Problematiska relationer
Gertsmann talar i gåtor, de kvarvarande Gamespot-killarna berättar om sin kärlek och sina släktband till Jeff, CNET hävdar att orsakerna till avskedandet inte går att finna i Kane & Lynch-recensionen men ska ändå utreda hela spektaklet och N'Gai Croal diskuterar problemen som uppstår när en pengatung och snabbt expanderande bransch kolliderar med spelpress som grundar sig i pojkrumsnörderi snarare än en saklig, journalistisk tradition. Samtidigt visar det sig att Eidos både hittat på och använt riktiga citat i felaktig kontext, och dessutom fått det att verka som att flera stora spelsajter och -bloggar givit spelet (återigen Kane & Lynch) högsta betyg.
Gamespot-folkets utspel i deras radioshow visar lika mycket på deras solidaritet gentemot Jeff som deras vilja att upprätthålla både sin egen och sin arbetsplats integritet - men säger samtidigt så gott som ingenting om de egentliga orsakerna till händelsen ("av juridiska skäl"). Oavsett vad som egentligen var anledningen till Gerstmanns avsked inser man ju att något är riktigt fiskigt i hela historien. För även om spelutgivarnas gnäll på i deras tycke för låga betyg inte har någon effekt kan man ju fråga sig vad de egentligen har för rätt att officiellt uttrycka en annan åsikt - och bli besvikna/irriterade på enskilda recensenters arbeten (här handlar det naturligtvis inte bara om Eidos, Sony har ju till exempel tagits upp som ytterligare en utgivare som direkt klagat på betyg från Gamespot)?
Man behöver inte vara sjukligt konspiratoriskt lagd för att förstå att marknadsföringselementen i industrin hela tiden arbetar för att deras produkter och kunder ska få det absolut bäst möjliga mottagandet i spelpress och av konsumenterna - och att de tjänar på att hela tiden försöka flytta gränsen för vilka medel som är okej precis så nära kanten för det tillåtna. För hur långt är egentligen steget mellan att kalla en tidning "för hardcore" för sina mainstreamspel och hota med att sluta skicka spel - till att börja dra in på annonserna i samma tidning (för att ta ett exempel ur vår egen tidningsflora - utan att nämna några namn)? Jag har, som ansvarig för spelsidor i bland annat Västerbottens-Kuriren och Östgöta Correspondenten, själv vid ett upprepat antal tillfällen blivit kontaktad av en av de stora utgivarnas pr-personer som "inte vill lägga sig i mitt arbete" men ändå hade väldigt tydliga åsikter om hur jag recenserade ett av deras spel. Jag är rätt glad att jag inte ansvarar för en publikation som helt är beroende av annonsintäkter.
Gamespot-folkets utspel i deras radioshow visar lika mycket på deras solidaritet gentemot Jeff som deras vilja att upprätthålla både sin egen och sin arbetsplats integritet - men säger samtidigt så gott som ingenting om de egentliga orsakerna till händelsen ("av juridiska skäl"). Oavsett vad som egentligen var anledningen till Gerstmanns avsked inser man ju att något är riktigt fiskigt i hela historien. För även om spelutgivarnas gnäll på i deras tycke för låga betyg inte har någon effekt kan man ju fråga sig vad de egentligen har för rätt att officiellt uttrycka en annan åsikt - och bli besvikna/irriterade på enskilda recensenters arbeten (här handlar det naturligtvis inte bara om Eidos, Sony har ju till exempel tagits upp som ytterligare en utgivare som direkt klagat på betyg från Gamespot)?
Man behöver inte vara sjukligt konspiratoriskt lagd för att förstå att marknadsföringselementen i industrin hela tiden arbetar för att deras produkter och kunder ska få det absolut bäst möjliga mottagandet i spelpress och av konsumenterna - och att de tjänar på att hela tiden försöka flytta gränsen för vilka medel som är okej precis så nära kanten för det tillåtna. För hur långt är egentligen steget mellan att kalla en tidning "för hardcore" för sina mainstreamspel och hota med att sluta skicka spel - till att börja dra in på annonserna i samma tidning (för att ta ett exempel ur vår egen tidningsflora - utan att nämna några namn)? Jag har, som ansvarig för spelsidor i bland annat Västerbottens-Kuriren och Östgöta Correspondenten, själv vid ett upprepat antal tillfällen blivit kontaktad av en av de stora utgivarnas pr-personer som "inte vill lägga sig i mitt arbete" men ändå hade väldigt tydliga åsikter om hur jag recenserade ett av deras spel. Jag är rätt glad att jag inte ansvarar för en publikation som helt är beroende av annonsintäkter.
Kommentarer
Trackback
