Fantastisk Gill!

Den här bloggen är flyttad till MichaelGill.se. Vi ses där!

Senaste dagspressrecensionerna är publicerade:

Wolfenstein övertygar inte.
Bookworm Adventures Vol. 2 gör glospluggandet roligt.
Cube Colossus är annorlunda, men inte jättebra.
Pandoras Gearbox är också annorlunda, och faktiskt helt okej.

Två tredjedelar av Wii-bibliotekets bästa FPS-spel är upphottade Gamecube-spel. Men kan man verkligen få nog av Metroid?

Så där, då tar vi tag i hösten/kragen.

Vill man lyssna på mej när jag pratar om spel kan man ratta in P4 Västerbotten var tredje torsdag, där kommer jag nämligen höras i morgonprogrammet Espresso. Idag var höstpremiären och jag pratade om hösttrender och ett par av de spel jag tycker man ska hålla ögonen på när löven börjar falla och man tvingas in framför tv:n av regn och rusk.

Vill man följa mej på Twitter går man hit. Vill man läsa min recension av Trials HD gör man det här. Vill man följa en av Sveriges mest spännande spelbloggar gör man det här.

Den här bloggen är härmed uppvaknad, inom kort väldans uppdaterad (och mycket snyggare).

Vill du ha en lite mer matig lista över höstens spel kan du kolla på Espressos hemsida.

Om ganska precis en vecka kommer jag sitta på Microsofts pre-E3-konferens och förmodligen vara lite småprovocerad (jag räknar med att det här blir Sonys år). Det kommer bli startskottet på en mer eller mindre galen vecka, med massvis av intervjuer, bakom-stängda-dörrar-demos och storslagna överraskningar. För att samla kraft inför alla 15 minuter korta intervjuslots som det bjuds på kommer jag att hämta kraft och inspiration från Daichi.



Daichi och Busy P. Det engelska språket har nog aldrig låtit så roligt.

Sommarens stora stressmoment - och pepphändelse - närmar sig med stormsteg, och det gör så klart avtryck också i min nätnärvaro. Men här är iaf veckans recensionsskörd.

Plants vs Zombies - 4/5

Peggle - 4/5

Gardening Mama - 2/5

"Apogee continually delayed the completion date for the Duke Nukem Forever"

Nej, det slutar aldrig vara roligt.

(Läs originalinlägget på Blogemup)

Det finns en anledning till att Tony Hawk, Danny Way, Eric Koston och Tom Penny är hushållsnamn som hållit samma kvalitetsstämpel i ett par decennier nu. Att bli riktigt bra på att åka skateboard är nämligen inte särskilt enkelt. Det kräver massor av tid och hjärta, och det enda det kommer ge tillbaka (under väldigt lång tid) är blåmärken och skrubbsår. Och efter det kan du börja fundera på att sätta tricken i fart.

Med det här i bakhuvudet kan jag inte låta bli att fundera över hur Activision egentligen kommit fram till att en truck- och hjullös plastbräda är det bästa styrsättet för nästa Tony Hawk. Visst, jag fattar att man hört allt beröm som östes över Skates realism - och att man vill ta det ett steg närmare den verkliga grejen. Och ja, jag förstår att plasttillbehör kan verka som den rätta vägen till oändliga försäljningsframgångar.

Men, och det är ett stort men, hur kommer det att funka i vardagsrummet? Är brädan det enda som behövs? Kommer man göra "riktiga" rörelser för att utföra "riktiga" trick, eller kommer man att stå och känna sig dum på samma sätt som man gjorde på balansbrädan med Skate it? Kommer Activision och Nike göra en SB-linje med specialdesignade skor - enbart kompatibla med låtsasskateboards? Kommer brädan repa parketten?

Jag är otroligt skeptisk, samtidigt som realism ju så klart är mäktigt (åtminstone till en viss grad). Jag gissar att jag kommer få anledning att återkomma med det här, kanske från ett mässgolv en bit västerut.

Trailern (som visar en sekund gameplay och ett par minuters klipp från ett par klassiska filmer):



(Läs originalinlägget på Super PLAY)

(Förra) veckans recensionsskörd har landat på UNT:s Fredagssidor. Djupa känslor, finslipad indie och ruskigt tråkigt "musikspel".

