål att få betalt för sitt skrivande är att deras journalistik har en tendens att bli skrikig och sensationsartad, då de desperat söker efter att få tidningarnas uppmärksamhet mot sig. Detta får de antagligen och förhoppningsvis inte jobb på, men det skapar ett jobbigt klimat på internet. Motivationen har av egen erfarenhet en tendens att minska efter ett tag när det man gör mer och mer blir jobb än hobby, och man har nothing to show for it, så att säga.
Fortsätt skriva intressant blogg Gill, alltid trevlig läsning under pauser i tentaskrivande.
Moore har färre läsare än vi har på PC Gamer idag. Det kan man tycka är bra eller dåligt ur flera olika vinklar, men de har ändå tappat, snabb huvudräkning, 20-25 procent i räckvidd på nåt år. Mer likvida medel än gängse spelsajt, sure, men det hindrar dem knappast från att ragga gratisskribenter.
Just nu saknar jag ASOS lite grand (sedär en fras jag inte trodde jag skulle häva ur mig hur som helst), men å andra sidan är inte Mickes blogg nerlusad med lika många knowhows heller. Än. XoD
Henrik: Helt sant. Samtidigt visar ju vårat skrå om något att det faktiskt finns undantag från skrikregeln (okej, det finns ett par exempel som är mer än tydliga bevis också). Att begära att Moore.se skulle vara räddningen för svensk speljournalistik (på nätet) är väl kanske lite väl. Poängen var väl snarare att peka på att nöjesjournalistiken i allmänhet - och speljournalistiken (i egenskap av lågrankad nisch) i synnerhet - är det första som åker på stryk när ekonomin tryter. Och med gratisjobbare - även om vi alla vet vad sådana kan åstadkomma - är det svårt att höja några standarder.
Grinolle: Ja, den affärsmodellen funkar skitbra så länge man (har samvetet att utnyttja gratis arbetskraft) vet vilken målgruppen är - och anpassar sig därefter. Men det gör den inte mer rätt :)
Jag mår ok, lite mörbultad och stel, och fingarna är fortfarande bortdomnade, men annars är det helt ok nu.
En annan visserligen självklar sak som vi bara rört indirekt i inläggen, är ju att det finns en stor och viktig skillnad i varför det blir så: då i princip vem som helst kan skapa och driva en sajt (spel eller annan). Det gör att dålig kvalitet inte per definition blir självsanerande, de bra får svårare att synas och tjäna pengar och så blir det skrik och gap samt fajter om annonspengar som sagt. Det är baksidan med ze net och övertillgången på fri information I guess. Fördelen med det är att nätet fortfarande fungerar som en repstege för de som faktiskt vill och orkar sega sig upp; det är svårt att vaska fram de lysande kornen men de finns där.
Gillolle: moraliskt tycker jag det arbetssättet är förkastligt men affärsmässigt är det ju genialiskt. Med andra ord: jag håller med. Tyvärr skiter 90 % av köparna och läsarna i det.
/Fått nog av illa optimerat Empire: TW för en kväll. Nattar mig.
Tompa: Vi får jobba på att få dom där tio procenten att föröka sig. Fort!
David: Jösses broder, skräms inte så där. Ta hand om!
