Aftonbladets Peter Ottsjö får lite
fame på Resumés hemsida efter att han i sin spelblogg
berättat om hur han skickat tillbaka en presseventpresent från Nintendo.
den svenska speljournalistiken befinner väl sig kanske där, att den måste berätta varje gång den gör något bra. för ett halvår sen, när jag fick mitt uppehälle betalt av csn, hade jag nog tyckt att det var en självklarhet att göra som han gjort. nu när jag sitter med halva inne i en av sveriges största speltidningar, är principsaken inte lika självklar. kanske beror det på att jag fått smak för det "goda livet" som det innebär att vara måltavla för spelföretagens pr-nissar. jag vill inte tro att det är så. anledningen till mitt moraliska förfall tror jag istället härstammar från mina praktiska erfarenheter som frilansande [spel]journalist. det spelar inte någon roll vem du försöker sälja dina texter till, du kommer nästan aldrig få det du förtjänar. det är tungt till en början, när man får ett prisförslag som snarare liknar en förolämpning än något som kan ge brödföda. att tacka nej är inget alternativ - kön med skrivsuget folk redo att ta min plats är lång.
så varför ska jag, som blir behandlad som skit, sitta kvar på min vita häst och predika? jag förstår ju så klart fortfarande problemet, och vill inte förminska det på något sätt. jag önskar bara att jag också hade råd med integritet.