Hannah Montana: The Movie - 2/5

Today I Die - 4/5

Paper Moon - 4/5

För den som missat att Super PLAY lägger upp texter lite då och då länkar jag också till en rätt gammal GTA:Chinatown Wars-recension och en ännu äldre Dead Space-förtitt.

Ett litet tips för alla sovrumsprogrammerare där ute: spelsajten Gameplayer och strategerna borta på Paradox meddelar nu att de slår upp portarna för 2009-års Swedish Indie Game Award. Årets upplaga är den andra i ordningen, och den här gången får också de som är anställda av icke-indie-spelföretag vara med och tävla. Tävlingen är öppen för alla - så länge du är svensk, gör ett engelskspråkigt spel, håller dig till reglerna och skickar in anmälan senast 7 juni. Om tio månader från idag kommer vinnaren i tävlingen att utses. Förutom att få sitt verk publicerat på den ypperliga distributionsplattformen Gamersgate samt "marknadsföring" får vinnaren också ett förskott, 25 000 kronor, på den förväntade provision spelet förhoppningsvis kommer generera.

Get yo indie on!

(Läs originalinlägget på Blogemup)

Nervositet, ilska, glädje och förkrossande insikt - hockey ger upphov till ett känslomässigt spektra brett som en fullstor VM-rink. Särskilt i dessa dagar. VM är precis avslutat (rätt lag vann, om än på ett lite tråkigare sätt än förra året) och Stanley Cup har precis fått nordamerikanerna att inse att man faktiskt bör leva om både innan- och utanför plexit. Det är med andra ord rätt roligt att se på hockey nu.

Men det kan ju så klart bli ännu roligare, bara man gräver lite under ytan av allt. Plockar av lite skydd och kommer människorna - inte hockeyspelarna - lite närmare. Här bjuder jag på ett axplock av några av de många fantastiskt roliga filmklipp involverande hockeyspelare.


Nicklas Bäckström, en Washington Capitals viktigaste kuggar i slutspelet, har inte alltid varit en klippa...


På klingande gävleborgska sjunger Tommy Sjödin ut sitt hat över ändrade regler. Helt hysteriskt roligt.


Foppa är ung och arg i ett av de allra mest klassiska svenska känsloklippen sporten har att bjuda på.


Ytterligare en klassiker: japanskt självmål. Tänk dej in i situationen själv. Känns inte helt hundra va?



(Läs originalinlägget på Super PLAY)

Förutom att synas en del i bloggosfären spenderar jag också veckorna med att recensera en hel massa spel till ett par dagstidningar landet runt. Upsala Nya Tidning lägger upp alla recensioner jag (tillsammans med min käre Level7-kollega Erik Hansson) producerar. Jag vill ju så klart att mina båda bloggbesökare ska få chansen att läsa dessa med, så därför kommer jag i fortsättningen att länka till ett urval av de spelrecensioner som läggs upp (tyvärr hamnar krönikor och nyheter enbart i pappersupplagan).

Pokémon Platinum - 4/5

Singstar Svenska Hits - 3/5

Buzz - Svenska Genier - 3/5

Notera också att man kan få texterna upplästa för sig. Talsyntesen är helt okej (och här låtsas jag alltså att jag har koll på dagens talsyntesutbud), även om vissa ord blir lite märkligt uttalade. Pochémånn, till exempel.

Svårare än så behöver det inte vara (hör ni det Jonas och Mats?).

(För att läsa originalinlägget, besök Super PLAY.se)

Kirby mot Kratos. Lara mot Samus. Snake mot kvadratbollen i Pong. Den eviga diskussionen om vilka spelhjältar som skulle gå vinnande ur ett klassiskt barbrawl kommer nog aldrig att få sig ett slut - oavsett hur många cameos man kan klämma in i nästa Smash Bros. Med undantag för ett ytterst märkligt då förstås. För vad sägs om Hitman mot Pacman? En svinhungrig trekvartspizza mot en dansk Michael Gill-lookalike?

Svaret är nästan märkligare än frågan...

Manny Pacquiao vs Ricky Hatton from Tiam Kakavand on Vimeo.

...så länge man inte tar i beaktande vad saken egentligen gäller. Helt sanslös match, otroligt mäktig inramning och en ganska obehaglig upplösning. 2009 kanske blir boxningsåret?

För att läsa originalinlägget, besök Super PLAY.se)